Nu jävlar. Nu är mitt facebook-konto raderat helt och hållet. Inte bara inaktiverat alltså. Eller ja, det tar 14 dagar. Men sedan. Det var inte enkelt kan jag säga. Jag behövde hjälp av den här sidan. Först tänkte jag att jag skulle logga in och tömma kontot innan. Eller i alla fall spara bilder som jag ville ha. Men sen kände jag att vad fan, vad ska jag med de bilderna till? Det var fint att ha dem på fejjan men jag orkar inte spara på mer. Jag orkar inte hålla på att spara till eftervärlden. Livet ska väl upplevas inte beskrivas, visas och sparas?
Så nu är det gjort i alla fall. Och vet ni? Det känns bara bra.
1 kommentar:
Åh Gud vad skönt att du tar tag i det som du känner är överflödigt.
Jag skulle också behöva vara mer aktiv i rannsakandet av behovet av saker som finns i min omgivning...
Du inspirerar mig.
Kärlek till dig min sköna!
Skicka en kommentar