Det var skönt. Terapin alltså. Fast om jag ska vara helt ärlig önskar jag att jag slapp. Det skulle vara så skönt om jag inte behövde gå igenom det jag går igenom. Om jag bara fungerade.

Ja, sa terapeuten, så kan man tänka. Men nu är det här din livsresa.

Hon har rätt. Jag är där jag är och det är som det är.

Fick ytterligare boktips också. Det är bra.

Åh, om ni skulle följa mig på twitter skulle ni få skratta. Och tänka. Mest tänka kanske. Men ändå.


Imorgon, äntligen terapi igen. Tänker tömma som en kran. Sen - sinnesfrid

Jag kommer på mig själv med att sträva efter att bli så där jävla lagom så att ingen kan tycka att något jag gör är i vägen.

På vägen mot lagom utplånar jag ju liksom mig själv.

Helt utan att ens reflektera över det.

Den andra negativa aspekten är också att ju mindre utrymme jag ger mig själv desto mindre utrymme ger jag andra. Jag stör mig på att andra tar den platsen jag inte vågar ta.

Så kan vi ju inte ha det.

Jag har precis sett fredagens avsnitt av Skavlan. Efter att ha sett den sista delen med Roberto Saviano känner jag mig kraftigt berörd. Jag blir ledsen och arg.

Det är så illa att det finns människor som behöver riskera sina liv bara för att de berättar vad de vet. Min ilska handlar mer om att vi inte klarar av att skydda än att det finns kriminella mördare.

Att vi inte kan ge Roberto ett liv värt namnet. Trots hans envishet och mod, berättade han att lever med visdomen om att han kommer att dö. Han vet att en dödsdom inte upphävs säger han.

Vi vet alla att vi ska dö, skillnaden är att vi inte behöver leva med vetskapen att det finns de som är beredda att gå långt för att döda oss.

Han sa också att det finns inget som är så ädelt att det är värt att riskera livet på hans anhöriga. Det var fint och sorgligt på något sätt.

Jag har en oläst "Gomorra" hemma, det är nog dags att ta tag i den. Det är kanske det minsta vi kan göra. Läsa det han har riskerat livet för att skriva.

Löfven

Jag förväntar mig inga mirakel. Jobbet vi har framför oss är tufft. Men Löfvens tal idag visar att han förstår de viktiga komponenterna i den socialdemokratiska politiken. En del av dem i alla fall, han nämnde förstås inte allt i talet idag.

Nu gäller det för oss att formulera politiken för framtiden. Vi står inför stora utmaningar, vårt samhälle faller isär och det räcker inte med att bara byta regering. Vi behöver formulera svaren också. Nu när vi inte har en partiledare som sänker oss kan det arbetet börja. Fint så.

Noel

Några ord till min gudson

Idag är det den 13 maj 2011. I går kl. 20.05 fick jag ett sms från din mamma där hon berättade att du hade kommit till världen och att allt hade gått bra. Trots att jag inte har träffat dig ännu, känner jag redan en speciell typ av kärlek för dig. Dina föräldrar har valt att ge mig en speciell ställning i ditt liv genom att göra mig till gudmor. Jag kan inte beskriva tacksamheten och glädjen jag känner för det. Jag tänkte börja den relationen med att ge dig några tips i livet.

Det första och viktigaste: Människor är ett konstigt släkte. Jag vet att jag kanske förväntas säga något annat men så är det. De flesta är alldeles för upptagna med sig själva för att se vad som finns runt omkring dem. Men även om människor är märkliga, om man klarar av att se förbi det märkliga och ändå vågar vara nära är andra människor något av det allra viktigaste man kan ha i livet.

Din mamma och jag valde varandra tidigt i livet. Egentligen vet jag inte om vi valde varandra, det är mer som att vi var utvalda för varandra. I vilket fall så är din mamma en av de få människor på jorden som jag kan vara helt mig själv med, visa de flesta av mina fel och brister för, och ändå känna mig älskad av. Hon har fått den gåvan förstår du, att älska villkorslöst.

Din pappa och jag lärde känna varandra när din föräldrar blev kära i varandra. Genom vår gemensamma kärlek till din mamma har vi börjat tycka om varandra. Han är en varm person med en stor portion humor och jag kan se framför mig att förutom kärlek så kommer din uppväxt att innehålla många skratt och mycket värme.

Jag är helt trygg i min tro att dina föräldrar kommer att älska dig villkorslöst genom ditt liv och de kommer att ge dig den grundtrygghet i livet som du behöver och är värd. Om du vågar tillåta det så kommer dina föräldrar att kunna vara ett stöd för dig genom med- och motgångar.

Förutom dina föräldrar känner jag också din mammas familj ganska väl. Din moster, mormor och morfar. När jag växte upp var din mormors hem mitt andra hem. När du blir äldre ska jag berätta allt jag vet om din mammas och mosters bråk (så länge du lovar att inte berätta för din mamma), men jag ska också berätta om kärleken som finns i familjen och som jag ofta har önskat skulle smitta av sig på min familj.

Mitt jobb är att vara en extra vuxen i ditt liv. En vuxen som du kan känna dig trygg hos och som står på din sida. Så när du är less på mamma och pappa, kom ihåg att du alltid är välkommen till mig!

Jag ska avsluta med en text som jag har hittat och som väl beskriver det jag känner:

Att få ett litet gudbarn
är en gåva och en ära
att man är betrodd
att stå ett liv så nära.

Man länkas till varandra
Med ett gudomligt band
så själsligt är man nära
fast man bara ses ibland.

Ett gudbarns liv man följer
av omtänksamma skäl,
för man har fått till uppgift
att se till barnets väl.

Och även i det tysta
finns detta alltid kvar
att man känner något särskilt
för det gudbarn som man har

Hälsningar från din gudmor

Jag skrev det här när Noel precis hade kommit till världen. Tårarna rann och tacksamheten och glädjen var övermäktig. Min bästis har blivit mamma, jag har blivit gudmor och redan älskade Noel hade kommit till oss.

Beroende for dummies

Jag har ångest över att jag inte vet om mina pengar räcker till det jag behöver betala. På rasten i skolan tänker jag: ska jag köpa fika? En röst säger du borde inte, för att spara pengar om inte annat. Klumpen i magen växer och eftersom att jag inte tycker om känslor går jag då och köper godis. När ångesten kommer igen köper jag mer godis, som leder till mer ångest.

Beroendets härliga logik.