Någonting har stört inuti hela dagen och efter en långpromenad med Adidas satte jag mig vid Mälarens kant och då kom tårarna. Massvis med tårar. Smärtan kom upp och jag kände mig ensam. Jag är inte ensam, det vet jag. Men känslan fanns där ändå idag. Jag är trött på att vara stark. Idag vill jag vara liten. Jag vill krypa ihop och bli klappad på. Jag vill att någon kramar om mig och säger att det blir bra. Att jag är bra. Ja så är det.