Till dig (klicka på länken). Jag älskar dig.

När jag vågar släppa in och vara så ärlig jag förmår blir det så himla himla fint. Det är tungt, men jag känner mig älskad. Det räcker, ett jag tycker om dig har en otroligt läkande kraft.

Från och med i morgon har jag inte längre något vilande facebookkonto. I natt höll jag på att logga in, eller höll på och höll på.. Tanken slog mig och känslan att jag ville vara starkare än vanligt. Men jag sa till mig själv att om du fortfarande vill det imorgon så gör det då. Och idag vill jag inte.

Det är fortfarande tungt. Jag sov mycket mindre än vanligt i natt och Adidas och jag tillbringade nästan halva dagen i sängen. Andra halvan har jag tillbringat med att städa en del. I kväll blir det möte. När saker händer som det här så gör det att jag får lov att se över mina prioriteringar. Möten är viktigt. Kanske viktigast.

Jag är fortfarande inte riktigt sams med mitt mående. Jag vill inte riktigt acceptera. Fast det spelar egentligen ingen roll vad jag vill, det blir som det ska i alla fall. Och nu ska jag raka benen.

Någonting har stört inuti hela dagen och efter en långpromenad med Adidas satte jag mig vid Mälarens kant och då kom tårarna. Massvis med tårar. Smärtan kom upp och jag kände mig ensam. Jag är inte ensam, det vet jag. Men känslan fanns där ändå idag. Jag är trött på att vara stark. Idag vill jag vara liten. Jag vill krypa ihop och bli klappad på. Jag vill att någon kramar om mig och säger att det blir bra. Att jag är bra. Ja så är det.

Jag har precis tittat på förra veckans Uppdrag granskning. Nu är det sommar och de gör en återkoppling på vad som hänt efter reportagen de sänt under året. Det jag såg idag handlade om äldreomsorgen, om det uppmärksammade reportaget om Piteå kommuns demensvård. Om äldre som låstes in på natten utan tillgång till personal när de blev oroliga. Man (Piteå kommun) skyddade sig med att förklara att de äldre hade trygghetslarm, problemet är att de flesta på den avdelningen är för sjuka i sin demens för att förstå hur ett trygghetslarm fungerar.

Detta är också min upplevelse av demensvården. Jag skriver inte detta för att peka ut ett speciellt boende eller kommun. Jag tror att problemet är större än så.

Min erfarenhet är att demenssjuka utan förmåga att själva larma låses in på natten med tillsyn två gånger/natt. Däremellan vet man inte vad som händer om de är helt sängliggandes. Är de pigga i kroppen så att de är uppe och går finns ofta larmmatta som meddelar personal att de är uppe. Där jag har arbetat är man två i nattpersonalen (förutom tre timmar/natt då man är ensam) på 18 boenden och tre våningar. Det innebär att om en person ramlar medans personalen är ensam så får den ligga kvar då personalen av arbetsmiljöskäl inte bör/får lyfta själv. Om den lyckligtvis ramlar när de är två så kan den få hjälp fort, såvida ingen av de andra 17 personerna behöver hjälp. Då får man vänta. Det innebär alltså i praktiken att du får ligga kvar på golvet tills du kan få hjälp. Känn på den ni som läser.

Dagtid är det också enligt min mening underbemannat. Under fyra timmar var vi två i personalen, resten av dagen är man ensam. På sex personer. Det innebär att det finns tid till att göra det dagliga som alla behöver: hygien, toabesök, mat, vila på dagen, tas upp ur sängen och nattas. Men inte så mycket mer. Det övriga som vi människor behöver läggs åt sidan.

I rättvisans namn ska jag tillägga att man fyra timmar på kvällen har en resursperson att tillgå samt att det finns en personal som arbetar dagtid och bara sysslar med sociala aktiviteter för de boende. Den sistnämnda har kommit till sedan något år tillbaka.

Min poäng är inte att hänga ut mitt boende, utan jag vill berätta för att det måste ta slut nu. Nedskärningarna inom äldreomsorgen måste sluta. Någon behöver inse att vi är långt under gränsen för vad som är mänskligt och humant. I landets alla städer vittnar undersköterskor och övrig vårdpersonal om detta, och trots det så skjuts alldeles för små resurser till. På många håll inga alls.

Äldrevården handlar inte om stimulans, omhändertagande och om en god omsorg längre. Det har istället blivit en förvaring i livets slutskede där du bara kan få den allra yttersta hjälpen, du ska inte vara hungrig, lukta kiss eller smutsig. I övrigt får du inte mycket. Jag tycker att det är ett problem. Ett problem som inte är värdigt ett land som Sverige.

Jag tror också att upphandlingen av äldreomsorgen förvärrar situationen, för det handlar om att pressa priserna för att vara attraktiv, hur pressar man priset på omsorg? Det finns inget att ta av längre. Det är som om en del av vår offentliga sektor lider av anorexi, och det enda sättet för företaget att få fortsätta bedriva verksamheten som genererar vinst är att svälta verksamheten ännu lite mer. Den redan anorektiska verksamheten kan minskas lite till. Kvar blir våra demenssjuka äldre, ensamma.

En ny blogg i min länklista. Det är Monique som bloggar om LCHF. Read and enjoy.

Sedan jag började LCHF:a för drygt en månad sen.. Nej det är mer.. Äh skitsamma i alla fall så började jag tugga sjukt mycket tuggummi då för att det hjälpte mig när jag blev sötsugen. Nu läste jag på påsen att "sockerfria" tuggummin innehåller massvis med kolhydrater. Extra White sweet mint innehåller 69,1 g/100 g. Det är sjukt mycket! Det som kan hända är att jag får insulinpåslag av dem och det kan leda till att jag äter mer, lagrar mer fett och dessutom blir mer sötsugen om jag förstått det rätt. Hm. Inge mer tugg alltså. Och en läxa att fundera mer över vad jag stoppar i mig och varför.

Jag har haft det kämpigt ett tag nu, skälet till det är att jag "tillåter" mig att fuska, vilket leder precis dit jag vet att det gör, till mer sötsug. Nu tar jag en dag i taget och funderar över vad jag äter. Idag har det gått bra, om jag räknar bort de hemliga kolhydraterna i tuggumin.

Det här är kärlek för mig. Äkta kärlek:

Maria, jag tycker om våra små supeer med tända ljus.
Och visst njuter jag av att lyssna till din poesi I ditt mörka hus.
Men säg aldrig mera åt mej att jag är nå't du måste ha.
Och säg aldrig mera att du betraktar mej som din egen man.

För jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.

Maria, du får förlåta mej men du kan inte jämt va' med.
Ibland är två en för många när man bara vill va' ifred.
Det är inte nå't personligt, det är bara så det är.
Och jag är ingen fågel som du kan hålla fast I din lilla hand.

Nej, jag blir aldrig din, du blir aldrig min:
Man kan inte äga varann.

Maria, du gråter.
Maria, varför?

Maria, att jag skall gå iland med att ensam berika dej
Är väl ändå lika orimligt som att du kan va' allt för mej?
Det finns ju så många sidor, så många behov man har.
Jag älskar dej men jag vill inte stå här ensam om du försvann;

Så jag blir aldrig din, du blir aldrig min;
Man kan inte äga varann.

Björn Afzelius

Jag tog en kvällspromenad med Adidas och kom nyss hem. Det slår mig ibland att jag glömmer bort att uppskatta min närhet till Mälaren. Jag bor med bara några minuters promenadavstånd till ett av Västerås vackraste ställen, det som numer heter Lögarängsparken. Jag har alltid känt en speciell relation till vatten, jag minns det sen jag var liten. Jag har alltid känt frid och lugn i närheten av vatten. Jag älskade att åka båt tidigt och har alltid drömt om att ha en egen. När jag bodde i Ängelsberg satt jag ofta vid någon av de två sjöarna som byn ligger vid. Och nu har jag alltså bosatt mig nära vatten igen, omedvetet. Jag har den stora lyxen att kunna gå ner till Mälaren och, som i kväll, sitta på en bänk och intas av lugnet och friden. Om alla människor har ett element, så är vatten mitt. Det är en sak som jag ska köpa när jag är skuldfri, en egen liten motorbåt. Jag vill kunna dra iväg en lugn sommarkväll som den här och bara sitta still i en båt långt ut på vattnet. I ensamhet.

Om en bejakande feminism istället för en begränsande.
Idag har jag lyssnat på Underbara Claras sommarprogram. Jag visste inte vem hon var innan och hade inga som helst förväntningar. Det visade sig att hon arbetar som bloggerska, men även skribent för olika tidningar och lite diverse. Hennes ämne är vad jag förstår hemkunskap (det lät nedlåtande, men om man bortser från dåliga erfarenheter från skolan i det ämnet så tyckte jag att det var ett bra ord). Förutom att hon verkar grym på husmorsknep av olika slag så är hon också uppenbart en engagerad feminist. I sitt program ifrågasätter hon idén om att kvinnlig frigörelse bara kan ske på ett sätt, eller i alla fall inom en ram. Clara förbehåller sig rätten att frigöra sig på det sätt hon vill.

Det var något oerhört befriande i Claras program tyckte jag. För visst är det så att en feministiskt rörelse måste handla om att människor får bejaka sina intressen, talanger och gåvor? Feminism för mig är ju en befriande rörelse! Problemet med könsroller är ju att de begränsar, då kan vi som feminister inte säga att du får göra allt, men inte det som ligger i det kvinnliga genuset får då är du ett offer för pariarkatet. Däremot måste även de kvinnor som inte tycker om eller har några särskilda gåvor för hemmafix också få vara "riktiga kvinnor". Vad nu det är.

Det är klart att man kan baka bullar, dekorera ett hem och samtidigt vara feminist. Motståndet mot hemmafruidealet måste ju ligga i det ekonomiska beroendet. En ekonomiskt oberoende kvinna, eller i alla fall en kvinna som inte behöver känna sig orolig för sin ekonomi om något händer relationen, kan ju baka hur många bullar som helst, i jämställdhetens namn. Grunden till jämlikhet är makt, ekonomisk makt och reel makt att påverka sitt liv och samhället i stort. En jämställd kvinna med makt är fri att använda alla de gåvor hon har fått i livet utan att begränsas av vare sig unkna gamla könsroller eller unkna nya sådana.

Sommaren är verkligen här. Lite känns det som att jag jobbar bort den. Och det vill jag inte. Nu skulle jag ha träffat delegationen men ett oroväckande halsont i morse gjorde att jag ställde in det. Nu känner jag mig okej, men trött. Därför känns det fantastiskt härligt att jag nu är ledig till fredag kl 13.30. Det är nästan två dygn!

I morgon ska jag sova. Shit vad härligt.

Åh jag blir så himla himla glad. Jag har satt som målsättning att under sommaren i alla fall träna en gång i veckan. Det är svårt att få ihop de tre passen i veckan som jag helst vill ha annars. I alla fall så är mina pass på måndagar och tisdagar. I veckan som kommer kan jag inte träna då på grund av delegationsträffar, men då såg jag att Actic på Kristiansborg (jag tränar på lögarängen) har functional toning på onsdag sista gången den här veckan, Gud är god och jag får träna den här veckan också. Lovely!

Dagen idag skulle tillbringas på Parken Zoo med svägerskan och brorsbarnen. Men så blir det inte. Istället tror jag att det blir en dag hemma och en kväll med bästisfamiljen. En kväll med Noel känns himla lockande. Dagen hemma också. Jag behöver vara hemma och landa ibland. Landa känslomässigt. Det gör jag allra bäst hemma i ensamhet. Måndag och tisdag är fullspäckade dagar med jobb och delegationsträffar så en lugn söndag känns lockande. Ons-tors är jag ledig och min ursprungliga plan var att åka till Hanin i Södertälje men så blev det inte. Då tänkte jag att jag skulle ta det lugnt och kanske plugga lite. Nu är de nästan fullbokade i alla fall. Men det är okej, jag ska åka med mamma och hennes kärlek till Ramnäs för invigningen av smedjan där. Och det är ju Hannapajens kärlek som har den så det blir fint ^^.

Jag hamnar här ganska ofta numer. Med ett tomt fält för mitt inlägg. Och så kommer det inte ut något. Jag vill säga något men jag vet inte riktigt vad. Bloggen har blivit mitt forum för reflektion. Egentligen skriver jag inte så mycket för att jag vill ge er information, utan mest för mig själv. Eller det där är egentligen blandat, de flesta inläggen än nog mer informativa än reflekterande egentligen. Men däremellan kommer något som jag skriver utan att tänka. Det är nästan som att hjärnan stängs av för en stund och fingrarna går av sig själva, som nu. Då får jag utlopp. Jag tror att det är samma utlopp som de som målar tavlor eller typ skriver musik får. En chans att uttrycka sig. Det här verkar vara min konstform. Sen kan man fundera på om det är sunt eller inte att ha en publik sådan. Jag skiter i vilket. Vad andra tycker alltså. Min process om hur jag ska blogga har varit lång. Den här bloggen har funnits i typ tre år, så lång tid har det tagit för mig att komma hit. Om tre år till tänker jag säkert annorlunda. Idag skriver jag om mig själv, de flesta sidor av mig kommer till uttryck här, så länge jag inte skadar eller röjer andra människor. Jag är anonym för er som inte känner mig, men för er som känner mig visar jag sidor som ni inte ser annars. Det är för att bloggen är mitt enda forum där jag visar allt det här. Jag har inga försvarsmekanismer, ingen önskan att vara till lags, att inte besvära. Ni är hemma hos mig nu. Om ni inte gillar det så kan ni surfa vidare. Fast mest handlar det nog om att jag sitter framför en dator och inte framför en människa. Jag är mindre styrd av rädslor här. Så är det. Fint, nu har jag bearbetat det igen. Fint att ni vill dela det här med mig.

Problemet med LCHF: jag lagar så jävla god mat ibland att jag vill överäta bara av det skälet! Hör på det här: Paprika fylld med köttfärs och lök med creme fraiche och grädde. Just det, sedan ost ovanpå. Ja precis, ni förstår.

Glad midsommar!

Jag har inte haft någon midsommarkänsla alls idag. Jag började jobba kl. 14 så fram tills dess var jag hemma och grejade. Jag provade min nyinköpta våg och den visade -10 kg totalt nu. Egentligen lite till, men eftersom att jag har vägt mig på olika vågar så nöjer jag mig med att konstatera att jag är 10 kg lättare, på 7 veckor. Det är fan bra. Jag firade 10 kg-dagen och midsommarafton med att festa till det på jobbet med vispad grädde och jordgubbar. Gott som inte rusar runt i belöningssystemet i hjärnan och skriker mer mer!

Nu ska jag försöka sova, jag börjar kl 7 igen. Åh fan, det här är första dagen som jag saknar min TV. Jag är sugen på en film, typ Wallander eller något sånt. Jaja. Ska prova DVD-läsaren i datorn.

Igår kom brevet. Jag har fått tid för bedömningssamtal hos psykolog. Bedömningssamtal. Lyssna på hur det låter. Bedömningssamtal. Jag ska bedömas. Eller min smärta ska bedömas. Undrar hur ont jag ska ha för att bli godkänd. För det är väl det man blir i en bedömning? Godkänd eller icke godkänd? Jag är tacksam och glad för möjligheten att få hjälp. Men den politiskt engagerade Johanna tycker att alla människor som upplever sig behöva träffa en psykolog bör få det. Det har vi råd med. Men för min del accepterar jag att systemet ser ut så här. Jag kommer att gå dit och berätta hur jag mår och hur det känns. Sen accepterar jag beslutet, eftersom att jag tror att det för min del är en del i en större plan för mig. Är det förvirrande? Inte för mig. Jag tror på Gud, Gud tar hand om mig, det är min erfarenhet. Däremot tror jag inte att våra system eller politiska styrningar är av Gud givna. De är skapta av människor. I det här fallet är de nog sannolikt skapta av eller på grund av bristande ekonomiska resurser.

Skillnaden på att ha Gud i mitt liv och att göra politik av Gud.

http://www.dn.se/nyheter/varlden/ranade-en-bank--pa-en-dollar. Så otroligt sorgligt. USA borde verkligen skämmas över sitt sätt att ta hand om sina samhällsmedlemmar. Och vi svenskar bör komma ihåg att våra låga sjukvårdskostnader inte är självklara, och de är inte av Gud givna.

Jag har precis beordrat mina räkningar för den här gången. Det känns inge vidare roligt alls faktiskt. Det är sommar och jag har väldigt lite pengar helt enkelt. Visserligen beror det på att jag planerar att handla in tapeter och sånt så att jag kan tapetsera hemma, men ändå. Så här får det se ut ett tag tills jag har gjort min gottgörelse. Jag håller ju på att betala tillbaka på några av mina skulder.

Medans jag skriver så förändras känslan. För jag klarar mig utan bio, fotboll och glass. Glass ska jag ju inte äta i alla fall. Och faktum är att det känns stort att börja betala, även om det är i små mått än så länge. Så det är inge synd om mig alls. Tvärtom är det ganska fint att kunna göra rätt för mig.

Jag har en hemmadag, och på mina hemmadagar har jag mycket att blogga om. Som mina bristande träningsrutiner just nu. Jag tränar inte alls för tillfället, med sommarschema på gruppträningarna, sommarschema på jobb och delegationsträffar så är det svårt att få ihop det helt enkelt. Nu insåg jag att det är Power ikväll, så ikväll blir det äntligen lite styrka! Sen har jag sett att mitt cirkelpass på måndagar går hela sommaren, så nu har jag skrivit in det i kalendern hela juli när jag inte jobbar, så kan jag boka delegationsträffarna på andra tider. Bra va? Jag känner mig alldeles förtjust. Då blir det åtminstone ett pass i veckan.

Gissa vem som är grym på att fixa en felfungerande internetanslutning då? Jo Jofflan Pettersson tydligen. Jag har varit så nervös för det stackars parets skull, jag vill ju inte sälja saker som inte fungerar.. Men efter en timmes testandet så lyckades jag formatera om hårddisken och då kunde vi installera deras mobila bredband. Wihoo. Det är verkligen en kick att klara av en sak som man inte kan teoretiskt.

Synd bara att jag inte kommer att få användning för mina nyvunna kunskaper om Eee mini PC:s eftersom att jag inte har någon längre :P

Jag väntar besök nu. Jag sålde min mini PC för ett tag sedan och när köparna kom hem och skulle installera sin internetsticka i den så fungerade den inte. Så nu ska jag försöka hjälpa dem. Jag är inte heller särskilt teknisk men jag ska försöka klura ut hur man omformaterar hårddisken. Jag hoppas att det blir bra. Jag har inte samvete att skicka hem dem med en dator som de inte kan koppla upp sig med. Å andra sidan vet jag ju inte vad som har hänt med datorn sedan de åkte härifrån. Usch det är inte lätt det här med att sälja begagnad teknik. Vi får helt enkelt hoppas att jag lyckas klura ut problemet.

Jag mådde verkligen inte bra i morse. Jag var otroligt trött. Jag trivs inte att jobba kväll och sedan dag. Usch och fy. Dagen på jobbet gick bra i alla fall, det är roligare att jobba dag än kväll verkar det som. Även om jag var trött på em. Kvällen med delegationen var superb. Jag tror som vanligt att Västmanland kommer att göra en strålande kongress.

Nu är jag ledig ända tills på torsdag kl 07.00. Jag ska försöka passa på att njuta av tiden. Imorgon ska jag bara vara hemma. Det är jag värd. Det kanske blir ett möte på Hammarby, för det är jag också värd.

Men nu blir det kväll för Jofflan. Kanske ett bad och lite kontemplation?

Jag är helt färdig. Efter en dags jobb är jag slut. Och då gör jag inget särskilt på jobbet. Tittar mest på TV faktiskt. Konstigt. Nu äter jag A-fil och bär. Jag fuskar lite för jag tror inte att det är helt PK om man ska vara strikt LCHF. Men det skiter jag högaktningsfullt i idag. Jag är bara glad över att jag kan tycka om bär och fil så här. Det hade jag aldrig kunnat äta förut, för surt. Jag hade behövt sockra massor. Nu tycker jag att det är gott precis som det är!

Åh jag är stel i axlarna också. Nä nu får det bli ett bad och sedan sängen tror jag.

Det blev inte kongresshandlingar. Det blev underbara fantastiska Schulman show.

Sitter hemma framför datorn och känner någon obekant känsla. Utan att tänka skruvar jag lite på mig, spelar lite yatzy, tittar på tv men den förvinner liksom inte. Jag pratar lite i telefon och sen inser jag. Jag är uttråkad. Haha. Så känner jag aldrig nu för tiden. Rastlös minsann. Jag vill inte gå och lägga mig. Herregud någon hejd får det väl vara på tantvarningen. Så det får blir lite disk och sen läsa kongresshandlingar kanske? Det ska nog pigga upp en gammal tant.

Så Svensson. Sluta låtsats att vi är jämställda och ta ansvar.

Jag har precis lämnat tillbaka Amelia efter ett intensivt dygn. Jag blir så himla himla trött av att vara barnvakt. I alla fall när vi är hemma hos mig. Det är lite skillnad när de är på hemmaplan. Deras lägenhet är relativt barnsäker och de har allt de tycker om. Här är det knepigare. Plus att jag vet att det är jag som ska städa upp allt som stökas ner här. Jag slocknade med Amelia vid 19.30 igår och vi sov till 8 i morse. Många timmar men jag känner mig ändå inte utvilad, det är lite skillnad att sova bredvid en livlig femåring än att sova själv. Men det är fantastiskt härligt att jag får ha henne i mitt liv. Innan vi somnade igår så la hon armarna om mig och sa: det är du och jag, tillsammans. Jag tror att hon har stulit en filmreplik. Men det värmer lika mycket i magen för det.

Världens bästa Amelia. Nu ska jag städa undan hennes stök då.

Idag har jag lyssnat på Anna Odells sommarprogram från förra året. Ni vet hon konstfackstudenten som fejkade en psykos och blev förd av polis till S:t Görans psykakut och bältad, som ett konstprojekt. Vet ni inte så får ni googla. Jag kommer i alla fall ihåg att jag blev otroligt provocerad av händelsen. Jag letade argument att fördöma och kritisera och nappade snabbt på när polis och personal inom psykiatrin använde argument som att hon belastade samhällsresurser i onödan, kränkte RIKTIGT psykiskt sjuka osv. Med tiden har jag lugnat mig en del och försöker numer att sluta fördöma och väljer oftast att försöka förstå i stället. Det var med den inställningen jag valde att lyssna på Anna Odell i en timme. För att försöka förstå. Nu känner jag mig glad över att jag lyssnade. För det är så att det finns brister inom psykiatrin idag, det finns patienter som har upplevelser men som saknar en röst. Efter timmen med Anna Odell i lurarna känner jag mig glad för att hon gjorde det hon gjorde. För då fick hon en möjlighet att berätta. Och jag är glad att jag fick möjligheten att lyssna. Hennes approach är verkligen ödmjuk. Både inför det faktum att vissa individer drabbades (folk som stannade med henne och försökte hjälpa henne) och inför människors reaktioner. Hon bad de som drabbades om ursäkt. Tackade de, som genom åren hon tillbringat inom psykiatrin, mött henne med vänlighet och kärlek. Hon sa också "psykiatrin har räddat mitt liv flera gånger", det är viktigt. Men den andra delen av hennes berättelse är också viktig. Den om att bli nerbrottad, bältad och tvångsmedicinerad. Egentligen uttrycker Anna Odell aldrig en uppfattning. Hon beskriver bara. Min magkänsla och tanke efteråt blev i alla fall att det måste gå att göra annorlunda.

Nu jävlar. Nu är mitt facebook-konto raderat helt och hållet. Inte bara inaktiverat alltså. Eller ja, det tar 14 dagar. Men sedan. Det var inte enkelt kan jag säga. Jag behövde hjälp av den här sidan. Först tänkte jag att jag skulle logga in och tömma kontot innan. Eller i alla fall spara bilder som jag ville ha. Men sen kände jag att vad fan, vad ska jag med de bilderna till? Det var fint att ha dem på fejjan men jag orkar inte spara på mer. Jag orkar inte hålla på att spara till eftervärlden. Livet ska väl upplevas inte beskrivas, visas och sparas?

Så nu är det gjort i alla fall. Och vet ni? Det känns bara bra.

Socialdemokraterna behöver Maryam!

I dagens Aftonbladet kan man läsa den här artikeln om Maryam Yazdanfar som jag skrivit om tidigare. Hon blev kickad från posten som ordförande i riksdagens civilutskott när Håkan Juholt och Carin Jämtin valdes till ordförande resp. sekreterare. Min främsta kritik mot partiledningen är just utnämningarna. Det vore en sak om man gör sig av med personer utan kompetens, men i Maryams fall är det verkligen inte så. Hon är en otroligt klok och kompetent politiker. Det faktum att man ställer två relativt unga kvinnor mot varandra (platsen gick istället till Veronica Palm) är illa. Som om det bara finns plats för en.

S-förmedlingen verkar vara en bra idé, jag uppmanar alla partimedlemmar att gå med i gruppen och visa partiledningen att det finns kvinnor och personer med utländsk bakgrund som gärna tar plats i ledande positioner!

Dagen ägnas åt diverse fix. Egentligen var planen en pluggdag men eftersom att jag fick en intressent till min mini-PC så fick dagen inledas med att städa datorn. Dessutom behövs det diskas och lite annat hemma så det får bli lite plugg och lite annat. Imorgon kommer min älsklingstjej hit och då vill jag inte ha annat att tänka på än henne. För det går inte riktigt om jag vill slippa stress. Istället kan vi leka tillsammans när hon är här. Jag hoppas att vi tar oss till badhuset också, jag var ju där med hennes lillebror förra veckan så det känns lite som hennes tur.

Min sommarkalender börjar fyllas med fina saker också. Nästa vecka tar jag minisemester hos Haninipanini i Södertälje och senare i juli ska jag hus/fågelvakta i Ängelsberg vilket också blir minisemester. Det blir fint det.

Imorse gick jag upp 5.45, läste tidningen till frukosten och cyklade iväg mot jobbet. Vägen dit var skitjobbig, motvind hela vägen och det kändes inte som att jag kom någonstans. Väl på plats så började jag må illa. Jag kände redan igår kväll att jag blev yr när jag reste mig upp vilket är ovanligt för mig men jag tänkte inte så mycket på det. I morse var det värre och till det kom också ett kraftigt illamående. Jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade ju inte kräkts, även om det kändes nära. Dessutom är det min andra introdag och jag känner inte personalen. I alla fall så berättade jag för den ena hur jag mådde och sa att jag skulle vila en stund. Av någon anledning så började jag misstänka LCHF-kosten jag äter. Så fort jag tänkte på äggen och baconet jag ätit till frukost vände det sig i magen på mig. Jag kände hur jag längtade efter en tallrik fil med musli. Konstigt. Jag tänkte att jag kanske är hungrig bara och provade med en banan. Frukt ingår inte i LCHF men det var det som fanns och som jag inte mådde illa av att tänka på. Jag åt en halv innan jag mådde för illa. Okej det var inte brist på kolhydrater. Varför det nu skulle vara det?

Jag sa till den ena personalen att jag måste nog ta mig hemåt, även om det kändes smått omöjligt att cykla hela vägen hem. De önskade mig ett snabbt tillfrisknande och jag bar mig av hemåt en timme efter ankomst. Cykelturen som normalt tar en halvtimme tog en timme (då är ett ICA-besöket inräknat).

Jag köpte naturgodis och Coca cola Zero (ja någon last måste jag få ha kvar) och fetaost. Fetaosten gjorde susen. Sen har jag legat i sängen sedan dess. Sovit en timme och tittat på TV resten av tiden. Nu känner jag mig inte illamående även om magen är öm. Det är svårt att förklara men jag brukar känna så efter magsjukor och sånt. Nu tänkte jag sitta upp ett tag och försöka få lite plugg gjort när jag ändå är hemma.

Jag ska inte jobba igen förrän på måndag kväll så förhoppningsvis ska det inte vara något problem.

Hemma nu. Resten av kvällen var inte alls lika förvirrande. Nu känns det bättre. Jag kommer sluta blogga om jobbet nu på grund av respekt för de jag möter och sekretessen. En sak kan jag i alla fall säga och det är att det är spännande att möta psykiskt sjuka. Det är också roligt att komma in lite i mammas värld. Hon är inte psykiskt sjuk, utan arbetar med psykiskt sjuka. Bara så det inte blir en massa missförstånd. Nu ska jag bada, sova och sedan cykla mot en ny arbetsdag.

Jag har rast. Typ halva första introdagen är avklarad och jag är helt slut. Det bara snurrar i skallen av allt jag behöver/vill lära mig. När jag kommer hem ska jag läsa på om LRV ( lagen om rättspsykiatrisk vård) för den fick inte jättemycket plats i vår juridikkurs. Trots tröttheten känns det bra. Sommaren kommer att bli bra, men just nu är det förvirrande får jag lov att säga. Jag ska vila huvudet den sista kvarten på rasten. Sen kör jag tre timmar till.

Håkan Juholts första partiledardebatt i riksdagen idag. Jag missade det första replikskiftet mellan Juholt och Reinfeldt, men det som följde Juholts anförande såg jag och det var en fröjd! Jag, som minst sagt mött valet av Juholt med viss tveksamhet, njöt av att se honom såga Reinfeldt vid fotknölarna. Anförandet var okej, jag köper inte alla hans retoriska knep men han utstrålade självsäkerhet och Reinfeldt framstod mest som trött och tjurig. Heja Juholt!

Åh jag är så himla trött idag. Jag gör mest ingenting. Det är iofs helt okej eftersom att jag jobbar första intropasset imorgon. Sabine var här med sin söta lilla son idag. Jag var på nya IKEA för första gången och fick mer känslan av en stor galleria än en butik. Det var fint att se dem i alla fall. Jag ser fram emot att träffas mer i sommar.

Nu ska Adidas och jag ut i regnet innan det är dags för mig att bege mig mot staden.

Hemma efter ytterliggare en delegationsträff med fantastiska SSU-Västmanlands kongressdelegation. Jag tror att delegationsarbetet kommer att ta mer tid än jag mindes, och planerade för när jag tackade ja. Men om träffarna fortsätter i den här stilen så får det vara så. Det är så himla spännande att vara med och höra hur resonemanget går och få till mig en del kloka argument som jag själv inte tänkt på. Under min tid som ordförande i världens bästa SSU-distrikt försökte jag hjälpa de som kom efter mig att våga utvecklas och växa i sina politiska funderingar. Att få vara med så här igen innebär precis det. Att jag får vara med och se nya engagerade politiska talanger växa och utvecklas. Det är en ren glädje. Att jag sen lär mig några saker på vägen är bara en lyx.

Jag har precis upptäckt programmet Nittileaks på Kanal 5 och det är ju helt fantastiskt. Att återuppleva 90-talet är sjukt kul. Jag brukar gilla det Filip och Fredrik gör (när det inte inbegriper knarkande i TV) men det här är ännu bättre. Och jag har 8 avsnitt kvar att se. Vilken lyx.

Sorgen ligger närmare idag än den brukar. Det blir inte förlamande, men nästan. Lunchmöte idag var fint. Nu hänger jag med Adidas och vi ska till expen idag på delegationsmöte. Det blir också bra. Jag berättade för Adidas matte att han ska följa med på SSU-möte då sa hon: bra då får han lära sig lite om politik. Sötaste Camilla.

Att äga eller att vara ägd, det är frågan.

Jag håller på att göra mig av med lite prylar. TV:n och DVD:n är borta och idag rök de första filmerna. De första två är jag än så länge helt nöjd med. Men av någon konstig anledning så har jag svårare att göra mig av med mina filmer. Den känslan gör mig bara mer övertygad om att jag gör rätt som gör mig av med dem för jag vill ju inte må så här. Det är för tusan prylar. Filmer som jag kan se hur mycket som helst hos vänner, på nätet och genom att hyra. Och jag har ju för tusan ingenting att spela dem i. Förutom datorn och så mycket film ser jag inte. Det är ovärt och tar plats. Så vad känslan än handlar om så tänker jag inte agera på den och spara en massa skit. Istället ger jag bort dem till vänner så kan jag ju åka dit och se film tillsammans med dem när jag är sugen. Det är väl en fin idé?

Jag börjar inse svårigheten med LCHF. Det svåra är att få i sig tillräckligt med fett. Det är lätt att glömma eller äta för lite fett och då blir jag hungrig snabbt igen. Jag förstår verkligen att man går ner och så snabbt. När jag äter bra med fett så äter jag bara tre gånger på en dag. Jämför det med minst 5-6 ggr/dag förut. Det är klart att jag går ner i vikt. Dessutom äter jag mindre än tidigare. Efter ordentlig frukost och lunch så brukar det räcka med något lätt till middag, typ ägg och lite räkor eller kanske bara en avokado. Det här har verkligen revolutionerat mitt sätt att se på mat. Det allra allra bästa är att jag slipper tänka på mat jämt. När jag har ätit så har jag ätit och är mätt. Förut var jag tvungen att planera hur jag skulle göra om jag inte var hemma för jag visste ju att jag skulle bli hungrig igen om ett par timmar. Nu tänker jag mycket mindre på mat.

Med det sagt så ska jag sluta tänka på mat och börja tänka städning.

Nu är jag så in i själen trött. Åskan väckte mig typ 4-5 i morse och sedan försökte jag somna om om slumrade till och från till 7.30 när Johanna sms:ade att hon och William var på väg. William och jag har varit på badhuset och i lekparken. Nu är jag slut som artist och använder mina sista krafter till honom. Så fort han åker ska jag sova. Jag brukar inte sova middag men om den här kvällen ska bli något alls så lär jag sova lite. Sen ska jag städa, tvätta och hänga med Adidas som kommer ikväll. Det blir bra det.

Världens bästa dag.

Jag är redan helt slut och klockan är bara 14.01. Jag borde sovit mer i morse. Nu går det inte. Om två timmar kommer mina gäster och då ska jag ha bakat och så. Jag har i alla fall en stund för mig själv nu som ägnas åt nedvarvning med Peter Andre och bakning.

Fyra år. Kalas för 25 personer. Tacksamheten känner inga gränser idag.

Idag har det nästan varit mer känslor än jag kan hantera. Fast det är inte sant. Snarare än jag vill hantera. Men det har varit fint. Lillkusinen har tagit studenten och jag har hängt med världens bästa brorskids.

Imorgon blir det kalas och mys <3

Use Blocket!

Nu får jag ont i magen. Mitt negativa inlägg om Blocket är ett av mina mest läsa. Idag har jag fått svar från blocket och missen är inte deras fel. Det är Tele 2 som har gjort fel och de kommer kontakta sina kunder som råkat ut för samma sak. Så, nu har jag ställt det till rätta.

Nu ska jag sova.

Ang. mitt inlägg om socialtjänstens möjligheter att samtala med barn utan föräldrars samtycke. Anonym svarade och talade om vilken paragraf som gör det möjligt. Tack! Jag har 2010-års lagbok så i min 11:10 står det inte. Tusen tack :)

Så där ja. Tentan är inskickad och jag kan lägga termin 4 till handlingarna. Den 8 juli kommer resultatet och innan dess kan jag inte göra något mer i den här kursen. Fy tusan vad skönt. Imorgon lämnar jag in papperskopian så är jag klar sen! Vilken lättnad. Nu ska jag bada och sen ska kvällen ägnas åt mys och lugn.

Kärlek!

Åh imorgon kommer förhoppningsvis SOU 2011:35, även kallad missbruksutredningen, hem till mig! Jag har egentligen inte alls råd att lägga så mycket pengar på något just nu, men om regeringen lyssnar på den så kommer den utredningen att förändra missbruksvården i Sverige kraftig. Då är det en investering i min framtid att läsa den. Och jag orkar inte sitta framför en dator och läsa hela publikationen. Så därför beställde jag den. Wiee!

Hur tusan gick det här till egentligen? Jag har precis läst igenom min tenta och har en halv sida över. Hm. Egentligen känner jag mig ganska nöjd. Men jag ska gå ut med vovven och sen ska jag se om jag saknar något någonstans. Lite mer referenser till litteraturen skulle jag vilja ha, problemet är att vi har många böcker men de är inte så bra. Eller de flesta behandlar samma sak. Jaja nu har jag lyxproblem.

Jag är listad hos världens bästa läkare. På riktigt. Hon är så himla himla bra. När jag kom dit idag så fick jag smått panik. Först för att jag kände mig liten och rädd, jag blir så när jag ska vara ärlig med mitt innersta. Sen slog tanken mig att hon kanske tycker att jag behöver äta medicin. Vad gör jag då? Jag fick panik. Jag kan och vill inte äta antidepressiv medicin. Jag panikmessade bästis som svarade: Då tackar du för mötet och går. Så enkelt och sant. I alla fall så blev mötet superfint förstås. Först hennes äkta sanna glädje över att se min förändring från deprimerad suicidal alkis till den jag är idag. Sen hennes önskan att förstå mina tankar om hur min uppväxt gjort mig illa i själen. När jag nämnde att jag var rädd för att hon skulle föreslå medicinering så sa hon: nej nej det verkar absolut inte vara för dig.

Så nu har hon skickat remiss till psyk. Nu är det väntetider och sånt men jag har i alla fall gjort det jag kan. Då kan Gud ta över nu. Skönt.

Orkar inte. Inte idag.

Idag var jag på ett vuxen-barn möte. Omtumlande förstås. Nyttigt och fint känner jag. Imorgon ska jag träffa läkaren. Det händer bra saker nu. Det är viktigt.

Hannapajen är hemma i Västerås och just nu hemma i min soffa. Det är ännu finare.

Åh sommarjobbet verkar så grymt bra! Personals om verkligen brinner för sitt arbete, aldrig jobba ensam och ordentliga pass. Snacka om att det är skillnad mot villkoren inom äldreomsorgen. Sorgligt men sant.

Om 25 minuter ska jag cykla iväg till sommarjobbet för ett första besök. Det känns spännande. Adidas (min kompis hund) är här och håller mig sällskap och solen skiner. Det här blir en bra dag.

DN skriver om Familjen Svensson. En fin artikel som beskriver förändringen som "Svensson" har gjort. Det är inte längre säkert att "Svensson" är född i Sverige och barnen "Svensson" behöver inte ha samma föräldrar som sina syskon. Sverigedemokraternas mardröm och min glädje. Det är fint!

Jag vann kampen över ännu en insekt som sätter skräck i mig idag. En harkrank. Jag hatar att jag blir rädd och handlingsförlamad. Men inte tillräckligt mycket för att gå emot rädslan. Eller det gör jag ju. Idag ringde jag bästis och hade henne på telefon under tiden som jag samlade mod att hämta dammsugaren för att sedan suga upp den. Usch. Det värsta med sommaren helt klart. Och med livet utan katt.

Nu kan den här skittentan gå och lägga sig. Nu vill jag inte mer. Nu är det inte roligt längre. Att bli klar idag verkar mer och mer avlägset. Skittenta. Jag vill inte nu!

Gaah! Hur är det möjligt att skriva VG på en juridiktenta, vara fyra frågor från full pott och ändå inte känna att jag har koll på lagen. I den här kursen efter juridiken har jag verkligen fått känna på hur lite jag egentligen kan... Nu har jag mejlat båda våra juridiklärare varsin gång med frågor som kommit upp i efterhand.

Men jag ska inte klaga, för egentligen tycker jag att det är roligt att jag har lärt mig att slå i lagarna och att sitta och klura ut hur tillämpningen ska gå till. Mitt huvudbry idag handlar om socialtjänstens möjligheter (eller icke-möjligheter) att samtala med barn (som är i en SoL-utredning, alltså där det inte handlar om tvång) utan föräldrars samtycke. Jag tror inte att det är möjligt idag, men att det är på gång en lagändring. Jag behöver bara ha det svart på vitt, samt vilken lag det är som ska ändras, om det är socialtjänstlagen (SoL) eller föräldrabalken (FB).

Jaja okej. Jag erkänner att jag kollade runt efter rubriker som avslöjar hur det gick på efterfesten. Om Sara och Martin pratat ut eller om han hånglat med Minella. Det verkar lovande baserat på det jag såg.

Nu ska jag släppa det och ägna mig åt tentan. Idén är att jag ska försöka bli klar idag. Imorgon börjar sommarkurserna och då vill jag vara klar med den här. Jag får lov att erkänna att jag känner mig lite stressad inför sommaren. Det här med att jobba och läsa är inte roligt. Men jag kan inte göra annat, sommarkurserna ger mig ekonomi i början av sommaren och jobbet i slutet. Jag kan inte välja bort något utav det. Så jag får helt enkelt jobba på att släppa stressen och acceptera läget istället. Det är inte nödvändigtvis situationen som är stressande, utan snarare min reaktion på den.

Men men, nu blir det att skriva utredning!

Jag har precis kollat klart på finalen av Big Brother. Det är så sjukt hur det fungerar. Jag som inte ens skulle titta i år har suttit klistrad de senaste 80 avsnitten. Dessutom satt jag nu i slutet och kollade livesändningen på nätet och önskade att de ska visa från efterfesten för att jag vill se vad som händer med kärleksparet. Haha. så funkar det, de snärjer in en och sedan är man fast. Jag kom på mig själv i alla fall, stängde av och skickade en önskan om att Martin och Sara får det de vill och lämnade dem åt deras öde.

Nu ska jag lämna mig åt mitt öde, sängen är första anhalt.

Skymningsängeln har tillkommit i min länklista. Ett tips är att läsa den.

Hemma. Nu ska jag äta, bada och sedan titta på BB-finalen i lugn och ro. Jag älskar att vara hemma dagen efter jag har haft besök. Det är så fint att städa efter andra hemma tycker jag. Min egen skit är inte lika rolig. Kvällen igår var mys med grill och häng. Dagen var mysig men intensiv med älsklingarna. Kvällen blir lugn och skön för mig själv. Fint det.

Johanna 2 körde mig till stället som jag kanske ska jobba på i sommar. Jag ska dit på tisdag och eftersom att det ligger lite avsides så ville jag ha hjälp av henne och bilen lite innan. Så nu vet jag vart jag ska cykla. Himla fint såg det ut att vara.

Åh jag älskar mina brorsbarn så himla mycket. Världens mysigaste skitungar. Båda har utvecklat ett busigt flin som jag ser framför mig så fort jag tänker på dem. Jag ska försöka skriva klart tentan snabbt. Sen tänkte jag ta mig lite tid med dem var för sig innan jag börjar jobba. De är lättare att hantera var för sig ;P

Nu sitter jag i soffan med Amelia. Jag sov här inatt eftersom att barnens föräldrar båda började jobba tidigt. Amelia som kom in till mig i morse efter en mardröm tyckte att vi skulle vakna kl 7. Det tyckte inte jag som kom hem kl 01 i natt. Fy vad trött jag är nu. Jag bloggar på brorsans iPad och jag måste erkänna att det kittlar i vill-ta-tarmen. Tur att jag inte behöver agera på varje impuls.

Nu ska vi titta vidare på Pippi på de sju haven.

Usch nu gråter jag. Att läsa om barnfattigdom är smärtsamt. Jag har aldrig identifierat mig med det riktigt men faktum är att även jag har minnen från fattigdom. Jag minns att jag en gång följde med min pappa till kyrkan för att han skulle be diakonen om lite pengar. I jultid kunde man få det av dem. Pappa fick pengar och efter det gick vi till Joker (affären på malmaberg där pappa bodde) och handlade julmat för pengarna, jag minns att jag tyckte att det var bra att man inte fick köpa tobak (vi fick nog en rekvisition av något slag) för då skulle vi verkligen köpa mat. Jag minns också alla löften jag och min bror gav varandra som barn. Vi lovade dyrt och heligt att våra barn alltid skulle få ketchup och o´boy. För oss var det lyxvaror som vi inte alltid hade råd med. Idag är det inte en nödvändighet för mig, men då var det ett sånt tydligt bevis på att vi var fattiga. Jag minns också några gånger när jag hade ont i magen inför skolutflykter för att jag inte visste om vi hade råd att köpa matsäck. Ett av de starkaste minnena är en omdiskuterad guldtia som min mamma hade sparat för hon skulle använda till att sola solarium. Jag eller min bror stal den, och det bråkar vi fortfarande om ibland på skoj. När jag tänker på det med mer allvar inser jag att det också är ett bevis på våra obefintliga marginaler. Det är inte mina föräldrars fel, de gjorde så gott de kunde, i alla lägen. Men faktum är att vi fick uppleva barnfattigdom.

Från Barnfattigbloggen som nu finns med i min länklista. Ett brev från en tjej som idag är 24 år.

"En dag följde jag med pappa till socialen, vi hade ett möte som jag knappt ens minns något utav, jag minns bara att jag var hungrig eftersom brödet var slut på morgonen och att jag därför inte fått i mig någon frukost. Jag minns hur de fina damerna satt där och förklarade att de inte kunde skriva ut någon check till pappa för matpengar (varför minns jag ej).

Jag reste mig upp och sprang ut med tårar, en av damerna följde efter mig (jag hade haft möten med henne ensam tidigare). Jag förklarade hur situaionen var, då jag var i panik eftersom jag insåg att det var långt kvar till kyrkan skulle ha öppet igen.

Hon tog med mig till Ica och bad mig att fylla två korgar med mat, inte bara bröd, utan även smör och ost! Det jag minns bäst från den dagen var när vi stod i kön till kassan och hon slängde i ett paket med glass, "Gammeldags Vanilj" i varukorgen, min och pappas favorit. Då bröt jag ihop, rakt upp och ner vid kassan på Ica, av ren lycka. Och pappas min när jag kom hem med två fulla kassar med mat, och hur vi sen satt och drack kaffe och åt vaniljglassen medan vi spelade skitgubbe (kortspel), sitter fast på min hornhinna än idag, det var utan tvekan en utav mina lyckligaste stunder i livet."

Jorå men satte. Min fråga 2 på tentan är nu 2,5 sida. Tentan får totalt bli åtta sidor och det är fyra frågor. Det här blir en utmaning känner jag. I verkligheten finns det faktiskt ingen sidbegränsning för en barnavårdsutredning. Men det är klart. Vår lärare ska rätta 80 tentor. Det blir totalt 640 sidor. Å andra sidan är det samma lärare som tycker att vi ska läsa 10 böcker på en halv termin. Hon har 32 sidor om dagen att läsa, vi har drygt 44. Då ska vi ju också göra föreläsningar, grupparbeten, och seminarier på det. Så hon hade gott kunnat ge oss en sida till. Men men.

Nu blir det dusch och paus i alla fall. Sen ska jag sätta på te för jag får besök. Fint som snus.

Spotifylänk till min senaste hang up här

I look into your eyes to see a place
drifting like a satelite in space,
longing for a touch from someone who feels too much,
and yet hold up your walls before I've gotten close enough,
but baby, I can see the glimmer when you open up the door
and that crack of shining light keeps me coming back for more,
to see

Ref: Underneath the heart,
just before the lips,
right behind the soul,
what the mind has yet to know,
the dreams you can't belive
and the love I need to see,
the place we have to start is right there,
underneath the heart.

You live inside the castle made of sand,
where tears would only hurt the way it stands,
I want to knock it down,
start to fresh on solid grown,
still you hide behind the past like that's what life's all about,
but baby words can not describe true love when true love is really real,
and the only way you know is if you show me how you feel,

Ref: Underneath the heart,
just before the lips,
right behind the soul,
what the mind has yet to know,
the dreams you can't belive
and the love I need to see,
the place we have to start is right there,
underneath the heart.

You could spend your hole life in fear of pain,
but love is only as deep as the risk you take,
as the risk you take.

Ref: Underneath the heart,
just before the lips,
right behind the soul,
what the mind has yet to know,
the dreams you can't belive
and the love I need to see,
the place we have to start is right there,
underneath the heart.

Den senaste tiden har jag fått bevisat hur giftigt det är med skitsnack. Jag har hela mitt liv snackat otroligt mycket skit om andra. Naturligtvis har det handlat om min egen låga självkänsla, jag har helt enkelt varit tvungen att snacka ner andra för att på något sätt upprätthålla någon form av falsk självkänsla. Det funkar inte. Men det är en annan sak. I alla fall så har jag blivit duktig på att inte snacka skit. Okej det finns undantag, jag är inget helgon. men jag sprider inte mitt gift till och om alla jag möter. Jag märker så tydligt att det räcker med en liten kommentar för att det kan förändra en annan människas syn på personen, det är livsfarligt. Så här: tre kompisar, A, B och C umgås och tycker mycket om varandra. Efter en tid börjar A känna någon form av irritation mot B. Hen håller det för sig själv och håller god min gentemot både B och C. Efter ett tag orkar inte A och vid ett svagt ögonblick berättar A för C att B är på ett visst sätt och att det stör A. C som inte alls har tänkt så om B viftar bort det och säger äh det där inbillar du dig. Även om det är C:s reaktion, så kommer C omedvetet att leta efter det här hos B. Och den dagen när C kanske börjar känna lite irritation så kommer den här kommentaren tillbaka och C börjar störa sig på den här egenskapen.. Som C kanske aldrig hade märkt hos B om inte A hade sagt det från början...

Vill ni ha ett liveexempel? Titta på Big Brother. Det är en alldeles lysande studiemöjlighet, hur personer som är vänner och gillar varandra mycket, helt plötsligt börjar irritera sig på småsaker för att någon uttalar sin irritation. Helt plötsligt förgiftar det en persons syn på en annan.

Jag lär mig i alla fall mer för varje dag som går, när jag måste uttala negativa ord om någon annan visar jag bara mina sämsta sidor. Och när jag gör det skadar jag en annans persons anseende. Det är jävligt själviskt och osexigt.

Jag har insett att min senaste kyss…var så 2010.

Jag lyssnar på…mitt ego.

Jag mår bäst när jag…lyssnar på Gud.

Stockholms bästa stadsdel är… hm, räknas plattan?

Den bästa krogen heter…Blue moon bar.

Jag pratar…mindre och mindre.

Jag älskar/tycker om… livet!

Min bästa vän(ner) är… Camilla.

Min första riktiga kyss… var med min väns pojkvän..

Jag avskyr när folk.. jag försöker att inte avsky så mycket..

Kärlek är…det bästa som finns!

Jag kommer alltid att vara…allergisk mot alkohol.

Jag är hemligt förälskad i… En upptagen man och en motorjournalist.

Sist jag grät var… i veckan när jag pratade med CSN.

Min mobiltelefon är… alldeles för dyr.

När jag vaknar på morgonen… tittar jag på klockan och somnar om.

Just nu tänker jag på… att det här var svårare än jag trodde..

Bebisar är…som människor är mest. En del berör mer än andra.

Homosexuella är... utsatta för diskriminering och stigmatisering.

Ikväll ska jag… Mysa med mig själv.

I morgon kommer jag… Förhoppningsvis umgås med Camilla A och Annso.

Jag vill verkligen… Bli kär på riktigt!

Så nu har jag lugnat mig en aning. Han är ingen skithög, blocket och tele 2 är inga skitföretag och jag kommer säkert visst använda blocket någon gång i framtiden.

Så nu blir det hej då världen och hej hemtenta!

Don´t use Blocket!

Vilken morgon. Jag tänkte att jag skulle ligga lite före ekonomiskt nu, eftersom att sommarekonomin inte är lysande för studenter. Så jag skulle kolla om jag kunde se min mobilfaktura på min sida på Tele 2.se, för att betala den i förtid. Väl där så ser jag att förutom mina blocketannonser så har jag också annonserat via ett företag som heter "Karriär och livsutveckling i S.." det är allt jag ser på fakturan och ett mobilnummer. Jag ringer Tele 2 och säger typ: Eh hm, jag känner inte igen det här företaget, vad är det för företag egentligen? Den trevliga tjejen svarar att hon nyss haft ett liknande samtal och att jag borde ringa blocket eller det där mobilnumret om det verkar vara fel. Jag provar mobilnumret till företaget först och kommer till en jäkla tarotlinje. Då fattar jag att det är fel, för det vet jag att jag inte har ringt! Då ringer jag blocket men dem kan man inte prata med på telefon. Så jag mejlar att jag vill att de återkommer snarast, det har de fortfarande inte gjort vill jag tillägga. Då ringer jag polisen och anmäler företaget för bedrägeri. Polisen tar upp anmälan men säger att felet ligger kanske/troligtvis hos Tele 2? Jag ringer Tele 2 igen, den mindre trevliga mannen säger att han ska koppla mig till en säkerhetsavdelning, några kopplingstoner senare får jag en telefonsvarare som säger att de har stängt. Ja det är klart, det är ju klämdag. Nu var jag riktigt arg. Jag ringer tillbaka till Tele 2, köar igen och får prata med en till person. Jag förklarar hur arg jag är och att jag förväntar mig att de löser det här. Jag tänker inte betala för samtal som jag inte har ringt. Då har personen mage att säga: jag kan visst göra en felanmälan men det troliga är att teknikerna kommer att komma fram till att det inte är något fel och då vill vi ha betalt. På riktigt! Han sa så! Innan utredningen ens är gjord vet han att det är mitt fel. Nu kokade jag. Så jag talade om för honom i lugn men förbannad ton att om det här samtalet spelas in så vill jag ha det. Det kunde jag inte få, då bad jag om hans namn och en tidpunkt som de skulle återkomma för jag har inte fler timmar att lägga på det här nu. Min plan är förstås att kontakta hans chef och be dem lyssna på samtalet och avgöra om det är ett sådant bemötande de vill att kunderna får, för jag var arg och otrevlig, men jag inledde samtalet med att säga det också. Han ska vara professionell nog att inte triggas av det och uttala sig på det där sättet. I alla fall efter en stund (och skyhögt blodtryck senare) ringer samma operatör tillbaka till mig med en glad stämma och säger att nu är det fixat, det har blivit ett fel. No shit sherlock? Det menar du inte?

Jag är fortfarande arg men ska be för skithögen. Jag ska också kräva blocket på kompensation och så ska jag ALDRIG mer lägga in en annons på blocket!

Jag kommer säkert att ändra mig om det där med aldrig mer. Men just nu har jag noll förtroende för skiten i alla fall. Skiten är lika med blocket. Tele 2 har jag inget annat val än att stanna kvar hos, jag är bunden. Det är deras stora lycka kan jag säga. Skitföretag båda två.

Och jag som skulle plugga idag. Nu vill jag helst bara slåss. Fan också.

Ibland känns det som att jag pustar ut när jag börjar skriva. Bloggen är en andningsplats för mig. Ett verktyg för mig att bearbeta det som händer i mig och i mitt liv, men också en viloplats, en plats för återhämtning. Jag kommer helt i koncentration när jag skriver, och blir störd om någon avbryter mig typ genom att ringa. Spännande.

Jag har alldeles nyss kommit hem efter ett intensivt dygn. Jag var i skolan igår, sista skoldagen på termin 4. Sedan var jag och några av tjejerna hemma hos Nallen, som födde lilla Freja för sex veckor sedan, och fikade med stort F. Därefter åkte jag hem till Hanin och sov hos henne. Det var mys tyckte jag, att bara hänga igen. Eftersom att jag aldrig är i e-tuna utanför skoltid längre så var det länge sedan. Sen imorse åkte jag direkt hem till Camilla och Ken för att mysa med Noel. Åh vilken liten ängel. Jag är kär. Det var svårt att slita sig därifrån vill jag lova. Men Camilla sover så få timmar i taget så hon är helt slut, och jag känner i alla fall en del av hennes trötthet och förstår att det tar på energin att ha besök då. Så jag gick hem, lämnade Noel mot min vilja. Så jag kommer gå dit snart igen. Hehe.

Åh en annan sak också. Hanin har en våg hemma, jag har inte vägt mig sedan jag började med LCHF, vilket är typ 2,5 veckor sedan, sedan dess har jag gått ner 6 kg. På riktigt. Det är helt insane och inget jag hade förväntat mig alls, tvärtom var jag rädd för att jag skulle ha gått upp i vikt, jag är ju mätt konstant och trodde kanske inte att majonnäsen, creme fraiche:n, och grädden skulle leda till viktnedgång. Men tji fick jag. Och jag mår så himla himla bra av att äta så här. Jag blir riktigt mätt, och är mätt längre än någonsin tidigare. Det är grymt!