Alltså, jag vet inte vad som hände. Men att börja öppna upp för idén om kärlek släppte loss en enorm längtan i mig.
Helt plötsligt tycker jag att det är tungt att rodda livet själv, plötsligt längtar jag efter att ha någon självklar att bolla allt som händer med, plötsligt längtar jag efter att ett par armar (återkommande) ska hålla om mig.
Om känslan finns i mig är det positivt att den kommer fram, såklart. Men det är svårt när den synliggör ett behov jag inte riktigt själv kan tillgodose.
Å andra sidan är det kanske en av de viktigaste insikterna just jag behöver. Att det är okej att längta efter någon annan.
fredag 30 november 2012
onsdag 28 november 2012
Rastplatsen
Camilla sms:ade idag. "ang. bloggen igen, jag älskar den. Jag älskar dig!".
Jag tycker också om min blogg. Ni som varit med länge vet att jag har tvekat angående hur och vad jag ska skriva. Hur privat jag ska vara och hur mycket av mitt eget navelskåderi jag ska offentliggöra.
Jag har inget svar på det, såklart. Men jag vet att genom att skriva får jag tid för reflektion, och genom att dela med mig visar jag vem jag är.
För det har verkligen varit ett av mitt livs stora bekymmer. Min rädsla för att inte duga när jag vågar visa att jag känner.
Idag är bloggen min rastplats. När jag har ro i kropp och själ för att sitta ned och reflektera, vilar jag. Jag tycker också om att läsa mina egna ord i efterhand, också det är en slags vila.
En annan sak, jag är oändligt rörd över att ni kommer hit ibland. Välkomna!
Jag tycker också om min blogg. Ni som varit med länge vet att jag har tvekat angående hur och vad jag ska skriva. Hur privat jag ska vara och hur mycket av mitt eget navelskåderi jag ska offentliggöra.
Jag har inget svar på det, såklart. Men jag vet att genom att skriva får jag tid för reflektion, och genom att dela med mig visar jag vem jag är.
För det har verkligen varit ett av mitt livs stora bekymmer. Min rädsla för att inte duga när jag vågar visa att jag känner.
Idag är bloggen min rastplats. När jag har ro i kropp och själ för att sitta ned och reflektera, vilar jag. Jag tycker också om att läsa mina egna ord i efterhand, också det är en slags vila.
En annan sak, jag är oändligt rörd över att ni kommer hit ibland. Välkomna!
Emmeli!
Har man inte Facebook kan man få en blogg-gratulation.
Stort grattis älskade tönt-Efflan. Utan dig vore mitt liv tråkigare än en föreläsning i robotteknik. Din kärlek har fler än en gång givit mig styrka att resa mig. Hoppas att du känner dig så älskad som du är!
Stort grattis älskade tönt-Efflan. Utan dig vore mitt liv tråkigare än en föreläsning i robotteknik. Din kärlek har fler än en gång givit mig styrka att resa mig. Hoppas att du känner dig så älskad som du är!
tisdag 27 november 2012
Om att aldrig bli fullärd
Någonstans har jag en inneboende önskan om att jag en dag ska veta. Veta hur jag och livet fungerar.
Jag tror att då kommer jag att förstå varför jag och andra är som vi är. Jag tänker att då kommer jag att sluta göra misstag och jag kommer sluta vara rädd.
Jag har börjat inse att den dagen aldrig kommer. Att livet inte handlar om att bli klar, utan om att aldrig sluta lära.
Även om insikten skrämmer panik i mig ger den mig också ett lugn. Ett lugn i att jag vet att det är precis som det ska vara. Att det inte är meningen att jag ska ha facit på förhand.
Hanin delade en bild, "Don´t allow your wounds to transform you into someone you are not".
Livet handlar kanske inte om att lära för att sluta känna smärta, utan att våga lära och leva trots rädslan för gammal smärta?
Jag tror att då kommer jag att förstå varför jag och andra är som vi är. Jag tänker att då kommer jag att sluta göra misstag och jag kommer sluta vara rädd.
Jag har börjat inse att den dagen aldrig kommer. Att livet inte handlar om att bli klar, utan om att aldrig sluta lära.
Även om insikten skrämmer panik i mig ger den mig också ett lugn. Ett lugn i att jag vet att det är precis som det ska vara. Att det inte är meningen att jag ska ha facit på förhand.
Hanin delade en bild, "Don´t allow your wounds to transform you into someone you are not".
Livet handlar kanske inte om att lära för att sluta känna smärta, utan att våga lära och leva trots rädslan för gammal smärta?
måndag 26 november 2012
Intensitet
Det är kanske det ordet som bäst beskriver mitt inre just nu.
Jag har haft en grym helg på kongress för Sacos studentråd. Även om vi fick storstryk i plenum. Men att få diskutera politik, att få förhandla, diskutera, jämka och sedan debattera är så sjukt roligt!
Studentpolitik har aldrig varit något jag varit särskilt engagerad i. Men det är kul att lära sig nya frågor.
Jag bjuder på en bild från påverkanstorget där jag fick föredra (skriver man så?) några av våra ändringsförslag.
Jag har haft en grym helg på kongress för Sacos studentråd. Även om vi fick storstryk i plenum. Men att få diskutera politik, att få förhandla, diskutera, jämka och sedan debattera är så sjukt roligt!
Studentpolitik har aldrig varit något jag varit särskilt engagerad i. Men det är kul att lära sig nya frågor.
Jag bjuder på en bild från påverkanstorget där jag fick föredra (skriver man så?) några av våra ändringsförslag.
onsdag 21 november 2012
Bön för Gaza
Livets Gud och hoppets Gud
Vi vet att du hör förtvivlans och lidandets rop
Därför kommer vi inför dig
När bomber skjuts över Gaza
När raketer faller över södra Israel
som dödar, skrämmer och förstör
Vi ber för alla offer för krigets vanvett
Särskilt för dem som mist sina barn och nära anhöriga
För de skadade, för de som gett upp hoppet
Vi ber för Gazas många barn och ungdomar
att de ska behålla hoppet om en värdig framtid
Vi ber för läkare, sjukvårdare och humanitära hjälparbetare
som i all nöd och kaos försöker hjälpa skadade och traumatiserade
Vi ber för israeliska och palestinska ledare
att de ska få mod att besinna sig och se och handla för folkens
och allas gemensamma bästa, och få stopp på allt våld och övergrepp.
Gud,
Du som fortsätter kalla oss att arbeta för rättvisa ,fred och försoning
i en värld märkt och sårad av orättvisa, våld och likgiltighet
Fyll oss med ett hopp bortom allt förnuft!
Gud förbarma Dig!
Kriste förbarma dig!
Gud förbarma dig!
svenskakyrkan.se
tisdag 20 november 2012
måndag 19 november 2012
Stressmage
Om man håller andan, inte känner efter och gör ändå kan man få det där gjort. Det där som skaver i den redan stressade magen. Att hålla andan och göra ändå i en timme är värt lugnet som kommer i fler timmar efter.
Nu är det gjort. Det mesta som skaver. Snart lugn.
För att inte tala om nöjdheten som kommer. Heja mig liksom.
Nu är det gjort. Det mesta som skaver. Snart lugn.
För att inte tala om nöjdheten som kommer. Heja mig liksom.
söndag 18 november 2012
Energi
Idag vaknade jag på glatt humör och med energi! Dagen tillbringas i Skokloster på möte.
En sak ytterligare på att göra-listan är att ringa gymmet och boka tid med instruktör. Nu är det dags!
En sak ytterligare på att göra-listan är att ringa gymmet och boka tid med instruktör. Nu är det dags!
lördag 17 november 2012
Vänner!
Alltså, vad bra ni är.
Jag har fått erbjudanden om städning, gråt-axlar och avlastning på alla möjliga sätt. Tack!
Nu har plugg-energi frigjorts så kvällen spenderas med näsan i boken om effektiv friskvård.
Heja!
Jag har fått erbjudanden om städning, gråt-axlar och avlastning på alla möjliga sätt. Tack!
Nu har plugg-energi frigjorts så kvällen spenderas med näsan i boken om effektiv friskvård.
Heja!
Om att inte räcka till
"Faster, du har varit borta, var har du varit?"
Kommentaren är Amelias från när jag var och firade William när han fyllde fem år förra veckan.
På något sätt sammanfattade Amelia ganska väl mina känslor. Att spendera halva tiden på ett jobb och andra halvan i en skola. Att försöka använda tiden där emellan till läsning och planering av självstudierna. Att tillbringa helger på diverse möten. Att sedan också försöka vara den fastern, vännen, sponsorn, gudmodern, dottern, systern, barnbarnet och styrelsekollegan jag vill vara, går inte.
Att vara ständigt på gränsen till att bryta ihop, att hela tiden ha nära till gråten, att inte kunna sortera. Det blir inte bra.
Det blir heller inte bra att jag stressas av ett dammigt golv, en hög med disk, en hög med tvätt och en oplanerad examensfest.
Jag tror helgens uppdrag är sortering. Sortering och vila. För när jag mår så här tappar jag helt förmågan att sortera vilket leder till att allt bara känns övermäktigt.
Nio veckor kvar. 63 dagar kvar. Det fixar jag.
Kommentaren är Amelias från när jag var och firade William när han fyllde fem år förra veckan.
På något sätt sammanfattade Amelia ganska väl mina känslor. Att spendera halva tiden på ett jobb och andra halvan i en skola. Att försöka använda tiden där emellan till läsning och planering av självstudierna. Att tillbringa helger på diverse möten. Att sedan också försöka vara den fastern, vännen, sponsorn, gudmodern, dottern, systern, barnbarnet och styrelsekollegan jag vill vara, går inte.
Att vara ständigt på gränsen till att bryta ihop, att hela tiden ha nära till gråten, att inte kunna sortera. Det blir inte bra.
Det blir heller inte bra att jag stressas av ett dammigt golv, en hög med disk, en hög med tvätt och en oplanerad examensfest.
Jag tror helgens uppdrag är sortering. Sortering och vila. För när jag mår så här tappar jag helt förmågan att sortera vilket leder till att allt bara känns övermäktigt.
Nio veckor kvar. 63 dagar kvar. Det fixar jag.
onsdag 14 november 2012
Att tänka igenom före
Om man drar igång projekt storstädning och tvättning är det bra att tänka igenom om man har tid att genomföra detsamma. För om man exempelvis har glömt att man har ett möte i Eskilstuna kl. 14 kan det bli tight.
söndag 11 november 2012
Om offentlig mobbing
Det har, på vissa håll, brakat loss en debatt angående att Per Ström, bloggare på genusnytt tänker lämna samhällsdebatten.
Reaktionerna har varit olika. Maria Sveland bemöter en del av Ströms argument här.
Det är inte ofta jag får säga det, men jag förstår Ström. Jag håller med om att han i några delar har fått utstå skit som ingen borde behöva ta. Att han tänker sämre än en apa, att han är ful och korkad.
Jag tror inte att Per Ström är ensam, jag tror att detta, i till och med större grad, drabbar kvinnliga debattörer, men jag tror att han drabbas.
Att Per Ström själv haft en tvivelaktig debatt-ton gör inte saken bättre. Det rättfärdigar inte mobbningen som riktas mot honom.
Det finns en ton i debatten generellt som jag ogillar. En ton där det är helt okej att göra personliga värderingar av människor snarare än att värdera deras åsikter. Detta drabbar oftast kvinnor, är min erfarenhet. Annie Lööf, Maud Olofsson, Mona Sahlin. Jag tycker också att jag hört det angående Per Ström. Andra som hånas är Ulf Brunnberg och Björn Ranelid.
Det som retar mig är att de som hånar dessa män, är klokare än så. Det är kloka, kunniga feminister som skulle kunna ta vem som helst av de här i en debatt. Men istället sjunker man till samma nivå som dessa herrar befinner sig på.
Det leder ingenstans. Tvärtom gör det att vi tas på ännu mindre allvar och att våra viktiga politiska frågor kommer i skymundan.
Debatten kommer inte försämras av att Per Ström kliver ur, men frågan är vad som händer med respekten för varandras olika åsikter.
Reaktionerna har varit olika. Maria Sveland bemöter en del av Ströms argument här.
Det är inte ofta jag får säga det, men jag förstår Ström. Jag håller med om att han i några delar har fått utstå skit som ingen borde behöva ta. Att han tänker sämre än en apa, att han är ful och korkad.
Jag tror inte att Per Ström är ensam, jag tror att detta, i till och med större grad, drabbar kvinnliga debattörer, men jag tror att han drabbas.
Att Per Ström själv haft en tvivelaktig debatt-ton gör inte saken bättre. Det rättfärdigar inte mobbningen som riktas mot honom.
Det finns en ton i debatten generellt som jag ogillar. En ton där det är helt okej att göra personliga värderingar av människor snarare än att värdera deras åsikter. Detta drabbar oftast kvinnor, är min erfarenhet. Annie Lööf, Maud Olofsson, Mona Sahlin. Jag tycker också att jag hört det angående Per Ström. Andra som hånas är Ulf Brunnberg och Björn Ranelid.
Det som retar mig är att de som hånar dessa män, är klokare än så. Det är kloka, kunniga feminister som skulle kunna ta vem som helst av de här i en debatt. Men istället sjunker man till samma nivå som dessa herrar befinner sig på.
Det leder ingenstans. Tvärtom gör det att vi tas på ännu mindre allvar och att våra viktiga politiska frågor kommer i skymundan.
Debatten kommer inte försämras av att Per Ström kliver ur, men frågan är vad som händer med respekten för varandras olika åsikter.
lördag 10 november 2012
Hjärtat svämmar över
När jag tittar igenom kameran och hittar det här. Amelia har lekt med kameran utan min vetskap.
fredag 9 november 2012
Systerskapet
Noras kommentar fick mig att vilja blogga igen. För precis som Nora skriver står vi bakom varandra. Och Hanin och Therese och de andra tjejerna som har givit av sin kärlek när de sett mig och Nora och att vi har farit illa.
Det är det som betyder något. Systerskapet som stärker, lyfter och stöttar. Som ger kärlek utan villkor. Där vi bara duger precis som vi är. Där vi kan få vara arga, irriterade, tjuriga eller glada, fnittriga och fjantiga. Det spelar ingen roll, för vi är bra som vi är.
Det är i det styrkan växer.
Det är det som betyder något. Systerskapet som stärker, lyfter och stöttar. Som ger kärlek utan villkor. Där vi bara duger precis som vi är. Där vi kan få vara arga, irriterade, tjuriga eller glada, fnittriga och fjantiga. Det spelar ingen roll, för vi är bra som vi är.
Det är i det styrkan växer.
Om det icke-kränkbara offret
Jag har gått med en bubblande ilska i kroppen i flera dagar nu. Egentligen till och från i flera år. Nu har den aktualiserats igen i och med en händelse i min klass. Jag tänker skriva om det för att det här är för viktigt för att låta passera.
Jag är för viktig för att låta sånt här passera.
Här om dagen blev det tydligt att det finns några i min klass som tyckt illa om mig sedan en tid tillbaka. Jag kan bara spekulera i hur länge, och det tänker jag inte göra.
Jag är ju verkligen helt maktlös i vad folk tycker om mig.
I vilket fall kulminerade det när jag och några andra satte en gräns i ett grupparbete. Jag fick ta den stora skulden för ett beslut fem personer hade fattat.
Jag fick höra att jag är omöjlig att samarbeta med, kör över folk, tar för mycket plats, att "jag bara skulle veta hur många som tycker illa om mig" och att jag minsann borde backa. Fruktansvärt oprofessionell var jag också.
I vissa givna situationer tror jag att en del av kritiken stämmer (för vem är perfekt?). Förra terminen fick en av mina dåvarande gruppkollegor nog av mitt ego (som ibland tar över) och sa det till mig. Eftersom att jag förstod vilket tillfälle hon menade och jag höll med bad jag om ursäkt, till henne och de andra berörda. Vi är idag goda vänner, och jag är tacksam för hennes ärlighet.
Det är inte egentligen i själva kritiken problemet ligger. Problemet ligger i att det levereras till mig i form av skitsnack till andra, eller i affekt i upprörda diskussioner, och då enbart i syfte att såra. Att göra mig illa.
Skälet till att jag blir så arg och ledsen är för att jag känner igen det här. Jag har varit med om det tidigare i livet, vid flera olika tillfällen.
Det är som att jag betraktas som okränkbar. Det är liksom okej att ösa skit över mig eftersom att jag reagerar med handlingskraft.
Jag tänker på när jag blev sexuellt antastad av en lärare i mellanstadiet och en annan lärare sa till mig att jag "tryckte upp mina bröst i ansiktet på honom". Den händelse hon refererade till var när jag på ett högljutt sätt sa ifrån till honom. Mina bröst var tydligen i vägen för mitt gränssättande.
Det här är vuxenmobbing. Att snacka skit om någon, försöka få med andra i det och skapa en gemenskap kring det, är mobbing.
Problemet är att eftersom att jag inte agerar som bilden vi har av ett offer betraktas jag inte som någon som blir kränkt.
Likadant var det när jag blev sexuellt antastad.
Det är väldigt olika händelser, men mekanismerna är desamma. Som kvinna behöver jag bli knäckt, tyst och handlingsförlamad för att bli betraktad som utsatt för något.
Jag är för viktig för att låta sånt här passera.
Här om dagen blev det tydligt att det finns några i min klass som tyckt illa om mig sedan en tid tillbaka. Jag kan bara spekulera i hur länge, och det tänker jag inte göra.
Jag är ju verkligen helt maktlös i vad folk tycker om mig.
I vilket fall kulminerade det när jag och några andra satte en gräns i ett grupparbete. Jag fick ta den stora skulden för ett beslut fem personer hade fattat.
Jag fick höra att jag är omöjlig att samarbeta med, kör över folk, tar för mycket plats, att "jag bara skulle veta hur många som tycker illa om mig" och att jag minsann borde backa. Fruktansvärt oprofessionell var jag också.
I vissa givna situationer tror jag att en del av kritiken stämmer (för vem är perfekt?). Förra terminen fick en av mina dåvarande gruppkollegor nog av mitt ego (som ibland tar över) och sa det till mig. Eftersom att jag förstod vilket tillfälle hon menade och jag höll med bad jag om ursäkt, till henne och de andra berörda. Vi är idag goda vänner, och jag är tacksam för hennes ärlighet.
Det är inte egentligen i själva kritiken problemet ligger. Problemet ligger i att det levereras till mig i form av skitsnack till andra, eller i affekt i upprörda diskussioner, och då enbart i syfte att såra. Att göra mig illa.
Skälet till att jag blir så arg och ledsen är för att jag känner igen det här. Jag har varit med om det tidigare i livet, vid flera olika tillfällen.
Det är som att jag betraktas som okränkbar. Det är liksom okej att ösa skit över mig eftersom att jag reagerar med handlingskraft.
Jag tänker på när jag blev sexuellt antastad av en lärare i mellanstadiet och en annan lärare sa till mig att jag "tryckte upp mina bröst i ansiktet på honom". Den händelse hon refererade till var när jag på ett högljutt sätt sa ifrån till honom. Mina bröst var tydligen i vägen för mitt gränssättande.
Det här är vuxenmobbing. Att snacka skit om någon, försöka få med andra i det och skapa en gemenskap kring det, är mobbing.
Problemet är att eftersom att jag inte agerar som bilden vi har av ett offer betraktas jag inte som någon som blir kränkt.
Likadant var det när jag blev sexuellt antastad.
Det är väldigt olika händelser, men mekanismerna är desamma. Som kvinna behöver jag bli knäckt, tyst och handlingsförlamad för att bli betraktad som utsatt för något.
onsdag 7 november 2012
Självkänsla
Det är inte så bra nu. Jag känner mig skör. Skör, osäker och liten. Jag känner att jag letar i andras ögon efter bekräftelse och gillande. Jag litar inte på min egen självbild.
Det blir inte så bra.
Det blir inte så bra.
tisdag 6 november 2012
Kärlek
Jag har sagt det förut, men det är värt att säga igen. Jag har världens bästa vänner. Det är er kärlek som bär mig fram genom livet.
Tack!
Tack!
måndag 5 november 2012
Vilka skäl har jag för att skriva tenta?
Jag sitter på skolan med datorn framför mig, pluggmusiken igång och väntar på att jag bara helt plötsligt ska ha en färdigskriven tenta.
Godiset är uppätet (det som jag köper med förevändningen att jag pluggar bättre), boken är uppslagen och jag inser att jag suttit här i nästan en timme och gjort allt annat än börjat skriva.
Okej, varför ska jag sätta igång och skriva tenta?
- För att klara kursen
- För att då får jag vara ledig sen och fokusera på jobbet i veckan
- För att då känner jag mig stolt över mig själv
- För att jag tycker att det är läskigt att sitta själv på skolan sent
- För att då kommer jag ha tid för disk och dammsugning hemma
- För att då kan jag börja läsa böckerna till nästa kurs
Japp, då kör vi.
Godiset är uppätet (det som jag köper med förevändningen att jag pluggar bättre), boken är uppslagen och jag inser att jag suttit här i nästan en timme och gjort allt annat än börjat skriva.
Okej, varför ska jag sätta igång och skriva tenta?
- För att klara kursen
- För att då får jag vara ledig sen och fokusera på jobbet i veckan
- För att då känner jag mig stolt över mig själv
- För att jag tycker att det är läskigt att sitta själv på skolan sent
- För att då kommer jag ha tid för disk och dammsugning hemma
- För att då kan jag börja läsa böckerna till nästa kurs
Japp, då kör vi.
Jag gillar när jag processar och det liksom blir en liten dikt. För det flesta av er rätt ogreppbar, men det är okej. För dikter är ju det.
I alla fall blev det en fin kväll emotionellt. Jag fick göra ett gammalt avslut och fick några fina ord till mig. Dessutom fick jag modet att gå framåt.
Fast ikväll ska intellektet bara räcka till en sak. Skriva tenta.
I alla fall blev det en fin kväll emotionellt. Jag fick göra ett gammalt avslut och fick några fina ord till mig. Dessutom fick jag modet att gå framåt.
Fast ikväll ska intellektet bara räcka till en sak. Skriva tenta.
söndag 4 november 2012
Om avslut och om nystart
Och så svarade han.
Och så svarade hon.
Och så ville jag helst springa åt tredje hållet.
Och hon har rätt. Det är inte så svårt.
Det är inte så svårt.
Nu är det slutsprunget.
Och så svarade hon.
Och så ville jag helst springa åt tredje hållet.
Och hon har rätt. Det är inte så svårt.
Det är inte så svårt.
Nu är det slutsprunget.
fredag 2 november 2012
Botemedel mot självömkan
Jag: Jag borde plugga bort ångesten men istället latar jag till mig mer ångest
Hanin: Kan du inte plocka ihop dina saker nu när vi pratar då och gå och sätta dig på skolan istället?
Sagt och gjort. Fredagskväll på Mdh, here we go!
Hanin: Kan du inte plocka ihop dina saker nu när vi pratar då och gå och sätta dig på skolan istället?
Sagt och gjort. Fredagskväll på Mdh, here we go!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)