Om en bejakande feminism istället för en begränsande.
Idag har jag lyssnat på Underbara Claras sommarprogram. Jag visste inte vem hon var innan och hade inga som helst förväntningar. Det visade sig att hon arbetar som bloggerska, men även skribent för olika tidningar och lite diverse. Hennes ämne är vad jag förstår hemkunskap (det lät nedlåtande, men om man bortser från dåliga erfarenheter från skolan i det ämnet så tyckte jag att det var ett bra ord). Förutom att hon verkar grym på husmorsknep av olika slag så är hon också uppenbart en engagerad feminist. I sitt program ifrågasätter hon idén om att kvinnlig frigörelse bara kan ske på ett sätt, eller i alla fall inom en ram. Clara förbehåller sig rätten att frigöra sig på det sätt hon vill.

Det var något oerhört befriande i Claras program tyckte jag. För visst är det så att en feministiskt rörelse måste handla om att människor får bejaka sina intressen, talanger och gåvor? Feminism för mig är ju en befriande rörelse! Problemet med könsroller är ju att de begränsar, då kan vi som feminister inte säga att du får göra allt, men inte det som ligger i det kvinnliga genuset får då är du ett offer för pariarkatet. Däremot måste även de kvinnor som inte tycker om eller har några särskilda gåvor för hemmafix också få vara "riktiga kvinnor". Vad nu det är.

Det är klart att man kan baka bullar, dekorera ett hem och samtidigt vara feminist. Motståndet mot hemmafruidealet måste ju ligga i det ekonomiska beroendet. En ekonomiskt oberoende kvinna, eller i alla fall en kvinna som inte behöver känna sig orolig för sin ekonomi om något händer relationen, kan ju baka hur många bullar som helst, i jämställdhetens namn. Grunden till jämlikhet är makt, ekonomisk makt och reel makt att påverka sitt liv och samhället i stort. En jämställd kvinna med makt är fri att använda alla de gåvor hon har fått i livet utan att begränsas av vare sig unkna gamla könsroller eller unkna nya sådana.