Barnen är här och hänger med mig i paradiset. Genast blev paradiset mindre lugnt. Men också mer kärleksfullt. Mina små älsklingar. De tittar på Aladdin nu så jag får andas en stund. Jag hoppas på en tidig kväll i säng, men det brukar sällan hända när de sover hos mig. Det spelar ingen roll, till slut slocknar vi nog alla tre.

Fågeln och jag gör framsteg. Idag satt hon på min axel och åt ur min mun i typ en minut eller så. Oftast vill hon inte ha med mig att göra, hon springer bort fort när jag kommer nära. Men som sagt, vi gör framsteg.

Tystnad. Det är ju skälet till att jag åkte hit. Trots det så kommer det direkt efter att mamma åkte en liten känsla av rastlöshet i magen. Vad ska jag göra nu då? Men poängen är att jag inte ska göra så mycket. Mormor tyckte att jag ska ta fram mammas uteplats och tvätta möbler. Vi är fundamentalt olika. Min plan är att göra så lite som möjligt den tiden som jag har här ute. Det blir inte så många dagar i alla fall.

Radion står på i bakgrunden för Brama. Det måste vara världens mest allmänbildade fågel, hon lyssnar på P1 hela dagarna. Men i övrigt är det tyst. Det är nästan lite magiskt.

Joråmensatte juridiktentan kom tillbaka med ett VG! Fyra timmar och fyra paket snorpapper gav ett VG. Det är helt jävla fantastiskt. Jag blev så glad så jag skakade igår när jag fick resultatet. På de 20 dagar som det tar att rätta tentan hinner jag glömma känslan jag hade när jag lämnade in, så då vet jag varken ut eller in. Men det blev så bra det kunde bli!

Åh ännu bättre är att jag nu är 50 % socionom!! Halvvägs genom min utbildning!

Jag är på plats i Ängelsberg, mamma springer runt med resfeber och packar och försöker klura ut låset på resväskan medans jag mest varvar ner. Morgonpromenaden här är klart vackrare än den i Västerås, trots att den också är fin. Här kvittrar fåglarna så högt att de enstaka bilarna knappt hörs, marken är alldeles vit av vitsipporna och sjön är alldeles spegelblank.

Ja ni hör ju!

Av någon anledning så får vi två studentkort numer. Ett "mecenat" och ett "studentkortet". Jag vågar ju inte inte använda något av det, så de åker ner i plånkan båda två.

Imorgon är det dags. Då bär det av för två veckor i Änglaberget. Mamma hämtar mig och så har vi en kväll tillsammans innan hon drar vidare mot Västerås för sista natten i Sverjet på ett tag.

Det ska bli så himla himla skönt. Just nu fantiserar jag om dagar i baden baden med té och kurslitteratur och kvällar med solnedgång vid en sjö. Det troliga är att jag mest kommer hänga med en dator i knät eller vid tv:n. Det är i alla fall mysigare att göra det vid en skog än hemma. Lite semester liksom. Och min snälla mamma köpte tågbiljetter åt mig så att jag kan ta mig till skolan. Lovely!

Puss och kräm på er!

Åh kära bloggläsare. Tack för att ni står ut med mig även när jag fyller bloggen med negativ och sur energi. Tack Petra för peppningarna.

Nu tänkte jag skriva ett negativt inlägg, men jag mår ju himla fint idag och solen lyser och jag är ledig. Så istället för att släppa fram gnället som fyller mitt inre med bitterhet så skiter jag i det. Jag tar det en annan gång istället.

Om en vecka flyttar jag till Ängelsberg. Bara tillfälligt i och för sig. I två veckor ska jag fågel/husvakta medans min kära Mor är i Grekland. Det är grymt lyxigt. En minisemester så här på vårkanten.

Hoppas att ni alla vackra har det fint i vårsolen!

Som om det inte räckte med att jobba hela dagen och komma hem och vara helt slut. Att upptäcka att jag kommer med en uppsättning jobbnycklar var ingen höjdare. Det innebär att jag måste tillbaka. Tusan också.

Nästa gång jag köper en telefon ska jag köpa en som kostar 250 kr max. Jag är så jävla less på att ha en skitdyr mobil. Jag får panik när något händer. Nyss dog den. Bara så där. Inget har hänt men plötsligt var den död. Batteriet var nästan fullt. Och jag kan inte ta ut kortet och använda i en annan mobil heller. Jävla Iphone. Nästa gång blir det en billig på OK/Q8 typ...

Sala ska förbjuda tiggeri. Något som bara Sverigedemokraterna på riksplanet är för. I Sala är alla partier för, inkl mitt eget. Det man gör här är att kriminalisera redan utsatta människor. Meningen med förslaget ska vara att man vill bli av med människohandeln som kan ligga bakom. Jag tror att det är naivt, människohandeln kommer naturligtvis fortsätta, det troliga är att det är den första meningen som avslöjar det egentliga syftet: "Vi hoppas att de kommer bort från Salas stråk". Människohandel får gärna existera, så länge vi slipper titta på alltså.

Nej, tummen ner för människosynen som råder i Salas kommunfullmäktige.

Okej jag gjorde det i alla fall. Jag sökte jobb på Västerås stads bemanningstjänst. Jag hade sagt att "om jag inte får jobb inom socialtjänsten så pluggar jag hellre bara" men faktum är att jag behöver pengar. Jag kommer inte klara mig på bara CSN. Jag har inte råd att inte ha ett jobb i sommar. Får jag det inte så kanske jag får lov att klara mig. Men jag har inte riktigt råd att inte söka i alla fall.

Jag har också sökt jobb som studentinformatör på SSR. Men det är nog inte så mycket under sommaren utan kanske snarare när terminen startar.

Jaja vi får se. Nu har jag sökt i alla fall.

Jag har världens bästa studiegrupp i skolan. Till och med när jag är hemma och magsjuk messar de och frågar om jag vill vara med, och det vill jag ju :). Jag gillar ju inte att inte vara delaktig i det som händer så det var en härlig uppiggande stund på dagen!

Jag är numer en glasögonbärande kvinna. Jag har haft mina nya förstärkta ögon i en vecka. Jag skulle ljuga om jag sa att det var en aha-upplevelse och plötsligt såg jag mycket bättre. Tvärtom tycker jag att jag ser ungefär lika bra, med en liten skillnad på långt håll. Däremot känner jag när jag tar av mig glasögonen att mina ögon inte riktigt hänger med. Men kroppen är fantastisk och mina ögon har jobbat stenhårt trots nedsättningen så jag har inte märkt att jag ser dåligt. Däremot är min huvudvärk borta. Och det är riktigt skönt!

Idag har jag legat nerbäddad i sängen hela dagen. Jag började känna mig illamående efter frukost och det har satt i hela dagen. Jag känner mig spyfärdig nästan hela tiden. Än så länge så har jag sluppit kräkas. Jag blir hemma imorgon också just in case. På onsdag är det seminarium så om jag inte spyr imorgon så åker jag då.

Nu blir det lite mer Beverly Hills. Jag har en enorm tur som har en brorsfamilj med serieintresse, de har räddat mig genom många sjukdagar i sängen.

Jag har inte bloggat om valet av Håkan Juholt till socialdemokraternas partiledare förut tror jag, jo jag kommenterade innan kongressen men efter har jag varit försiktig. Skälet till det är att jag vet att jag kan vara tjurig ett tag när jag inte får som jag vill (jag ville ha Micke Damberg) men sen brukar det gå över. Men nu vill inte tjurigheten släppa riktigt. Jag tittade precis på korseld där Mikael Damberg intervjuades, efter den intervjun så känner jag ännu starkare att han har precis det socialdemokraterna och Sverige behöver.

Håkan Juholts tal på kongressen var bra, han är uppenbart en duktig talare. Men han pekar inte ut en riktning politiskt, han säger inte vad han vill göra mer än införa "Social demokrati". Kanske är jag tjurig men jag är skeptisk till särskrivningar överlag och det gäller även den..

Det jag vill ha det är en ledare som har en klar analys om varför vi har förlorat två val, som har en vilja och en idé om vad vi ska göra för att vinna nästa. Ärligt talat så är det inte så viktigt för mig att alla i partiet är nöjda. För ingen kommer kunna samla alla, vi är för många och för breda för det, tack och lov!

Jag delar inte alla Mickes uppfattningar, men jag delar viljan att utveckla en Socialdemokratisk politik framåt, att våga kliva in på arenan och säga att vi har en politik för att förändra samhället, vi vill vara med och fightas. Den enda fighten Juholt talar om gäller pensionssystemet, och där vet vi inte heller vad vi ska fightas om, bara att vi ska fightas.

Usch fan. Det känns inte bra det här. Inte bra alls.

Om skillnaden på ovilja och oförmåga.

Socialt arbete handlar om att möta samhällets mest utsatta människor. Personer som kanske inte har någonstans att bo, inga pengar eller som inte klarar av att ge ordentlig omsorg till sina barn. Vilket förhållningssätt och vilka värderingar hjälparen har kommer att påverka hjälpen.

Idag i skolan fick vi diskutera orsaker till hemlöshet. De flesta i min klass nämnde faktorer som: missbruk, arbetslöshet, hemlösa föräldrar och andra saker som ligger bortom individens kontroll. En klasskamrat sa: Nu pratar ni bara om sånt som ligger utanför, men vad har hänt med människors egna ansvar? Man har faktiskt ett personligt val.

Jag får ont i hela magen när jag möter en sån människosyn. För visst är det så att människor är ansvariga för sitt eget liv. Jag tror att vi ibland har en förmåga att offerstämpla socialt utsatta människor i Sverige och därmed paralysera deras handlingsförmåga. Men detta betyder inte att jag tror att det är ett eget val att leva utan fast bostad. Med detta menar jag att jag tror inte att det är välmående, rationella människor som väljer att kliva ut i hemlöshet.

När jag gjorde praktik så mötte jag klienter som hade inkomst, men som inte betalt sin hyra på ett antal månader. För de allra flesta människor så låter det jättekonstigt. Vi har nog de flesta bilden av att det är människor som saknar inkomst som blir hemlösa. Och så är det naturligtvis också. Men det finns de som har ekonomisk möjlighet att betala sin hyra men som ändå inte gör det. Här kan man välja ett av två förhållningssätt. Det första är att analysen hamnar på individens egna val och därmed minskar man utrymmet för att utföra kvalificerat socialt arbete. Hur kan man hjälpa någon som inte vill bli hjälpt? Det andra är att man väljer att försöka utforska hur kommer det sig att en människa som har ett ekonomiskt utrymme någonstans väljer att inte betala sin hyra?
Jag landar i att det handlar om oförmåga. Inte ovilja. Alla människor VILL klara sig själva utan socialtjänstens indragning, OM de har möjligheten att välja det. Men alla KAN inte det. Av olika skäl. Oförmågan kan handla om att man är styrd av ett beroende såsom droger, men det kan också vara så att man är tillfälligt grumlig i sina tankar på grund av omständigheter i livet. Jag träffade en mamma som inte hade betalt sin hyra på sju månader, när hon fick besked om att hennes söner började strula i skolan så rasade hennes värld och hon slutade betala sina räkningar. Det var inte ett avvägt rationellt beslut.

Jag tror att det förhållningssättet kommer att hjälpa fler klienter än det först nämnda, för på riktigt, hur hjälper man en hemlös genom att säga: du har faktiskt ett personligt ansvar.

Jag tycker att man ska ställa krav, vi måste utmana klientens bristande handlingskompetens för att kunna öka den. Men vi ska inte lägga skulden på klienten, för det kommer bara leda till ett större utanförskap. Och det vinner ingen på.

Jag är så himla nöjd med att jag för kvällen valde att stanna hemma efter träningen och bara vila. Jag rusar på i 180 ibland och glömmer bort att jag inte är superman. Efter en heldag i skolan så förväntar jag mig ändå att jag ska ha ork och energi att göra massor av saker på kvällen också. Idag gick jag halvdag, åkte hem och lagade mat och sedan tränade jag. Det räcker väl på en dag?

Nu ska jag krypa ner med Beverly Hills. Kl. 21.14, lyx!

Det är fan kung att vara tyst en helg. Jag går igenom typ alla känslor under ett retreat, speciellt känslor av rastlöshet och uttråkning. Jag kunde inte läsa i helgen heller på grund av mina ögon (spänningshuvudvärk på grund av dålig syn) så jag gjorde ingenting. Eller fel. Jag stoppade all input utifrån och vände mig helt och hållet inåt istället. För jag gjorde massor, inombords. Tänkte och kände igenom massor av tankar och känslor. Trots att känslan av uttråkning finns där så är det så himla häftigt när jag är kvar i det. För det är okej att ha tråkigt också. Det är nästan en förutsättning för mig om själen ska få utrymme. Och det fick den i helgen.

Det går liksom inte att återberätta vad som händer i en när man är tyst. Det är nog dessutom väldigt individuellt. Men för mig är det fan nyttigt. Och jag vill göra det igen. Helst nästa helg.

Det sista jag vill just nu är att vara med mig själv. Jag trivs inte alls med mig själv idag. Och då ska jag iväg på retreat.. Där jag bara är med mig själv.. Hur fan tänkte du nu Gudde?

Jag har inte skrivit om det på bloggen tidigare för jag ville avvakta processen och se vad som hände först. Men i alla fall så kontaktade jag mig fackförbund SSR i höstas för att jag hade fått reda på att jag tjänade 2 kr mindre per tim än min manliga kollega som var lika outbildad som jag. Till saken hör att jag har jobbat längre och att jag hade blivit nekad den lönen han fick, av samma chef. I alla fall så efter lång tids förhalande av min chef, ja hon svarade inte på mejl på 6 mån och av det skälet så har det dragit ut, så har jag idag fått beskedet att min lön höjs med 2 kr/tim. En liten vinst för min ekonomi men en stor vinst för rättvisan.

Så vänner det lönar sig att säga ifrån, att inte ge sig och att använda de rätta kanalerna för att bråka.

Har drabbats av en släng tacksamhet så här på kvällskvisten. Häromdagen kom jag att tänka på vilken fantastisk gåva det är att ha de vänner som jag har. Jag tänkte på att jag aldrig behöver känna mig ensam längre. Jag är verkligen aldrig ensam längre. Oavsett om jag är hemma i min lägenhet eller utomlands så är mina vänner bara ett sms eller telefonsamtal bort. Det är så obeskrivligt fantastiskt!

Det finns några människor som vet typ allt om mig, som sett mig igenom de flesta av mina fula sidor och som ändå finns kvar. De kan jag ringa eller sms:a i vilken kris som helst. Jag vågar erkänna mina svagheter när jag är i dem och det är fan stort. Och befriande, för det är genom ärligheten som jag kan bli befriad. När jag förnekar eller låtsats som ingenting så blir jag kvar i det fula.

Det är fan fint. Ni är fina.

Åh det börjar ljusna. Efter dagen med brorsbarnen igår så föll jag ihop i sängen när jag kom hem och där låg jag resten av kvällen. Det var som om hela dagens förkylningssymptom kom då istället.

Idag vaknade jag kl 8, åt frukost och kollade på ett avsnitt av Beverly Hills för att sedan somna om igen och vakna strax före 12. Lyxigt! Nu ska jag försöka ta mig upp för att göra en insats hemma. Vi får se hur länge energin räcker.

Jag pluggar också, för första gången sedan jag började plugga har vi en bok som jag faktiskt vill läsa från pärm till pärm. Socialtjänsten i blickfånget heter den och du kan läsa om den här.
Så dagen blir precis så lugn och härlig som en söndag ska vara!

Jag är slut som artist. Brorsan och svägis jobbar. Jag är sjuk och tänkte att jag kan lika gärna vara sjuk hemma hos dem med brorsbarnen som hemma. Det var inte riktigt samma sak att ha barnen när jag är sjuk som när jag inte är det. Jag är helt färdig. Tålamodet är slut sedan länge och jag längtar hem till min tomma, tysta lägenhet.

Men nu har jag en brorsdotter som vill att jag kliar henne på ryggen när hon tittar på Pippi. Och när hon vill mysa så är det bara att passa på. Så hej!

Jag överlevde tentan. Med hjälp av fyra paket näsdukar så snorade jag mig igenom 4,5 timmar och sex frågor. Hur de kommer att bedömma mina svar känns jättesvårt att veta. Det kan bli lite hur som helst. Men jag blir blir förvånad om jag inte får G i alla fall. Om jag får ett G så innebär det att jag är halvvägs. Tanken är kittlande.

Nu är jag tillbaka på facebook också. Jag gillar facebook. Så det så.