Jag är listad hos världens bästa läkare. På riktigt. Hon är så himla himla bra. När jag kom dit idag så fick jag smått panik. Först för att jag kände mig liten och rädd, jag blir så när jag ska vara ärlig med mitt innersta. Sen slog tanken mig att hon kanske tycker att jag behöver äta medicin. Vad gör jag då? Jag fick panik. Jag kan och vill inte äta antidepressiv medicin. Jag panikmessade bästis som svarade: Då tackar du för mötet och går. Så enkelt och sant. I alla fall så blev mötet superfint förstås. Först hennes äkta sanna glädje över att se min förändring från deprimerad suicidal alkis till den jag är idag. Sen hennes önskan att förstå mina tankar om hur min uppväxt gjort mig illa i själen. När jag nämnde att jag var rädd för att hon skulle föreslå medicinering så sa hon: nej nej det verkar absolut inte vara för dig.

Så nu har hon skickat remiss till psyk. Nu är det väntetider och sånt men jag har i alla fall gjort det jag kan. Då kan Gud ta över nu. Skönt.