Ibland känns det som att jag pustar ut när jag börjar skriva. Bloggen är en andningsplats för mig. Ett verktyg för mig att bearbeta det som händer i mig och i mitt liv, men också en viloplats, en plats för återhämtning. Jag kommer helt i koncentration när jag skriver, och blir störd om någon avbryter mig typ genom att ringa. Spännande.

Jag har alldeles nyss kommit hem efter ett intensivt dygn. Jag var i skolan igår, sista skoldagen på termin 4. Sedan var jag och några av tjejerna hemma hos Nallen, som födde lilla Freja för sex veckor sedan, och fikade med stort F. Därefter åkte jag hem till Hanin och sov hos henne. Det var mys tyckte jag, att bara hänga igen. Eftersom att jag aldrig är i e-tuna utanför skoltid längre så var det länge sedan. Sen imorse åkte jag direkt hem till Camilla och Ken för att mysa med Noel. Åh vilken liten ängel. Jag är kär. Det var svårt att slita sig därifrån vill jag lova. Men Camilla sover så få timmar i taget så hon är helt slut, och jag känner i alla fall en del av hennes trötthet och förstår att det tar på energin att ha besök då. Så jag gick hem, lämnade Noel mot min vilja. Så jag kommer gå dit snart igen. Hehe.

Åh en annan sak också. Hanin har en våg hemma, jag har inte vägt mig sedan jag började med LCHF, vilket är typ 2,5 veckor sedan, sedan dess har jag gått ner 6 kg. På riktigt. Det är helt insane och inget jag hade förväntat mig alls, tvärtom var jag rädd för att jag skulle ha gått upp i vikt, jag är ju mätt konstant och trodde kanske inte att majonnäsen, creme fraiche:n, och grädden skulle leda till viktnedgång. Men tji fick jag. Och jag mår så himla himla bra av att äta så här. Jag blir riktigt mätt, och är mätt längre än någonsin tidigare. Det är grymt!