Att äga eller att vara ägd, det är frågan.

Jag håller på att göra mig av med lite prylar. TV:n och DVD:n är borta och idag rök de första filmerna. De första två är jag än så länge helt nöjd med. Men av någon konstig anledning så har jag svårare att göra mig av med mina filmer. Den känslan gör mig bara mer övertygad om att jag gör rätt som gör mig av med dem för jag vill ju inte må så här. Det är för tusan prylar. Filmer som jag kan se hur mycket som helst hos vänner, på nätet och genom att hyra. Och jag har ju för tusan ingenting att spela dem i. Förutom datorn och så mycket film ser jag inte. Det är ovärt och tar plats. Så vad känslan än handlar om så tänker jag inte agera på den och spara en massa skit. Istället ger jag bort dem till vänner så kan jag ju åka dit och se film tillsammans med dem när jag är sugen. Det är väl en fin idé?