Efter en kväll i SSU-minnens tecken, inser jag att jag har mycket fint att vara tacksam för, många minnen, vänner, kunskaper och erfarenheter att vårda.
Fint!
lördag 31 mars 2012
fredag 30 mars 2012
Efter regn kommer sol
Egentligen var det inte så regnigt igår, men att vakna till ett glatt C-uppsatsbesked och en hel dag att skriva på, gör att det känns lättare än igår. Det är bra.
Still on for skenseparationer ett tag till alltså.
Still on for skenseparationer ett tag till alltså.
torsdag 29 mars 2012
Och så säger sponsorn; vi behöver inte vara några supermänniskor. Det är okej att erkänna att du är rädd. Och det mesta rinner av mig.
Jag vill ofta dölja de sidorna i mig som gör mig till mer än student, politisk maskin eller en välsmord social varelse. Det som också gör mig till människa, mina rädslor och mina tillkortakommanden.
Det hänger förstås ihop med att jag är rädd för vad andra människor tänker om mig. Det handlar nästan bara om det. Så det har återigen med självkänslan att göra. Men faktum är, att om jag någonsin ska känna mig trygg i mig själv måste jag omfamna alla mina sidor. Även de jag är mindre stolt över.
Jag vill ofta dölja de sidorna i mig som gör mig till mer än student, politisk maskin eller en välsmord social varelse. Det som också gör mig till människa, mina rädslor och mina tillkortakommanden.
Det hänger förstås ihop med att jag är rädd för vad andra människor tänker om mig. Det handlar nästan bara om det. Så det har återigen med självkänslan att göra. Men faktum är, att om jag någonsin ska känna mig trygg i mig själv måste jag omfamna alla mina sidor. Även de jag är mindre stolt över.
Jag loggade in för att skriva av mig om uppsatsen, och såg mitt förra inlägg. Jag hade glömt att jag hade skrivit det.
Jag har bara mig själv att lita till, som jag skrev, och det är ironiskt eftersom att det jag jobbar med just nu är min självkänsla.
Jag har en svacka, en svacka där jag får lov att träna på att tycka om mig själv bara så där precis som jag är. Där jag får sluta mäta mig med andra personer, utseenden, åsikter och personligheter.
Det enda som kan sätta käppar i hjulet för min uppsats är att jag tappar tron på mig själv. Förmågan har jag, det vet jag.
Men eftersom att jag kämpar med att känna att jag bara passar in, just så som jag är, är det svårt att koppla på pluggsjälvförtroendet.
Hanin sa i telefon idag: du är liksom Johanna.
Bara det.
Det är fint att det, att vara Johanna, innebär att jag fixar uppsatsen. Men samtidigt innebär det också en ständig kamp mot min självkapare.
Att skriva hjälper mig, jag inser att jag har självförtroendet som behövs. Jag inser att jag har erfarenheten på min sida.
Kanske är det bara tilliten som behövs nu.
Jag har ett otroligt spännande uppsatsförslag som jag hoppas på. Det jag skrivit om hittills kanske inte fungerar riktigt. Det nya och engagemanget från min handledare är verkligen peppande.
Så, nu finns ingen återvändo. Nu är det bara att köra.
Jag har bara mig själv att lita till, som jag skrev, och det är ironiskt eftersom att det jag jobbar med just nu är min självkänsla.
Jag har en svacka, en svacka där jag får lov att träna på att tycka om mig själv bara så där precis som jag är. Där jag får sluta mäta mig med andra personer, utseenden, åsikter och personligheter.
Det enda som kan sätta käppar i hjulet för min uppsats är att jag tappar tron på mig själv. Förmågan har jag, det vet jag.
Men eftersom att jag kämpar med att känna att jag bara passar in, just så som jag är, är det svårt att koppla på pluggsjälvförtroendet.
Hanin sa i telefon idag: du är liksom Johanna.
Bara det.
Det är fint att det, att vara Johanna, innebär att jag fixar uppsatsen. Men samtidigt innebär det också en ständig kamp mot min självkapare.
Att skriva hjälper mig, jag inser att jag har självförtroendet som behövs. Jag inser att jag har erfarenheten på min sida.
Kanske är det bara tilliten som behövs nu.
Jag har ett otroligt spännande uppsatsförslag som jag hoppas på. Det jag skrivit om hittills kanske inte fungerar riktigt. Det nya och engagemanget från min handledare är verkligen peppande.
Så, nu finns ingen återvändo. Nu är det bara att köra.
tisdag 27 mars 2012
lördag 24 mars 2012
Tillbringar min lediga helg med att, bland annat, fundera över framtiden. Jag skulle gärna vilja kombinera min examen i socialt arbete med någon form av statsvetenskaplig utbildning, gärna förvaltningspolitiskt inriktad. Skälet till det är att jag tror att jag gärna vill arbeta som sakkunnig tjänsteman, kommunalt eller (drömjobbet kanske?) på typ socialdepartementet. Det vore ju att få kombinera mina två stora passioner, socialt arbete och politik.
Jag ska reda ut om det går att baka in i mastern på något sätt.
Jag ska reda ut om det går att baka in i mastern på något sätt.
fredag 23 mars 2012
Jag har inte så mycket på hjärtat nu för tiden. Eller så har jag det, och kan inte dela det riktigt ännu. Inte ens engagemanget orkar jag formulera i skrift just nu.
Det får helt enkelt vänta. Helgen handlar om endast en sak, vila och komma i kapp emotionellt och fysiskt.
Så, nu (kl 19.36) tänker jag krypa ner bredvid min älskade brorsdotter och somna till något amerikanskt drama. Bara för att jag kan.
Det får helt enkelt vänta. Helgen handlar om endast en sak, vila och komma i kapp emotionellt och fysiskt.
Så, nu (kl 19.36) tänker jag krypa ner bredvid min älskade brorsdotter och somna till något amerikanskt drama. Bara för att jag kan.
måndag 19 mars 2012
PM
Helt plötsligt är jag bara klar. Efter en helgs skrivande tog det plötsligt bara liksom slut på ord.
Nu får det bära eller brista.
Nu får det bära eller brista.
lördag 17 mars 2012
Järnladyn del 2
Jag är väldigt kluven i känslan som uppstod under och efter filmen. Jag tycker att det är svårt. Å ena sidan var Thatcher uppenbarligen en kvinna som lyckades ta sig fram i en manlig värld, som vågade stå emot den tidens strikta könsroller och gå sin egen väg. I filmen sa hon till sin blivande man när han friade att hon vägrar dö när hon diskar tekoppar, hon måste få göra mer i sitt liv.
Å andra sidan var hennes politiska gärning uppenbarligen präglad av hög arbetslöshet, ökade klyftor och den verkar direkt fackföreningsfientlig. Alla de tre bitarna brukar också betyda kvinnofientlig. Kvinnorna drabbas oftast hårdast och först av hög arbetslöshet och ökade klyftor.
Det är svårt, jag har inte superkoll på Storbritanniens historia och kan inte Thatcher särskilt bra, men någon feminist var hon uppenbarligen inte. Det är få konservativa som är det.
Dock är det så klart inspirerande med en kvinna som vågar bryta mot allt det som förväntas av henne. När Labourledaren i parlamentet sa åt Thatcher att han inte hörde vad hon sa för hon "skrek med sin gälla röst" sa hon: om du lyssnade på vad jag sa istället för hur jag sa det skulle vi kanske komma någonvart.
Jag känner mig väldigt splittrad.
Å andra sidan var hennes politiska gärning uppenbarligen präglad av hög arbetslöshet, ökade klyftor och den verkar direkt fackföreningsfientlig. Alla de tre bitarna brukar också betyda kvinnofientlig. Kvinnorna drabbas oftast hårdast och först av hög arbetslöshet och ökade klyftor.
Det är svårt, jag har inte superkoll på Storbritanniens historia och kan inte Thatcher särskilt bra, men någon feminist var hon uppenbarligen inte. Det är få konservativa som är det.
Dock är det så klart inspirerande med en kvinna som vågar bryta mot allt det som förväntas av henne. När Labourledaren i parlamentet sa åt Thatcher att han inte hörde vad hon sa för hon "skrek med sin gälla röst" sa hon: om du lyssnade på vad jag sa istället för hur jag sa det skulle vi kanske komma någonvart.
Jag känner mig väldigt splittrad.
fredag 16 mars 2012
Järnladyn
Efter en hel dag inomhus (nästan, jag har varit till affären en sväng) behöver jag komma ut, så i kväll blir det bio. Min fantastiska bror och svägerska bjuder mig på ett biobesök genom att sponsra med en fribiljett, så ska en fattig student uppvaktas.
Markus, du har verkligen rätt. Så klok du är.
Jag tror att jag har en inneboende kamp med min tro. Eftersom att jag själv haft väldiga fördomar om religiösa/troende människor i mitt liv och iofs också mött en del som velat missionera och "tvinga på" mig en uppfattning om deras Gud, är jag rädd att själv uppfattas så av icke-troende vänner.
När en vän hamnade i svårigheter för ett tag sen ville jag be för henom, då jag vet att hen inte har en tro blev det svårt. Jag bad förstås inte för att personens skulle hitta Gud, utan för att Gud skulle hjälpa henom igenom svårigheterna. Jag visste inte själv om det var ett okej sätt att agera, kränker jag min väns val att inte tro genom att använda min för att göra det jag kunde?
Vad tycker ni?
Oavsett det så behöver jag såklart inte be om ursäkt för min tro. Tack, Markus!
Jag tror att jag har en inneboende kamp med min tro. Eftersom att jag själv haft väldiga fördomar om religiösa/troende människor i mitt liv och iofs också mött en del som velat missionera och "tvinga på" mig en uppfattning om deras Gud, är jag rädd att själv uppfattas så av icke-troende vänner.
När en vän hamnade i svårigheter för ett tag sen ville jag be för henom, då jag vet att hen inte har en tro blev det svårt. Jag bad förstås inte för att personens skulle hitta Gud, utan för att Gud skulle hjälpa henom igenom svårigheterna. Jag visste inte själv om det var ett okej sätt att agera, kränker jag min väns val att inte tro genom att använda min för att göra det jag kunde?
Vad tycker ni?
Oavsett det så behöver jag såklart inte be om ursäkt för min tro. Tack, Markus!
tisdag 13 mars 2012
söndag 11 mars 2012
Carema
Långt innan Caremaskandalen rullade upp i media skrev jag det här inlägget på min blogg. Värt att lyftas igen.
måndagen den 19:e juli 2010
Mina hälar värker. Jag känner mig stel i ryggen och som gele i benen. Jag har jobbat tio timmar två dagar i rad.
Just nu går det både skabb och magsjuka på jobbet. Jag tänker att jag måste skydda mig så att jag slipper bli sjuk.. Har inte råd med ytterliggare en karensdag. Precis då kommer jag på att bara handskar skyddar mot skabb. Just det, våra handskar suger. Bäst att jag kollar dem under vatten innan så att jag vet att det inte är hål. Sparbeting. Sånt kan man spara på, handskar till personalen, tvättlappar och blöjor till de äldre.
En dam har två sår i stjärten, jag har precis tvättat rent från bajs. Hon ligger i sängen och för att jag ska vara säker på att det blir rätt så drar jag nästan in hela näsan i stjärten på henne. Handskar skiter jag i, det blir bara klumpigare, de är ju fel storlek, jag hoppas att jag fick rent ordentligt innan.
Tre gånger i kväll har jag fått säga: Jag har inte riktigt tid med det (dig) just nu. Du får gärna sitta och vänta så kommer jag och pratar med dig när jag får tid.
Chefen ringer: många är sjuka, vi gör vårt bästa men fömodligen så får ni gå en kort på kvällarna. Tyvärr!
En anhörig kommer och fråga om jag kan få hjälp att följa med min man ut? Jag orkar ju inte ta emot honom själv om han ramlar. Jag svarar: Tyvärr inte ikväll. Om du ringer innan så kanske du kan komma ut en dag mellan kl. 16.15-16.30. Då brukar vi vara två och ha en lucka?!
Hemma funderar jag. Jag gör det här för 98 kr/tim. Företaget jag arbetar på har en stor sparad förmögenhet utomlands. Vem sa att det inte finns klasskillnader?
måndagen den 19:e juli 2010
Mina hälar värker. Jag känner mig stel i ryggen och som gele i benen. Jag har jobbat tio timmar två dagar i rad.
Just nu går det både skabb och magsjuka på jobbet. Jag tänker att jag måste skydda mig så att jag slipper bli sjuk.. Har inte råd med ytterliggare en karensdag. Precis då kommer jag på att bara handskar skyddar mot skabb. Just det, våra handskar suger. Bäst att jag kollar dem under vatten innan så att jag vet att det inte är hål. Sparbeting. Sånt kan man spara på, handskar till personalen, tvättlappar och blöjor till de äldre.
En dam har två sår i stjärten, jag har precis tvättat rent från bajs. Hon ligger i sängen och för att jag ska vara säker på att det blir rätt så drar jag nästan in hela näsan i stjärten på henne. Handskar skiter jag i, det blir bara klumpigare, de är ju fel storlek, jag hoppas att jag fick rent ordentligt innan.
Tre gånger i kväll har jag fått säga: Jag har inte riktigt tid med det (dig) just nu. Du får gärna sitta och vänta så kommer jag och pratar med dig när jag får tid.
Chefen ringer: många är sjuka, vi gör vårt bästa men fömodligen så får ni gå en kort på kvällarna. Tyvärr!
En anhörig kommer och fråga om jag kan få hjälp att följa med min man ut? Jag orkar ju inte ta emot honom själv om han ramlar. Jag svarar: Tyvärr inte ikväll. Om du ringer innan så kanske du kan komma ut en dag mellan kl. 16.15-16.30. Då brukar vi vara två och ha en lucka?!
Hemma funderar jag. Jag gör det här för 98 kr/tim. Företaget jag arbetar på har en stor sparad förmögenhet utomlands. Vem sa att det inte finns klasskillnader?
lördag 10 mars 2012
fredag 9 mars 2012
Om rasistiska propagandakampanjer
Den senaste i raden är den om att "invandrare" ska få gratis körkort i Laholm. Jag vet inte vad som gäller i sakfrågan, jag bryr mig faktiskt inte vad Laholmarna gör med sina skattepengar. Dock bryr jag mig om när det dyker upp rasistisk propaganda i min facebook-logg. Jag vill inte se skiten.
Vi ser små subtila meddelanden som att "tre invandrarmän eftersöks i XX-ort på grund av våldtäktsförsök", det placerar en bild i våra huvuden om vilken grupp som är våldtäktsmän. Sen fortsätter det och blir mer och fler. Facebookgrupper startas och sprids. Utan att vi tänker på det har vi färgats av en rasistisk retorik som för bara några år sedan hade varit otänkbar.
Nu är de inte så subtila längre. De behöver inte det. Vi har vant oss, anpassat oss till rubriker som "de svenska skattebetalarna betalar för invandrarnas körkort". Jag får rysningar, men jag tror att många får det för att de upplever att det är "orättvist" och att "invandrarna" är parasiter. Jag får det för att jag vägrar acceptera en retorik som delar upp oss i grupper om "svenskar" och "invandrare".
Jag tycker att samhällsklimatet och debatten på internet bara blir obehagligare och obehagligare. Jag är seriöst orolig för vart den kommer att föra oss om vi inte börjar tänka efter.
Vi ser små subtila meddelanden som att "tre invandrarmän eftersöks i XX-ort på grund av våldtäktsförsök", det placerar en bild i våra huvuden om vilken grupp som är våldtäktsmän. Sen fortsätter det och blir mer och fler. Facebookgrupper startas och sprids. Utan att vi tänker på det har vi färgats av en rasistisk retorik som för bara några år sedan hade varit otänkbar.
Nu är de inte så subtila längre. De behöver inte det. Vi har vant oss, anpassat oss till rubriker som "de svenska skattebetalarna betalar för invandrarnas körkort". Jag får rysningar, men jag tror att många får det för att de upplever att det är "orättvist" och att "invandrarna" är parasiter. Jag får det för att jag vägrar acceptera en retorik som delar upp oss i grupper om "svenskar" och "invandrare".
Jag tycker att samhällsklimatet och debatten på internet bara blir obehagligare och obehagligare. Jag är seriöst orolig för vart den kommer att föra oss om vi inte börjar tänka efter.
onsdag 7 mars 2012
Internationella kvinnodagen
Internationella kvinnodagen är inte en dag för att skicka blommor till en kvinna i din närhet, internationella kvinnodagen handlar om att uppmärksamma de orättvisor kvinnor lever i, i hela världen.
I Sverige finns det, som jag ser det, två politiska frågor som mer än andra är viktiga för jämställdhetsutvecklingen just nu.
Den första, som jag brukar kalla vår tids största jämställdhetsreform handlar om att kvotera föräldraförsäkringen. Det handlar om att i det fall det är två föräldrar om ett barn ska de ha varsin individuell försäkring. Fäder i heterosexuella relationer ska inte kunna välja att inte vara hemma halva tiden, för när den möjligheten ges innebär det i regel att mamman tar ut den stora delen. Detta får konsekvenser för närheten till barnet, för relationen mellan förälder och barn och sätter tidigt nivån för pappans delaktighet och mammans primära ansvar. Det ger också konsekvenser för kvinnor på arbetsmarknaden, i form av lägre lön, osäkra anställningar och generellt en sämre status.
Den andra frågan nämns ovan, det handlar om lönerna. Det kan inte vara okej att kvinnor generellt har 16 % lägre lön än män. Det finns två sidor av lönefrågan, det första är att höja lönerna i de kvinnodominerade yrkena och det andra är att se till att lönediskriminering mellan män och kvinnor på samma arbetsplats minskar.
Det här är de två frågorna jag kommer tänka extra på imorgon. Jag kommer också skänka en tanke till alla de kvinnor runt om i världen som utsätts för våld och sexuellt våld i sin vardag.
I Sverige finns det, som jag ser det, två politiska frågor som mer än andra är viktiga för jämställdhetsutvecklingen just nu.
Den första, som jag brukar kalla vår tids största jämställdhetsreform handlar om att kvotera föräldraförsäkringen. Det handlar om att i det fall det är två föräldrar om ett barn ska de ha varsin individuell försäkring. Fäder i heterosexuella relationer ska inte kunna välja att inte vara hemma halva tiden, för när den möjligheten ges innebär det i regel att mamman tar ut den stora delen. Detta får konsekvenser för närheten till barnet, för relationen mellan förälder och barn och sätter tidigt nivån för pappans delaktighet och mammans primära ansvar. Det ger också konsekvenser för kvinnor på arbetsmarknaden, i form av lägre lön, osäkra anställningar och generellt en sämre status.
Den andra frågan nämns ovan, det handlar om lönerna. Det kan inte vara okej att kvinnor generellt har 16 % lägre lön än män. Det finns två sidor av lönefrågan, det första är att höja lönerna i de kvinnodominerade yrkena och det andra är att se till att lönediskriminering mellan män och kvinnor på samma arbetsplats minskar.
Det här är de två frågorna jag kommer tänka extra på imorgon. Jag kommer också skänka en tanke till alla de kvinnor runt om i världen som utsätts för våld och sexuellt våld i sin vardag.
tisdag 6 mars 2012
Landa
Idag blev jag erbjuden sommarvikariatet jag velat ha, på socialkontor ekonomi. Det är verkligen pirrigt, läskigt och otroligt roligt att se fram emot. Jag är tacksam. Så himla tacksam.
Jag kan knappt själv riktigt ta in att både lägenhet och jobb är klart, och att det blev precis så bra som det blev.
Det ger mig också tid nu att fokusera på plugget, nu kan jag släppa oro för sommaren och så..
Markus, det är inflytt första juni. Du får till och med mig att tycka att det verkar spännande med möblering, med din entusiasm ;)
Jag kan knappt själv riktigt ta in att både lägenhet och jobb är klart, och att det blev precis så bra som det blev.
Det ger mig också tid nu att fokusera på plugget, nu kan jag släppa oro för sommaren och så..
Markus, det är inflytt första juni. Du får till och med mig att tycka att det verkar spännande med möblering, med din entusiasm ;)
måndag 5 mars 2012
För första gången i utbildningen ligger jag efter. Ganska rejält dessutom.
Jag har haft det tufft ett tag, det har paralyserat mig. Istället för att göra det som jag har känt mig stressad över har jag liksom frusit. Inte kunnat göra något alls. Eller inte så mycket i alla fall.
Nu blir det tokfokus på plugg. Jag tvekar inte över om jag kommer att fixa det, jag vet att jag fixar det. Däremot använder jag den här lärdomen till att skärpa till mig ännu mer.
Lite ödmjukare, lite mer fokuserad.
Jag har haft det tufft ett tag, det har paralyserat mig. Istället för att göra det som jag har känt mig stressad över har jag liksom frusit. Inte kunnat göra något alls. Eller inte så mycket i alla fall.
Nu blir det tokfokus på plugg. Jag tvekar inte över om jag kommer att fixa det, jag vet att jag fixar det. Däremot använder jag den här lärdomen till att skärpa till mig ännu mer.
Lite ödmjukare, lite mer fokuserad.
Att fastna i en hiss
Japp. Nu är jag en erfarenhet rikare. En av mina mardrömmar är upplevd, nämligen att känna hur hissen hoppar till precis efter start för att sedan stanna. Dörrarna gick inte att öppna och jag insåg att jag satt fast.
Paniken var inte snäll. Jag fick använda huvudet och koppla bort känslan ett tag och ringa efter hjälp. Jag försökte meddela henne att jag fick panik men det hade hon inte tid med. Istället fick jag ett, "teknikern kommer om 5-10 min, ring igen om det är något" till svar. Jag inser att man kan läsa det som att jag är upprörd, det är jag inte. Det är nog inte hennes jobb att hänga kvar. Ingen värdering i det.
Jag ringde mamma som höll mig sällskap i de 13 minuter det tog innan dörrarna äntligen öppnades. Hissen hade fastnat halvvägs bort från dörren så det kändes ungefär som i en film när jag kryp genom öppningen och hoppade ner.
Jag får nog lov att inse att jag inte är en actionhjälte.
Helt ärligt var det inte så farligt som jag hade trott. Men paniken som kom när jag insåg att jag satt fast, var inte behaglig.
Paniken var inte snäll. Jag fick använda huvudet och koppla bort känslan ett tag och ringa efter hjälp. Jag försökte meddela henne att jag fick panik men det hade hon inte tid med. Istället fick jag ett, "teknikern kommer om 5-10 min, ring igen om det är något" till svar. Jag inser att man kan läsa det som att jag är upprörd, det är jag inte. Det är nog inte hennes jobb att hänga kvar. Ingen värdering i det.
Jag ringde mamma som höll mig sällskap i de 13 minuter det tog innan dörrarna äntligen öppnades. Hissen hade fastnat halvvägs bort från dörren så det kändes ungefär som i en film när jag kryp genom öppningen och hoppade ner.
Jag får nog lov att inse att jag inte är en actionhjälte.
Helt ärligt var det inte så farligt som jag hade trott. Men paniken som kom när jag insåg att jag satt fast, var inte behaglig.
Omtumlande
Lägenheten är min. Jag kan knappt tro det faktiskt. I eftermiddag skriver jag kontrakt. Jag trodde inte att jag skulle bli så här glad. Jag är rätt duktig på att lura mig själv att inte känna. Men jag grät när jag hade fått beskedet.
Dagen hitills har varit en känslomässig berg och dalbana. Jag väntar besked om jobb, det orkar jag inte heller känna på. Jag stänger av tills jag vet.
Som med lägenheten tydligen.
Jag tycker att "början av veckan" borde betyda måndag, men så behöver det förstås inte vara.
Det är bara jobbigt att vänta.
När bostadsbolaget ringde (kl. 9.50) sa jag till henne att "det har varit världens längsta helg". Jaja, jag är i alla fall sysselsatt med plugg, träning, terapi och kontraktskrivande. Det är bra.
Dagen hitills har varit en känslomässig berg och dalbana. Jag väntar besked om jobb, det orkar jag inte heller känna på. Jag stänger av tills jag vet.
Som med lägenheten tydligen.
Jag tycker att "början av veckan" borde betyda måndag, men så behöver det förstås inte vara.
Det är bara jobbigt att vänta.
När bostadsbolaget ringde (kl. 9.50) sa jag till henne att "det har varit världens längsta helg". Jaja, jag är i alla fall sysselsatt med plugg, träning, terapi och kontraktskrivande. Det är bra.
söndag 4 mars 2012
Gubbarna kommer undan, som vanligt.
Det jag tänkte på gällande mellon då. Jo så här. Jag tycker att den konstnärliga friheten är viktig. Den är, när jag tänker efter, lika viktig som yttrandefriheten. Vi måste vara fria att säga och på andra sätt uttrycka det vi tänker.
Dock, innebär min yttrandefrihet att jag också får kritisera. Och jag blir upprörd. Thorsten Flincks rumpnyp var i en klass för sig, det ingick liksom inte ens i det konstnärliga uttrycket, det var bara sexistiskt.
Men att Björn Ranelid kallar kvinnan för det "första könet" samtidigt som den kvinnliga kollegan (som faktiskt stöd för det musikaliska i hans nummer) helt osynliggjordes av typ alla... Och Sean Banans kvinnosyn är inte heller helt uppdaterad får man väl lov att säga.
Tyvärr verkar folk mer reagera på de kvinnliga deltagarnas utseende. Sarah är bra för hon är en "riktig kvinna", värre är det med Molly och vi ska inte ens prata om Timoteij.
Feminismen har ett problem, eller delar av feminismen. För i vår iver att krossa ett sexistiskt ideal, får vi inte skapa ett nytt. Om vi menar allvar med kvinnlig frigörelse måste det också innebära att kvinnor får se ut som dagens ideal. Det måste också vara okej. Och genom att ägna våra diskussioner åt de kvinnliga artisternas utseende gör vi precis det vi vänder oss emot, förminskar dem och deras musikalitet.
Så här, om vi menar allvar med systerskapet måste det gälla alla systrar.
Dock, innebär min yttrandefrihet att jag också får kritisera. Och jag blir upprörd. Thorsten Flincks rumpnyp var i en klass för sig, det ingick liksom inte ens i det konstnärliga uttrycket, det var bara sexistiskt.
Men att Björn Ranelid kallar kvinnan för det "första könet" samtidigt som den kvinnliga kollegan (som faktiskt stöd för det musikaliska i hans nummer) helt osynliggjordes av typ alla... Och Sean Banans kvinnosyn är inte heller helt uppdaterad får man väl lov att säga.
Tyvärr verkar folk mer reagera på de kvinnliga deltagarnas utseende. Sarah är bra för hon är en "riktig kvinna", värre är det med Molly och vi ska inte ens prata om Timoteij.
Feminismen har ett problem, eller delar av feminismen. För i vår iver att krossa ett sexistiskt ideal, får vi inte skapa ett nytt. Om vi menar allvar med kvinnlig frigörelse måste det också innebära att kvinnor får se ut som dagens ideal. Det måste också vara okej. Och genom att ägna våra diskussioner åt de kvinnliga artisternas utseende gör vi precis det vi vänder oss emot, förminskar dem och deras musikalitet.
Så här, om vi menar allvar med systerskapet måste det gälla alla systrar.
Mitt korta inlägg om föräldraskapet är väldigt läst. Mest lästa inlägget varje dag sedan det skrevs. Om jag vetat det i förhand hade jag nog velat utveckla mer.
Dagen idag ägnas åt PM-skrivande. Om Gud vill och PM:et känns lugnt blir det ett möte i kväll också.
Kanske kanske kommer det ett inlägg om politiska perspektiv på något så folkligt som melodifestivalen. Om det finns tid vill säga.
Dagen idag ägnas åt PM-skrivande. Om Gud vill och PM:et känns lugnt blir det ett möte i kväll också.
Kanske kanske kommer det ett inlägg om politiska perspektiv på något så folkligt som melodifestivalen. Om det finns tid vill säga.
fredag 2 mars 2012
Tystnad
Jag längtar verkligen till retreat. Jag kollade upp när vårens retreat är och det är i slutet av april. Jag har verkligen ett sug efter tystnaden.
Det är mer än bara tystnaden. Det är gården, maten, kvällstexten, meditationerna, samtalen med Sonia (prästen) och framför allt den inre processen. Jag behöver det.
Jag skulle helst av allt vilja ha det nu känner jag. Kanske ska försöka få tag i en endagars så länge.
Det är mer än bara tystnaden. Det är gården, maten, kvällstexten, meditationerna, samtalen med Sonia (prästen) och framför allt den inre processen. Jag behöver det.
Jag skulle helst av allt vilja ha det nu känner jag. Kanske ska försöka få tag i en endagars så länge.
Humor för en socionomstudent
Kl. 14 ska jag på anställningsintervju på socialkontor ekonomi. Jag tar med mina jobbsökarhandlingar, och en nyansökan för försörjningsstöd utifall jag inte får jobbet.
torsdag 1 mars 2012
Att vara tjej
Jag ser alla tjejer med perfekt make up. Kläderna sitter inte en millimeter fel, det är exakt lagom mycket parfymlukt och håret ligger precis rätt.
Som om inte det vore nog, ser jag tjejer som får allra högst betyg. Som läser, tänker, kämpar och skriver.
Tjejer som jobbar hårt. Som sliter allra hårdast på jobbet, ambitiösa, engagerade.
Till sist ser jag mammorna. Som planerar, strukturerar och organiserar. Som tar flest vab-dagar, som borstar håret, syr maskeraddräkt och har koll på veckans alla planer.
Och jag tänker, det är inte lätt att vara tjej.
Vi är verkligen värda all kärlek.
Som om inte det vore nog, ser jag tjejer som får allra högst betyg. Som läser, tänker, kämpar och skriver.
Tjejer som jobbar hårt. Som sliter allra hårdast på jobbet, ambitiösa, engagerade.
Till sist ser jag mammorna. Som planerar, strukturerar och organiserar. Som tar flest vab-dagar, som borstar håret, syr maskeraddräkt och har koll på veckans alla planer.
Och jag tänker, det är inte lätt att vara tjej.
Vi är verkligen värda all kärlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)