Jag tog en kvällspromenad med Adidas och kom nyss hem. Det slår mig ibland att jag glömmer bort att uppskatta min närhet till Mälaren. Jag bor med bara några minuters promenadavstånd till ett av Västerås vackraste ställen, det som numer heter Lögarängsparken. Jag har alltid känt en speciell relation till vatten, jag minns det sen jag var liten. Jag har alltid känt frid och lugn i närheten av vatten. Jag älskade att åka båt tidigt och har alltid drömt om att ha en egen. När jag bodde i Ängelsberg satt jag ofta vid någon av de två sjöarna som byn ligger vid. Och nu har jag alltså bosatt mig nära vatten igen, omedvetet. Jag har den stora lyxen att kunna gå ner till Mälaren och, som i kväll, sitta på en bänk och intas av lugnet och friden. Om alla människor har ett element, så är vatten mitt. Det är en sak som jag ska köpa när jag är skuldfri, en egen liten motorbåt. Jag vill kunna dra iväg en lugn sommarkväll som den här och bara sitta still i en båt långt ut på vattnet. I ensamhet.