Den senaste tiden har jag fått bevisat hur giftigt det är med skitsnack. Jag har hela mitt liv snackat otroligt mycket skit om andra. Naturligtvis har det handlat om min egen låga självkänsla, jag har helt enkelt varit tvungen att snacka ner andra för att på något sätt upprätthålla någon form av falsk självkänsla. Det funkar inte. Men det är en annan sak. I alla fall så har jag blivit duktig på att inte snacka skit. Okej det finns undantag, jag är inget helgon. men jag sprider inte mitt gift till och om alla jag möter. Jag märker så tydligt att det räcker med en liten kommentar för att det kan förändra en annan människas syn på personen, det är livsfarligt. Så här: tre kompisar, A, B och C umgås och tycker mycket om varandra. Efter en tid börjar A känna någon form av irritation mot B. Hen håller det för sig själv och håller god min gentemot både B och C. Efter ett tag orkar inte A och vid ett svagt ögonblick berättar A för C att B är på ett visst sätt och att det stör A. C som inte alls har tänkt så om B viftar bort det och säger äh det där inbillar du dig. Även om det är C:s reaktion, så kommer C omedvetet att leta efter det här hos B. Och den dagen när C kanske börjar känna lite irritation så kommer den här kommentaren tillbaka och C börjar störa sig på den här egenskapen.. Som C kanske aldrig hade märkt hos B om inte A hade sagt det från början...

Vill ni ha ett liveexempel? Titta på Big Brother. Det är en alldeles lysande studiemöjlighet, hur personer som är vänner och gillar varandra mycket, helt plötsligt börjar irritera sig på småsaker för att någon uttalar sin irritation. Helt plötsligt förgiftar det en persons syn på en annan.

Jag lär mig i alla fall mer för varje dag som går, när jag måste uttala negativa ord om någon annan visar jag bara mina sämsta sidor. Och när jag gör det skadar jag en annans persons anseende. Det är jävligt själviskt och osexigt.