Det var ingen bra idé att skolka. Jag får bara ont i magen och har dåligt samvete. Så nu vet jag det. I kväll blir det kalas för lilla Nallen som fyllt 23 och sedan mys med Hanin.

Tårarna rinner nerför kinderna och jag har nyss gråtit högt och mycket. Det började med killen som dog, jag hamnade på hans facebooksida och såg bilder på honom och kommentarerna som hans vänner skrivit. Jag kände sorgen hos hans vän igår, och jag tänkte på hans kärlek nu. Killen var 24 år. Så här ser den här sjukdomen ut. Den tar liv.

Till historien hör att han satt hemma hos sin vän (han som jag känner) förra veckan och sa att nu är det dags. Jag vill sluta. Jag har börjat be till Gud igen. Jag flyttar till Örebro och startar ett nytt liv. Uppenbarligen var inte önskan tillräckligt stark eftersom att han tog återfall och dog. Men en önskan fanns där.

Han är inte den första som dött i den här sjukdomen. Sen jag blev nykter känner jag två som gått bort på grund av alkoholen. Och jag har hört om flera yngre som dött. Det brukar spridas sms bland oss unga nyktra när någon går bort som en påminnelse om hur vår sjukdom ser ut.

Bästis sa att det här kanske var Guds sätt att ge honom frid. Han kunde kanske inte få det i livet. Jag tycker att det är fint. Jag hoppas att det är så, jag hoppas att han har fått frid. Och jag är så otroligt tacksam över att jag har fått frid.

Jag har gjort thé och krupit upp i soffan. Kl. är 15.38 och det är söndag. Jag är tröttare än jag kan beskriva och nästan lika lycklig. Helgen har varit ljuvlig. Den började i torsdags med besök av världens finaste tjejer. Två vackra och berörande filmer och mycket mys.

På fredagen kom Juhani och det var dags för konventförberedelser. Det var fantastiskt att ha Juhani här! Konventet var allt jag kunde drömma om. Jag har gått igenom de flesta känslorna under helgen. Hanin sa: Det är så härligt att se dig så glad, jag vill nästan gråta. Jag tror att det är det här som är kärlek. Och jag tror också att det vi har är kärlek. Riktig kärlek.
Jag var i alla fall glad. Alldeles kollrig faktiskt.

Sorgen har också funnits med. Vissa möten för mig direkt ner i sorgen. Det är också viktigt att det får ta plats. En person dog i samma sjukdom som jag har i torsdags. Det gör ont. Han var 24 år. Det gör också ont att se smärtan i de som kände honom. Jag känner igen sorgen och påminns om papppa och hans död. Och att jag saknar min pappa. Och älskar honom.

Jag har en del att smälta efter helgen som ni kanske förstår? Mobilen är avstängd nu och jag är i tystnad. Jag behöver det.

Klumpen i bröstet har lättat en aning, ganska mycket just nu faktiskt. Klumpen i magen är kvar. Jag tror att jag är nervös. Det är okej. Tröttheten är kvar men också längtan efter de bästa bästa tjejerna som kommer hit och sover hos mig i natt!

Idag är det tungt. Jag kryper ihop och lyssnar på Ainbusk och gråter. Idag är en sån dag.

Älska mig inte för att det är bekvämt,
Älska mig inte för att det är tryggt,
Älska mig inte för att du känner dig ensam när du är själv,
och älska mig inte för att jag älskar dig.

Älska mig för att jag är jag. Älska mig även när jag är mitt sämsta.
Så får du mig kanske när jag är mitt allra bästa.

Det här med lediga måndagar är helt fantastisk! Jag tänker använda dagen till att tvätta och städa och sedan ta en långpromenad i solen till Skallberget. Lovely!

Jag fick en himla berörande historia berättad för mig igår. S-studenterna i Västerås grillade korv med studenter och en kille med Egyptiskt ursprung ville berätta sin historia. Han var utbildad jurist i hemlandet. Jobbade tre år som städare i Södertälje medans han läste på komvux för att kunna söka in på juristprogrammet på SU. Ingen hade meddelat honom om vilket meritvärde han behövde så när han var klar hade han "bara" 16,5 någonting och det räckte inte. Då gav han upp den drömmen. Han hamnade sedan (efter tre års fast anställning som lokalvårdare) i Västerås och har nu läst ekonomi. Nu söker han jobb igen och var på arbetsförmedlingen. Där blev han erbjuden en utbildning på sex månader till lokalvårdare!

En person med akademisk examen som dessutom har arbetat som lokalvårdare i tre år ska de utbilda! Vilken kränkning!

Vi hade ett långt samtal om integration och invandring och efter det så kände jag så starkt att jag håller med Mehrdad (min lärare) jag ska bli integrationsminister en dag! (och jag ska sätta mig och formulera mina tankar i skrift snart så får ni läsa. Men inte nu. För nu ska jag tvätta)

" I natt jag drömde något som jag aldrig drömt förut - jag drömde jag hade en hyresrätt och att CSN räckte månaden ut..."

"Jag drömde om en jättesal där statskvinnor satt på rad - så skrev de på ett klimatkonvolut och reste sig och sa..."

"På gatorna gick folk omkring, välfärd hade de nog - och jobben räckte alla till, de dansade och log..."

Det är Socialdemokratiska studentfärbundet som skrivit dikten. Jag tyckte den var fin. Och snart är det val!

Fikade med en gammal vän igår förresten. Vi ses sällan, nu var det ett år sen. Det är härligt att ses på en fika en gång om året och avhandla livets väsentligheter. Mest pratar vi kärlek. Samma samtal som jag har med typ alla mina vänner.... Vad är kärlek egentligen? Vad krävs för att bli kär? Kan man vara fysiskt attraherad och älska någon utan att vara kär och vad händer om kärleken inte dyker upp? Hahaha. Det är himla roligt faktiskt.
Han har så svårt att förstå att jag hellre är ensam än med någon som inte är rätt. Men så är det.

Och så sa han "om man som vi har varit singel i ganska långa perioder så blir man cynisk ju.." men jag känner mig verkligen inte cynisk. Eller orolig. Eller bitter. Jag är helt övertygad om att jag skulle kunna vara singel resten av livet och lycklig. Det skulle krävas lite arbete. Men det gör ju livet!

Nästa helg är det konvent. Och ett nytt sex och samlevnadsmöte. Det brukar ju vara awesome. Hoppas på det i år också!

Tentan kom tillbaka med ett VG. Det känns riktigt bra. Mest med tanke på att jag tyckt att jag skrivit två VG-tentor tidigare men fått G på båda :)

Helgens planer fick ställas in för att jag är förkyld. Jag känner mig rätt pigg när jag är hemma, men så fort jag gör en ansträngning så inser jag hur sjuk jag är. Så nu blir det hemmamys.

Åkte buss hem idag med Bella. Vi pratade om konsten och kreativiteten. Jag behöver en konstform.. eller jag behöver uttrycka mig. Jag har bloggen som ett verktyg, men det räcker inte. Jag vill ha mer. Eller jag har mer i mig som inte kommer till uttryck här. Jag tror att jag ska börja måla lite. Helt för mig själv och utan krav. Bara för att jag ska få ännu mera utlopp. För det finns mer där inne.

Livet är så fint. Och människorna i livet är så vackra. Vi kom in på det via teatern.. ingen av oss håller längre på och båda var eniga om hur viktigt det är att uttrycka sig. Men Bella målar. Det är coolt. Jag har varit för låst vid tanken på att det ska bli bra. Att ett hus ska se ut som ett hus och en häst som en häst. Men vad fan jag känner ju inte hästar. Det behöver jag ju inte måla. Jag behöver överhuvudtaget inte rita något. Måla för att uttrycka mig kan man göra utan att rita ju.

Så nu jäklar!

Jag vill dela med mig av min helg. Jag vill helst att alla ska få känna på min upplevelse.. men det går inte. Orden som behövs finns inte. Jag har haft en helt fantastisk helg på retreat. Vi gick in i tystnad i fredags kväll och bröt den efter lunch på söndagen. Den som hände där emellan och det som händer i mig nu... kan inga ord beskriva. Förutom magin i att inte ha en klocka, vakna av fågelsången och se solnedgången vid sjön... det går att beskriva. Meditationen i kyrkan var också ljuvlig. Liksom mässan när en av deltagarna brast ut i en otroligt vacker sång.

Men processen, tankarna, känslorna, samtalet.. det kan bara upplevas.

Helgen spenderas i tystnad på ett retreat. Mobilen är kvar hemma och i skogen är det bara jag och lugnet. Vi hörs igen tidigast på söndag.

So long!

Monopol eller inte?

Vår lärare i statskunskap lyfte flera frågor till debatt idag på föreläsningen, bland annat frågan om det statliga monopolet på alkoholförsäljning. Flest var för ett monopol, några var emot. När vi ja-sägare hade fått redovisa våra argument så säger en av nej-sägarna att hen tyckte att det handlade om förtroende, om man litar på samhällsmedlemmarna eller inte. Efter några argument till säger läraren: Den bärande frågan här är om staten litar på oss eller inte. Varpå jag lyfte handen och frågade varför det skulle vara "den bärande frågan" - det är ju borgerlig retorik sa jag. Haha, läraren tittade på mig och sa - ja, vad är det för fel på borgerlig retorik?

Haha. Jag tyckte att det var så himla kul. Jag trodde att hen i egenskap av lärare ville undervisa oss och redovisade argumentet som någon form av faktakunskap, därav min reaktion. Men det visade sig att det var hens inlägg i debatten. O´boy vad glad jag är att jag sa vad jag tänkte så att inte fler i klassen trodde att det var en objektiv uppfattning. :)

Jag tycker att monopol är ett bra sätt att kontrollera försäljningen av alkohol, om vi bortser från att typ 80% av alla våldsbrott sker under påverkan utav alkohol och att det minskar när tillgängligheten minskar så återstår fortfarande argument som att ett privat vinstintresse inte ska styra konsumtionen av alkohol. Eller försäljningen. Jag gillar kanske inte heller att staten tjänar pengar på alkohol. Egentligen skulle jag nog vilja att skiten försvann helt. Men det är jag det.

Ps. Reagerade ni på ordet hen? Jag tänker göra mitt allra bästa för att sälja in det könsneutrala ordet i det svenska språket. Därför använde jag det nu. Det kommer ni se fler gånger!

Några timmar efter förra inlägget så var jag inne hos en dam som är jättedålig. Hennes man och son var där och jag insåg direkt att jag kom och störde i deras farväl. Jag ställde ner muggen med nyponsoppa åt dem och vände om, när jag kom ut började jag gråta. Jag vet inte vad som händer.. jag har förlorat flera boenden under min tid där. Men idag känns det tyngre än tidigare. Och det var så himla sorgsamt att se sonen i tårar... Jag har ju också förlorat en förälder och känner till den smärtan.. Jaja. Det är skönt att gråta lite!

Jag älskar att sitta och lyssna på damerna som samtalar...

U: Jo du förstår när jag var liten så brukade jag åka till Skåne och hälsa på mina kusiner, de var 10 stycken men inte gjorde det någonting att jag kom med inte.
M: Ja vissa människor är såna bara!

Några timmar senare..

U: Jo du förstår när jag var liten så brukade jag åka till Skåne och hälsa på mina kusiner, de var 10 stycken men inte gjorde det någonting att jag kom med inte.
M: Ja vissa människor är såna bara!

:)

Min påskafton har varit lovely! Simmade 1000 meter idag. Det var skönt som tusan! Det känns i hela kroppen, det är väl fördelen med att göra uppehåll i träning, att det känns skönt när man börjar igen :)

Kvällen spenderades på jobbet med världens härligaste gamlingar! Jag fick äran att följa med en man och hans hustru på promenad i det härliga vädret. Jag tycker så himla mycket om mitt jobb. Och det har verkligen pendlat sedan jag började där.. men nu blir det min tredje sommar och jag älskar det! Tänker passa på att njuta massor i sommar eftersom att jag misstänker (hoppas) att det blir min sista. Sen vill jag jobba med något som ligger närmre det jag utbildar mig för!

Fint som snus!

Det är så fint med manlig bonding. Män som hittar varandra i gemensamma beröringspunkter. Eller inte. Ibland blir jag en riktig bitterfitta. Och när det gäller patriarkatet så är jag det nästan med stolthet. Jag tittar på Uppdrag granskning som har granskat könsfördelningen i kommunala bolag runt om i landet. Männen som har makten att tillsätta (för de är samtliga män) säger att kvinnorna inte har anmält intresse. De vill inte. Det är deras fel. Journalisten svarar med att fråga okej så alla män har anmält intresse? Jaa säger en av gubbarna. Journalisten kollar det med en man som nyligen blivit invald i ett kommunalt bolag varpå han svarar att han träffat på en politiker (man förstås) på stan och de hittade varandra, hade gemensamma intressen osv. Då blir man tillfrågad som man!

Så kvinnor behöver skrika sig hesa "här är vi, vi vill också vara med" medans män behöver vaddå... existera?