Jag har precis lämnat tillbaka Amelia efter ett intensivt dygn. Jag blir så himla himla trött av att vara barnvakt. I alla fall när vi är hemma hos mig. Det är lite skillnad när de är på hemmaplan. Deras lägenhet är relativt barnsäker och de har allt de tycker om. Här är det knepigare. Plus att jag vet att det är jag som ska städa upp allt som stökas ner här. Jag slocknade med Amelia vid 19.30 igår och vi sov till 8 i morse. Många timmar men jag känner mig ändå inte utvilad, det är lite skillnad att sova bredvid en livlig femåring än att sova själv. Men det är fantastiskt härligt att jag får ha henne i mitt liv. Innan vi somnade igår så la hon armarna om mig och sa: det är du och jag, tillsammans. Jag tror att hon har stulit en filmreplik. Men det värmer lika mycket i magen för det.

Världens bästa Amelia. Nu ska jag städa undan hennes stök då.