Jag har bestämt mig för att söka hjälp. Jag har ringt min familjeläkare och bokat tid för att få höra om möjligheten att få komma till en psykoterapeut. Det satt ganska hårt och var ett svårt steg att ta. Konstigt egentligen. Men jag tror att jag drar mig för att be om mer hjälp av samhället. Jag tycker att jag har fått så mycket, och att jag kan klara mig själv nu. Men det är ju bara dumt. Det är bara hinder som jag sätter upp för mig själv, för min rädsla. Så nu är det gjort. Tiden är bokad sen är det upp till Gud. Det fina är att jag ska till min läkare. Som jag har haft i massor av år, hon försökte hjälpa mig genom missbruket och min depression. Det känns fint att få komma till henne.