Jag vill hjälpa. Men känner mig maktlös. Jag vet ju att det finns inget att göra. Inte mer än att visa att jag finns. För när livet går sönder hjälper inget. Det finns ingen bot. Det finns bara tid. Jag tror inte att tiden läker alla sår, men med tiden bleknar en del sår. De sår som blir när livet går sönder, bleknar. I alla fall har mitt gjort det. Sorgen och smärtan finns kvar. Men då trodde jag att jag skulle dö av smärtan. Idag vet jag att jag överlever.

Kärleken är det enda. Det som gav lite lindring var de som sa: jag har också varit där. Håll ut.