I en vecka har jag närt en tanke om kanske och en förhoppning. Idag fick jag lov att erkänna att det inte var rätt. Beslutet är rätt men det följs ändå av ett litet vemod. För att det var ganska trevligt att tänka tanken att det kanske kunde bli kärlek.

Nu när jag skriver känner jag starkt att det gav mig en visshet om att det kommer att bli bra när det är dags. När det blir rätt. Vilka fantastiska svängar livet tar ibland.