tisdag 4 oktober 2011

I förra veckan såg jag en uppenbart psyksjuk (psykotisk skulle jag gissa) kvinna på stan som var aggressiv och kraftigt upprörd. Hon skällde på folk som gick förbi och på människor som mest verkat vara verkliga i hennes huvud. Jag gjorde inget. I lördags sa Carro att jag hade kunnat ringa psykakuten. Idag såg jag kvinnan igen och ringde psykakuten. De sa ring 112. Jag ringde 112 och blev kopplad till polisen samtidigt som jag följde efter kvinnan för att kunna ge polisen en exakt beskrivning av vart hon fanns. Efter att jag givit en beskrivning av henne och berättat vart vi var kom en polisbil. Jag sprang dit och sa att det var jag som hade ringt. Kvinnan gick i ett ganska snabbt tempo så jag var rädd att hon skulle hinna försvinna eftersom att poliserna var på väg åt fel håll. Poliserna sa att de hade inte hört någon om henne utan att de i så fall larmat ut några andra. Men tack ändå sa de. Jaha tänkte jag och gick snopet iväg. Jag letade efter kvinnan men såg henne ingenstans. Jag såg heller ingen annan polisbil.

I efterhand tänkte jag, men vafan? De gjorde ju inget. Det är klart att de kanske hade ett uppdrag som jag inte vet om, det måste jag ju vara öppen för. Men de verkade inte upptagna av annat, och kvinnan var där vi var när vi började samtala, om de bara hade hjälpt henne hade hon ju inte hunnit iväg. Jag hoppas verkligen att den andra bilen hittade kvinnan. För hon mådde inte bra och människor som befinner sig i en psykos kan vara farliga både för sig själv och andra, det vet både jag och polisen.

Hm.

Inga kommentarer: