I valrörelsen för drygt ett år sedan fick jag den stora äran att representera Socialdemokraterna i en debatt på tjejjouren i Västerås. Frågorna som skulle avhandlas var allt från dagens jämställdhetsutmaningar som föräldraledighet, till mer konkreta kvinnojoursfrågor som hur man ska säkerställa barns trygghet när mamma utsätts för våld.

Jag minns att jag inledde debatten med att tala om hur jag, som feminist, under hela mitt politiska liv fått stå till svars för att jag är just feminist. Jag har ofta och många gånger hört kommentarer som: Det är mycket kvinnofrågor! Eller: Johanna, ja hon pratar mycket feminism hon! Att mitt politiska engagemang också har präglats av ett djupt intresse för Europapolitiska frågor och ett djupt antirasistiskt engagemang det har jag inte hört lika ofta.

Jag tror inte att de här kommentarerna handlar om ovilja. Ofta är det personer som tycker som jag som säger det. Men det förnedrande i att jag reduceras till "enbart" en feminist förstår de nog inte. Jag är stolt över mitt feministiska engagemang. Jag skäms inte! Jag kommer med stolthet berätta för mina barn och barnbarn om mitt engagemang och om de förändringar som min generation feminister lyckats driva igenom. Men jag kommer också att berätta om mina drömmar om ett Europa som gemensamt tar ansvar för de vi möter gemensamt. Mina förhoppningar om ett öppet solidariskt samarbete. Och jag kommer att berätta om mitt antirasistiska engagemang. Om hur jag inte var en av de som lät mig påverkas av de antimuslimska idéerna som svepte över världen. Att jag var en av dem som stod emot.

Jag kommer också berätta om när Sverige bytte regering. Hur jag då helt plötsligt fick bevittna när fattiga människor blev fattigare. När vägen från fattigdom blev längre och snårigare. Att jag då också gjorde vad jag kunde för att berätta vad jag såg, och för att förändra det.

Jag har ingenting emot att människor lyfter fram mitt feministiska engagemang. Men jag blir arg när man reducerar mitt engagemang till att handla om bara det. För då reducerar man feminismen och gör det till en ickefråga. Något som några kvinnor kan syssla med vid sidan om den "riktiga politiken".

Debatten var för övrigt en av de roligaste debatterna jag deltagit i. Med en publik som själva hade ett stort engagemang blev debatten så mycket bättre, och roligare!