Är hemma efter världens bästa helg. Visserligen har jag haft fler världens bästa helger. Men ändå. Det här var en av dem. Det går inte att berätta vad som har hänt när man har varit på retreat. Jag kan inte i alla fall. Jag kan inte ens berätta för de som var där med mig, för min resa är min. Det är nog väldigt individuellt vad som händer med en när man är i tystnad. För mig är det en tid att äta gott, sova mycket, tänka klart och känna efter hur jag egentligen mår. Allt det där som jag önskar att jag hade mer av i vardagen. Jag motionerar inte, passar inte på att läsa böcker som legat på hög eller jobbar. Tvärtom, jag går ner så mycket jag kan i varv och skalar av. Det är mycket ändå. Mina egna tankar rullar hela tiden. Jag blir helt slut, trots den fysiska avslappningen.

Just den här helgen skapade en känsla av kärlek, tillit och sinnesro i mig som jag inte haft på ett tag. Jag har inte med bråttom att börja prata heller känner jag. Det är skönt att skriva av mig här, men rösten får gärna vila ett tag till.