För att Gud har sagt det.
Endast detta återstår i mig; att lita på ditt löfte, tills dagen gryr och morgonstjärnan går upp.
Du har uppfyllt natten med din närvaro, gjort min ångest till din ångest, min ensamhet till din ensamhet, mitt rop till ditt rop.
Jag tror det, inte därför att det känns så, utan för att du har sagt det.