Jag är så trött så jag håller på att somna i soffan. Jag inser att det inte blir så mycket plugg gjort idag.

Jag vill tänka lite kring mordet på en ur häktespersonalen i Huddinge igår. Jag tänker på min sommararbetsplats inom rättspsykiatrin där man arbetar med svårt sjuka, våldsdömda människor. När jag kom fick jag höra att "man aldrig ska vara själv". Det kändes tryggt. De var sex boenden och vi skulle minst vara två i personalen. Jag kom från äldrevården så jag är van med att gå ensam. Här skulle det inte behövas. Efter ett tag insåg jag att det är inte möjligt att arbeta så. Inte om jag också vill ge bästa möjliga vård och tillvaro för de boende. Det kunde handla om att någon ville åka och spela, köpa snus eller cigaretter på en lördag. Det kunde också handla om att en kollega var sjuk och vi inte fick in någon annan, skulle vi då ställa in de boendes aktiviteter så att ingen skulle behöva gå själv? För schizofreni är det viktigt att man bryter isolering och får komma ut i samhället.

Problemet är att vi har för lite resurser till de människovårdande verksamheterna generellt i det här landet. Personaltätheten är högre inom de yrken där man har potentiellt farliga personer, men den är också där för låg. För så länge man har "minsta möjliga bemmaning" kommer sånt här att kunna ske. Så länge man sparar in i det allra allra längsta så prioriteras inte personalens säkerhet.

På mitt sommarjobb var nattpersonalen ensam. Det tyckte man var rimligt. Att arbeta ensam i ett hus med sex potentiellt farliga och våldsbrottsdömda schizofrena med endast en larmknapp till SOS-alarm som stöd, anses rimligt. Jag anser att det är helt sjukt.

Jag vet inte hur bemanningen på häkten ser ut, jag antar att den anses hög i jämförelse med andra människovårdande verksamheter. Men jag tänker att om de hade varit två som öppnat dörren och en tredje i övervakningsrummet hade det kanske inte gått så illa som det gjorde igår. Dessutom kanske personalen då kan göra annat än bara det allra mest nödvändiga. Så skulle vi kunna bygga en god vård. Om vi ville.