I går var första träffen med psykoterapeuten som jag ska få börja träffa. Jag tänker nog inte blogga så mycket om det, av helt naturliga skäl, men jag vill berätta att det kändes himla fint och tryggt. Att så bli sedd och bekräftad i min sorg och smärta var så fint, och en förutsättning för ett tryggt läkande tror jag.

Det är fint att få vara öppen och modig. Och det är fint att det finns hjälp att få.