Om friheten att kunna välja

Jag älskar LCHF. Om Gud vill och byxorna håller så vill jag äta på det här sättet i resten av mitt liv. Jag har äntligen fått friheten att välja om jag vill äta socker eller inte. Jag kan välja att äta och njuta (!) och jag kan välja att låta bli. Eftersom att jag äter så strikt oftast så stör det inte att jag ibland väljer att mysa med en chokladkaka (som i fredags med Sandra på vandrarhemmet) eller festa till det med tårtbit som i går på Amelie och Joakims bröllop. Jag åt en stor tårtbit och njöt av varje tugga, utan att behöva ha dåligt samvete eller ångest. Det är så häftigt! Förut har jag ätit stora bitar men mått dåligt över det. Idag är jag (utan minsta kamp) tillbaka i mina matvanor och behöver inte bekymra mig om att slåss med ett sockersug. Innan LCHF blev det liksom värre och värre, hade jag väl börjat äta något onyttigt så ville jag bara ha mer. "Bakisdagar" - som idag - när jag har sovit lite och är seg, brukar vara värst, då vill jag helst äta socker hela dagen. Men inte idag.

Alhamdullilah!