Jag blev liksom lite påmind nyss om att jag har en blogg. Det har varit så galet mycket den senaste veckan att jag liksom inte fått möjlighet att sitta ned och skriva av mig. De tidigare inläggen har mest varit på-språng-bloggande.

Nu är alltså utbildningshelgen avklarad, första skoldagen (rookieintron) likaså, dessutom har jag avklarat första dagen på praktikplatsen. Nu är jag trött. Min praktik kommer att bli bra. Jag trivs superbra med min handledare och jag är där jag vill vara.

Jag känner att landar mer och mer. De två sista veckorna innan skolan började var jobbiga. Jag var tröttare än på länge och kände inte att jag orkade ta mig för mycket alls. Trots det gjorde jag mycket så min känsla stämmer inte helt med verkligheten. Trots det, eftersom att jag har en historia av att vakna på morgonen och inte komma upp ur sängen så blev jag rädd. Nu inser jag att jag inte behöver vara rädd. Jag är inte deprimerad. Min kropp behöver vila ibland och eftersom att jag har ett tokhögt tempo oftast i livet så behöver kroppen stänga av ibland. Helt ok.

Nu den här veckan är ganska intensiv, men sen har jag mest tänkt praktisera, gå på mina möten, träna och ta hand om mig. Det känns fint.