Det är så skönt i hela magen de gånger jag tillåter mig att bara vara. Låg, trött eller bara inte uppåt. När jag bara är, som jag är. När jag duger som jag är. Det är bäst.

Jag ville träna idag men hade missat att det var söndag och därmed sämre öppettider. Istället blev det en promenad med en lugn stund vid älskade Mälaren. Ro för själen istället för rörelse för kroppen. Helt okej det med.