Okej, jag kanske börjar se ett mönster i mitt ta-på-mig-en-aning-för-mycket-beteende. Men hur låter man bli? I höst ska jag plugga, jobba på SSR, faddra rookiesarna och engagera mig i socionomer utan gränser. Det finns ingen del i det där som jag vill låta bli. Jag skulle ångra mig senare i livet om jag inte gjorde det där som hjärtat ville, tror jag. Däremot får jag försöka hålla det på lagom nivåer. Exempelvis kommer jag till en början bara vara en passiv medlem i socionomer utan gränser, jag kommer inte kliva in praktiskt, förutom ett årsmöte. Fadderskapet blir i mån av tid och just nu verkar det handla om två-tre kvällar i e-tuna. Jobbet och plugget blir prio. Förutom det som alltid kommer först nämligen jag och min nykterhet. Det låter väl som en plan?

Jag är så pepp på hösten nu.