Jag tittde på nyhetsmorgon söndag i morse och en intervju med Liza Marklund. Liza är en av mina favoritförfattare, jag har läst alla Annika Bengtzon böckerna och böckerna om Mia Eriksson, även de som inte är skrivna av Liza.När jag först hörde debatten om att hon ljugit i sina böcker så valde jag att vänta med att känna och tycka, nu har jag pendlat fram och tillbaka. Visst har jag också känt en besvikelse, jag älskade böckerna, mest Gömda, och blev besviken när jag tänkte på att jag kanske har blivit förd bakom ljuset. Nu har jag lyssnat på Liza och måste helt ärligt säga att det känns som att debatten tar orimliga proportioner. När jag tänker några steg längre, så är det självklart så att Liza inte kan skriva helt sant om vad som hänt, självklart måste hon skydda identiteterna för de inblandade. Hon säger själv att hon byggt historien på förundersökningar, domar och myndighetsbeslut. Hon har lyssnat på Mia och de runt omkring henne. Hon känner sig trygg med att det hon har skrivit har hon underlag för. Det räcker för mig. Sedan finns det saker som hon inte visste, som har framkommit senare eller som kanske inte är sant. Att "Anders" utsatt "Mannen med de mörka ögonen" för misshandel, Liza säger själv att det hade jag absolut haft med i boken om jag vetat om.
Argumentet att Liza nu har satt misshandlade kvinnor i en mer utsatt position har jag svårt att förstå. Sant är ju hur som helst att Mia fick asyl i USA på grund av att Sverige inte kunde skydda henne och hennes familj mot de hot de var utsatta för. Att Liza har lyft fram det och visat det är väl hur bra som helst för alla kvinnor utsatta för hot och misshandel?
Jag tror att det här som vanligt handlar om att vi klarar inte av framgångsrika kvinnor i det här landet. Vem ifrågasätter en manlig författare på det här sättet? Och det sorgligaste är att det som vanligt är andra kvinnor som leder drevet. Tjejer, vi duger alla precis som vi är!!! Om vi skulle vara bättre på att se framgångsrika kvinnor som förebilder och inte som hot, så skulle vi komma en bra bit på vägen! (Förutsatt att vi har samma mål) Jag skyller inte ojämställdheten på kvinnor, det är samhälleliga strukturer som ligger bakom, men vi har samma ansvar som vi utkräver av männen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar