Jag vill bara för en stund stämma in i lovsången till Norges statsminister Jens Stoltenberg. Jag har alltid haft en positiv syn på honom, kanske mest för att vi båda är Socialdemokrater för jag har ingen direkt relation till norsk politik. Nu, sen terrorattacken mot Arbeiderpartiet, tycker jag att han har varit helt fantastisk. När jag lyssnade på Studio ett i P1 igår blev jag ännu varmare i magen. Stoltenberg har tydligen i Norge uppfattats som en person som inte gärna visar känslor och mer en man av förnuftet. Visserligen har han varit förnuftig nu också, men också så himla varm, känslosam och fin. I morse kramade han till och med reportern från TV 4 efter intervjun, han som tydligen inte alls visat en offentlig kram tidigare. Bilden när han möter AUF:s ordförande första gången och de kramar om varandra är nästan obetalbar.

Det är så respektfullt och fint att han vågar visa sin sorg offentligt. Att han dessutom direkt (innan han visste vem som var ansvarig för dåden) sa att det här ska vi möta med mer öppenhet och demokrati är verkligen starkt och modigt. Han sa inte som George Bush "Let´s hunt them down".

Jag tänker inte ha någon åsikt om hur Reinfeldt har agerat, han får kritik nu för att han har varit tyst, jag är sällan imponerad av hans insatser och är knappast opartisk. Jag är i alla fall imponerad av Stoltenberg!

Just det, SSU ordnar insamling för återuppbyggnaden av Utoya. Om någon läser mig blogg och känner att de vill bidra så ska jag på kongressen och kan förmedla det stora eller lilla bidraget.