Jag satt på jobbet idag och spelade kort med mina kollegor och en boende, som vi ofta gör, så kom jag att tänka på min helg. Jag är ledig i helgen, men ledig för mig just nu innebär plugg. Inte alltid, men oftast. Så fort jag tänker på det känner jag en välbekant känsla i magen, en oro, eller stress. Jag vill inte ha det så här. Efter en stunds funderade stod det klart att jag måste försöka lugna ner livet lite. Jag orkar inte köra på i den här takten, jag tyckte att jag gjorde mycket med kongressen men tydligen behöver jag lägga ner mer. Bästis sa: du har ju ditt recept nu och får sluta lägga i fler ingredienser. Och det är sant. Jag har lärt mig vad jag mår bra av och inte. En del människor klarar av att ha hur många olika ingredienser som helst och några av oss gör det inte. I morgon ska jag ringa CSN och höra vad jag får för konsekvenser om jag hoppar av en av kurserna, det blir nog ekonomiska konsekvenser som jag får räkna på om jag kan ta eller inte. Klart är i alla fall att inga pengar i världen är värda att jag missar en sommar för att jag bara stressar igenom den och mår dåligt. Jag trivs bra på jobbet. Verkligen! Men känner inte att jag kan njuta av det fullt ut för att jag är trött eller stressad. Det blir inte bra.

Men jag har ett himla spännande sommarjobb. Det är ett privilegium att få kliva in i olika verksamheter och lära känna dem, att få låna någon annans profession ett tag. Jag har fått prova på undersköterskornas viktiga arbete inom äldreomsorgen tidigare och nu får jag se (mental)skötarnas viktiga arbete med psykiskt sjuka. Det är spännande. Och en viktig erfarenhet i min kommande yrkesroll, oavsett inom vilket område jag hamnar inom socialtjänsten (för till socialtjänsten vill jag!). Mina perspektiv vidgas mer och jag får umgås med de som kommer att bli mina klienter på nära håll. Jag har aldrig varit i närheten av psykiskt sjuka förut. Missbrukare är en annan sak. Men schizofrena har jag ingen tidigare erfarenhet av.

Min mamma har alltid (inte riktigt alltid men nästan) arbetat med psykiskt sjuka och missbrukare på det här sättet. Nu är det spännande att få prova på hennes yrke en sommar, hon är glad över att jag gör det. Hon när nog en liten dröm om att jag ska forska på det området i framtiden. Söta mamma sa också, när vi diskuterade en situation från mitt jobb där jag hade önskat att man hanterat en sak annorlunda, att hon får skämmas för sin yrkeskår. Hon ville att jag skulle få se dem från deras bästa sida. Finaste mamma. Mina kollegor är duktiga och jag har inte alls en negativ uppfattning om dem. Men framför allt är min mamma en helt fantastisk människa och jag är övertygad om att hon är en alldeles lysande skötare. Hon står alltid på den utsattas sida, i alla lägen. Hon har också en styrka i att hon kan se att det finns flera perspektiv i alla situationer. Jag har aldrig tvekat på om du är en bra skötare eller inte mamma. Du har ingen skam att bära!

Jag har fler blogginlägg på g, de formuleras i mina tankar och mitt hjärta. Stressen gör dock att jag inte har så mycket ro att skriva. Så de kommer lite pö om pö. Uttrycket blev oerhört fult i skrift, men ni förstår.