Fy fan. Jag låg och lyssnade på Studio ett som sände extra i natt, när jag vaknade i morse så var min första tanke: jag vill inte öppna ögonen för jag vill inte höra om fler döda. När mamma hade sms:at att minst 80 personer dött på ön var det som om något gick sönder i mig.

Jag har mött orden: nu bryr sig alla när det gäller Oslo men få lite perspektiv, sånt här händer hela tiden i världen. Jag förstår den tanken, men för mig kom det så otroligt nära nu. Jag har varit på SSU-kurser och -läger sedan jag var 13 år. Det var de stora händelserna i mitt liv när jag växte upp. Jag har diskuterat politik, blivit förälskad, fått kompisar och sovit i tält i SSU-regi hur mycket som helst. AUF (de som blev beskjutna) är naturliga gäster på många av SSU:s arrangemang. Idén att någon skulle kliva in på ett av dessa läger (där många är barn!) och börja skjuta människor är helt jävla sjuk. Så ja, jag tänker ta mig friheten att bli mer berörd av detta just nu.