Om det här med relationer. Mitt sommarjobb och mitt framtida jobb delar en gemensam grundbult, nämligen relationen. Relationen mellan klient/hjälpare är avgörande för resultatet av mötet. Jag har sedan tidigt bestämt mig för att jag inte kommer att gå in med all min kraft och försöka bygga relationer med de här personerna som jag jobbar med nu. Det vore inte rätt mot dem, jag är där i åtta veckor och sedan försvinner jag, jag har därför tänkt att jag håller mig i bakgrunden och gör det övriga så får den ordinarie personalen ta hand om de sakerna. Det är också tydligt att det är människor som har tillitsbrist och det är sällan de kommer till mig, det tar tid för dem att känna sig trygg med nya personer.

Trots det här så tänker jag en del på det här med relationen till klienten och hur svårt det är med de jag arbetar med nu. De är så sjuka. Jag kan uppleva att jag och en klient får en öppning och en inledning till en fin relation en dag. Sedan dagen efter kan det vara så att den personen inte hälsar på mig. Det är verkligen från dag till dag. Här blir det så otroligt viktigt att jag lär mig att vara professionell och släpper mina egna behov av att vara omtyckt, bekräftad och/eller behövd.

Överhuvudtaget i det här jobbet får jag lära mig att släppa mina egna behov och sätta klientens först. Vi har pratat en del om det här med arbetskläder, några på min arbetsplats har det och jag tycker att det är omotiverat då vi inte har infektionsrisker och annat. Snarare tycker jag att det blir fel när vi är ute med våra boenden och alla kan se att de har personal med sig, jag tycker att de har rätt till sin integritet även på Ica Maxi, eller vart vi nu är. Jag pratade med min mamma om det och vi sa att för de andra som handlar kan jag vara en syster, kompis eller dotter. Inte vårdare. Om jag har arbetskläder för att visa att jag minsann inte umgås med den här lite konstiga personen privat, utan faktiskt jobbar, så sätter jag mina egna behov av hävdelse före klienten. Det blir inte bra. Eller det är i alla fall inte professionellt. Eller kärleksfullt.

Det är ett grymt lärorikt sommarjobb jag har, och det är häftigt att göra det här nu, fyra terminer in på socionomprogrammet, för jag har så mycket bra teoretisk kunskap som jag kan använda. Jag känner mig verkligen mer professionell än tidigare och det hjälper mig. Dessutom får jag prova på att agera professionellt och hittills har det gått bra. Jag utvecklas professionellt och det är häftigt.

Ps. Det verkar som att jag inte behöver betala tillbaka något studiemedel vid ett eventuellt avbrott, jag har tillräckliga resultat. Det känns gott.