Och så kommer de där beskeden som får allt annat att verka oviktigt. Som ställer allt upp och ned som Therese uttryckte sig. En hjärtinfarkt. En hjärtinfarkt som drar mig tillbaka till den som drabbade oss 2004. Den som tog min pappa med sig. Min pappa var 44 år. Bara för att beskriva den känsla av meningslöshet som jag är kvar med.

Den här gången vann livet.