Två gånger nu har jag fått prata med Amelia och William sen de åkte i tisdags, båda gångerna har tårarna varit himla nära. Idag grät jag nog också några stycken. Det är inte sorgsna tårar, jag är så himla glad för att de får uppleva det de gör nu, jag bara längtar efter att få krama om dem här hemma i Sverige igen. Jag är så kär i de där ungarna. W hade köpt nya solglasögon som han ville visa mig och Amelia ville att jag skulle följa med och titta på när William ska vara målvakt. Jag är så lyckligt lottad som får vara faster till dem!