Det är ingen höjdare att planera att träna efter VFU:n och sen komma på att man har packat träningskläder men inte kortet eller hänglåset. Speciellt inte idag, när man (jag) har en lägenhet att städa ur eftersom att de som bor här permanent kommer hem imorgon. Då är det till att vara flexibel och ha förmåga att ändra sig. Det har jag. Det kliar i musklerna, vilket det gör när jag får träningssug, men jag får vänta tills imorgon eller kanske onsdag. Well well.

Angelica och jag pratade om min kommande C-uppsats idag. Jag har planerat att skriva den tillsammans med en klasskompis. Vi får välja om vi vill skriva i par eller ensamma. Det vanliga är att man skriver själv (på andra skolor alltså) men vi får alltså skriva tillsammans med någon. Jag har ett par-tre stycken som jag kan tänka mig att skriva med och om de inte vill så skriver jag helst själv. Nu har jag och den bästa möjliga kollegan kommit överens om att vi ska skriva tillsammans, men innan mitt beslut hade jag en del vånda.

Jag har funderat fram och tillbaka vad som är bäst för mig, att skriva själv eller tillsammans med någon. Argumenten för att skriva själv har varit att jag fritt får välja ämne och att det sen är en bra erfarenhet inför jobbsöket. Jag har hört en chef säga att hon tycker att det är viktigt med C-uppsats för att det visar att man kan arbeta självständigt. Det lyssnade jag mycket på och lät det vara med i mina funderingar. Men grejen är så här. Jag är jävligt kapabel. I det mesta i livet. Jag har bott hemifrån sen jag var 16 och i det stora skött mig själv. Jag står så mycket på egna ben att jag har svårt att släppa in och ta hjälp av andra ibland.. Jag kan plugga, skriva jävligt bra tentor och arbeten, jag kan jobba och jag prestera bra på egen hand. Det vet jag. Jag har absolut ingenting att bevisa för mig själv eller någon annan.

Så med den insikten kom också känslan att det ska bli skönt att göra något tillsammans med en annan riktigt duktig klasskompis. Det ska bli skönt att slippa känna att allt hänger på mig. Jag har ett kontrollbehov och svårt att släppa taget om vissa saker. Mycket bottnar i att jag är van att klara mig själv. Och ovan att be om och få hjälp. Det är alltså det jag behöver träna på. Och jag tror inte att mina framtida chanser att få jobb hänger på den detaljen. Självklart inte. Jag har verkligen gjort mitt allra allra bästa under studietiden för att spetsa till mitt CV och få bra referenser. Nu är det dags att slappna av. Slappna av och träna tillit.