I allt det här så tänker jag på dagens datum, tio år sedan terrorattackerna i USA och sju år sedan Anna Lindh avled. Den smärtan liksom lägger sig över min egen och får näring på något sätt. Så får ilskan näring. Jag är arg över hur världen ser ut idag på grund av vad som hände för tio år sedan. För hur muslimer förföljs och utmålas som onda över hela västvärlden. Hur flera länder i Mellanöstern är under ockupation och och eller "hålls upp" av amerikanska soldater. Hur de verkliga offren för 9/11 är alla de som under de här tio åren har dödats i strider i Irak och Afghanistan. Eller jag menar inte att förminska attackerna och offren där, men dödssiffran har stigit en hel del kan man säga om man ska räkna med de som dött i vedergällningen. Hur Sverige helt plötsligt har ett rasistiskt parti i riksdagen. Hur en rasistisk terrorist mördade sjuttio socialdemokratiska ungdomar i Norge. När jag tänker på allt det så vill jag bara gå och lägga mig igen.