Inte så ofta säger jag som jag gjorde nyss. Jag kan tyvärr inte vara med och umgås ikväll för jag behöver vila. Men nu sa jag det. Och nu ska jag vara hemma en kväll och vila istället för att träffa några vänner. Det är härligt. Imorgon är hela dagen planerad och halva söndagen är också planerad så om jag ska orka jobba en vecka behöver jag vila lite. Sån är jag.

Idag träffade jag kvinnan som jag hoppas blir min chef när jag är klar. Vi började prata om rollen som socialarbetare och hamnade som vi brukar göra i ett större sammanhang. Hon sa: Det har jag saknat med dig på kontoret. Det är helt fantastiskt att höra att jag bidrog med något under min förra VFU och nu saknar hon det. Vilken komplimang!
Jag var eld och lågor, för jag saknar också att få diskutera på det sättet, det gör vi lite i skolan, men alla där är inte heller intresserade. För mig är det viktigt både ur ett samhällsperspektiv men också för min egen profession att diskutera socialtjänstens roll i samhället. Jag vill veta vart vi strävar.

Hon sa något viktigt också och det var att hon är rädd för en tyst socialarbetarkår. Socialarbetare ser vart samhället är på väg och då är det vår skyldighet att berätta om det menar hon. Ni förstår varför jag vill jobba för henne va?