Vad banalt förra inlägget lät, nu när jag läste det själv. Eller banalt kanske inte är rätt ord.. Att byta gym är inte ett stort livasavgörande beslut. Just därför är det dock ett bra beslut att öva tålamod och eftertänksamhet på, det var så jag tänkte. Eftersom att jag är dålig på just de egenskaperna.

I övrigt går jag mest runt och är arg. Jag vill ogärna erkänna det för mig själv så jag trycker tillbaka det och så blir det någon odefinierbar klump i bröstet. Jag är arg på att jag får insikter hela tiden om att jag behöver lugna ner livet och stanna upp mer. Sen när jag stannar upp så känner jag mest ilska eller smärta. Då flyr jag hellre in i en massa andra saker. Jag har i alla fall inga verktyg att hantera skiten på just nu. Vad är poängen med att stanna upp om jag ändå inte har verktygen?

Jag upptäckte att vika tvätt kan vara meditativt (om man med medidation menar att man får stanna upp och känna efter, och/eller rensa tankarna) och att jag inte vill spendera fler timmar idag på dåliga hollywoodfilmer. Kanske på bra filmer, men just nu vill jag bara se filmer som Twilight eller Harry Potter, och just de två filmserierna har jag sett så många gånger. Så då får det vara. Om det inte är filmer som river upp smärta i hela bröstet på mig, men det är få som har den effekten. Och Kyss mig! Kyss mig vill jag se, men den verkar ha slutat gå på bio och den finns inte som hyrfilm ännu. Dessutom vill jag helst se den med ett mysigt damsällskap. Och något sånt har jag inte heller. Så då får det vara.