Nu är jag hemma på Stohagen. Här låg ett brev och väntade på mig som informerade om att jag är uppsatt på kölista till en psykoterapeut. Jag blev så himla glad. Inte bubblande, hoppande glad. Utan mer glad i smärtan på något sätt. Tacksam till tårar.

Nu ska jag städa. Det var länge sen golvet här dammsögs och jag vill inte komma hem efter två veckor borta till en dammig lägenhet, så jag tänkte att jag passar på att städa snabbt när jag ändå inte bor hemma. Enklare då på något sätt.