Det började med att jag satt och läste VLT och fick syn på en dödsannons så kom de första tårarna. Sen läste jag om Beatrice som blev mördad för ett år sedan och då kom nästa omgång tårar. Nu dricker jag te på tågstationen och väntar på Simon och känner hur det vattnas i ögonvrån. Det är tungt men det är så fint att få känna på känslorna. Jag mår liksom bäst då. I sorgen.