Idag är en tänkande dag märker jag. Jag kommer mig inte riktigt för att göra det jag har tänkt för att jag är inne i så många olika tankar. Just nu tänker jag på det faktum att jag håller på att skapa mig en profession. Jag är på väg att bli ett proffs på socialt arbete. Jag har aldrig haft ett yrke förut där jag faktiskt har en unik kunskap för att utöva det yrket. Det är helt otroligt häftigt tycker jag.

Jag är ju halvvägs och inne i de kurserna som heter "specialisering och färdighetsträning". Jag håller just nu på att lär mig det som jag förhoppningsvis kommer att jobba med. Men förutom att det är en kick och en häftig känsla så känner jag också att det är ett ansvar, dels ett ansvar gentemot klienterna. När de möter mig i framtiden så möter de ett proffs, och som proffs så är det min skyldighet att utöva ett rättsäkert, kvalitativt socialt arbete. Jag behöver alltså bli duktig. Det är jag skyldig mina framtida klienter. De är värda att möta en duktig socionom. För mig innebär ett kvalitativt socialt arbete dels att det är juridiskt korrekt, att bedömningarna är rättssäkra. Men jag tänker också att jag har ett ansvar att hålla mig uppdaterad kring vad som är aktuellt i samhället och inom min profession, vad säger den senaste forskningen och i vilken riktning är samhället på väg? Den tredje och viktiga delen handlar om mitt personliga engagemang, om bemötandet och möjligheten att skapa en allians med klienten. Ett förtroende. Det är den svåra biten känner jag direkt.

Mitt andra ansvar känner jag gentemot min yrkeskår och profession. Även gentemot professionen har jag ett ansvar att vara duktig, men jag har också ett ansvar att se vad vår specifika kompetens ligger i. Vart vi kan göra nytta som andra kanske inte kan. På samma sätt så behöver jag lära mig vad jag inte kan, och se vilka yrkesgrupper som jag kan ta hjälp av.

Ja det här är sjukt spännande ska ni veta. I alla fall på ett teoretiskt plan.