Pust! Jag har fått en fixidé om att jag ska ta tag i min skuldsituation nu. Det är tungt både känslomässigt och praktiskt vill jag lova. Nu känner jag mig i alla fall taggad, även om det visade sig att det var mer än jag trodde, och svårare att bli av med. Varje sånt litet besked gör det svårare och tyngre känslomässigt. Jag sitter också hemma och skrattar åt lyxfällan ibland, men faktum är att det är fan inte lätt att vara ansvarsfull och ta tag i sin situation när skulderna är större än känslan av möjlighet att lösa situationen. Att stoppa huvudet i sanden känns som en lättare och mindre krävande väg. Fast det är det förstås inte.