Idag kom den, som jag har funderat på sedan jag slutade nian. Inbjudan till återträff med gamla högstadieklassen 10 år efter att jag slutat nian. Problemet är att jag har fått inbjudan till "fel" klass. Inte fel för att jag gick där i nian, men jag har fått inbjudan till festen i Fagersta. Och jag gick i Västerås fram till sista halva terminen i åttan. Så det är med den klassen jag helst går på återträff. Så jag ringde upp företaget och frågade om det var okej att gå med den klassen, och de skulle hålla Västeråsarnas återträff efter sommaren och det skulle inte vara något problem att lägga till mig (och C som haft samma önskemål) till den festen.
Så efter sommaren blir det dags, det ska bli himla roligt. Visserligen finns det några i Fagersta som jag gärna träffar igen, och ett par som jag skulle bli riktigt glad över att se igen. Men jag kände mig aldrig hemma på den skolan, och nu när jag tänker tillbaka på de som gick där så är det ett fåtal som jag hade en relation till, och det känns fortfarande inte som min klass på samma sätt som Västerås gjorde. Så jag tänker troligtvis inte gå på den festen. Feghet och rädsla kanske, men så får det vara.
Och det skumma är att det är 10 år sedan jag slutade 9an. Det är galet, känns som tre-fyra på sin höjd!
Fast det är klart, när jag springer på gamla klasskompisar på stan, eller krogen (två av de är bartendrar i stan) så känns det att det var ett tag sen, samtidigt som det känns precis likadant som då..konstigt det där med tid.
/J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar