Det är faktiskt så illa. Anledningen till att det är illa är för att det inte är av olust som jag känner att det kan bli svårt för mig i framtiden att jobba inom socialtjänsten, det är på grund av de politiska besluten som fattas. Det är nämligen så att det kallare samhällsklimatet även har nått socialtjänsten. Socialtjänsten ställer krav på medicinskt underlag och tittar på arbetsförmåga. Om du har arbetsförmåga och inte följer planering kan du bli av med ditt försörjningsstöd. Jag tycker inte att det här är dåligt. För vissa. Vissa individer behöver ha den typen av krav på sig.
Det som gör mig livrädd är att det nu börjar pratas om från Alliansregeringens sida att det ska gälla samtliga som uppbär ekonomiskt bistånd. Idag är det alltå (i teorin i alla fall) upp till en (i bästa fall) utbildad och yrkeskunnig socialsekreterare att göra upp en planering för förändring. För de flesta är målet jobb, en del som står långt från arbetsmarknaden har andra mål först, det kan exempelvis handla om drogfrihet och så vidare. Men poängen är att det är kunniga socialarbetare som tillsammans med klienten avgör vilka steg som bör tas.
Det kan inte vara ett generellt politiskt beslut som ska gälla alla!
För alla fixar inte de kraven. Alla har inte förmågan, inte alltid i alla fall. Att då dra in försörjningsstödet och hänvisa människor till de ideela organisationernas välgörenhetsarbete är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Här ser vi till att människor har mat på bordet och tak över huvudet först, sedan erbjuder vi stöd till förändring.
Att tro att det bästa sociala förändringsarbetet handlar om att ge avslag på ekonomiskt bistånd är ett hån mot alla yrkeskunniga, engagerade och utbildade socialarbetare. Om man istället testade att minska arbetsbelastningen för de som arbetar med ekonomiskt bistånd och ger dem förutsättningar för att bedriva ett kvalificerat socialt arbete, skulle färre bli långvarigt beroende av försörjningsstöd. Det är jag säker på. Och vi skulle kunna lyckas med det utan att dra undan mattan för redan utsatta människor.
Om den här förändringen skulle bli verklighet kan jag inte jobba med ekonomiskt bistånd. Jag kan inte utbilda mig i sju terminer för att sedan vara otrogen mot mina ideal och mina värderingar. Det går inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar