Om sociala barnavårdsutredningar

Nu har jag tittat på hela Uppdrag Granskning och Debatt från i veckan. Jag har lyssnat en del på efterreaktionerna men inte hunnit se hela programmen tidigare. För er som eventuellt har missat handlar programmet om två barn som tvångsomhändertogs enligt lagen om vård av unga för att socialtjänsten fått in en anmälan om att pappan utsatt barnen för sexuella övergrepp. Det visade sig vara felaktigt och nu menar man att familjen kränkts genom agerandet från socialtjänst och rättsväsende.

Det är otroligt svårt att sakligt försöka reda ut, bena upp och bemöta det som framkom i Uppdrag granskning, för att UG är inte sakligt. De bygger upp en dramaturgi som får oss att reagera emotionellt istället för intellektuellt. För att bara nämna några exempel säger reportern flera gånger i programmet att föräldrarna misstänkts för övergrepp och medhjälp till sexuella övergrepp på sina EGNA barn. Med stark betoning på egna, för att vi ska reagera och tycka att det är fruktansvärt att bli misstänkt för övergrepp på sina EGNA barn. Men faktum är: Det finns föräldrar som begår övergrepp på sina egna barn. Även det behöver socialtjänsten utreda.

I det här vill jag inte ta ställning för rätt eller fel, jag vill bara exemplifiera att UG inte bara vill granska, de vill få oss att reagera starkt känslomässigt.

Ett annat exempel är att de tre-fyra gånger i programmet nämner att pappan fördes till rättegång med handfängsel. Detta för att vi ytterligare ska förstå vilken kränkning han utsattes för. Han var inte bara häktad utan fördes även bort i HANDFÄNGSEL! Fy fan, är det meningen att Svensson ska tänka. Men det vi inte tänker är att så fungerar kriminalvården i Sverige, och han var misstänkt för ett brott. Ett allvarligt brott.

Det här var en "välartad familj" fan vad jag hatar det uttrycket, men en man och en kvinna som de flesta i Sverige känner igen sig i. De bor superfint, är snygga, vältaliga, trevliga och känslosamma i TV. Men faktum är, att de fortfarande kan vara sexualförbrytare. Nu var de inte det, men jag kan inte se att de har blivit kränkta av rättsväsendet för att de har blivit utredda när de har blivit anmälda för ett brott. För så ska vårt rättsväsende fungera tycker jag.

Det fanns uppenbara fel i polisens utredning som de också medgav, trots det lade sig inte känslostormen. Varför? För att vi hade önskat att socialtjänst och polis inte skulle ha tagit anmälan om sexuella övergrepp på allvar? De var oskyldiga, hon som genomförde samtalet med flickan medgav när hon sett filmen att hon gjorde fel, de dömdes inte. Så långt allt väl.

När det gäller socialtjänstens utredningsförfarande. Om en anmälan kommer in om att ett barn far illa är socialtjänsten tvungen att agera. Agera innebär sällan tvångsomhänderta. Men om misstanken är så pass stark att man misstänker att barnens hälsa eller utveckling löper påtaglig risk att skadas och man bedömer att man inte kan avvakta rättens beslut för att barnen riskerar att skadas mer finns lagligt stöd för att tvångsomhänderta. Skälet till att man inte pratar med föräldrarna först kan vara ur skyddsaspekt för barnen.

I en förhandsbedömning, som är första steget innan utredning, får socialtjänsten inte kontakta andra än anmälaren och den anmälan rör. Man får inte ringa runt till släkt, vänner, dagis eller andra instanser. Av respekt för den enskildes integritet. När man sen inleder en utredning har man möjlighet att inhämta de uppgifter man behöver för att kunna göra en saklig utredning. I det här fallet verkar det finnas en del brister i utredningen, det gör det nog i många utredningar, men därmed inte sagt att agerandet i sig var felaktigt.

Jag tänker på den hårda tonen mot socialtjänsten, jag tycker att det är bra att socialtjänsten granskas. Det tycker de flesta inom socialtjänsten. Jag tycker att det är en demokratisk vinst också att socialtjänsten granskas av media (som inte granskar dem utifrån lagstiftning) för att de ska bli bättre på alla områden. Det här tror jag de flesta socionomer håller med om. Däremot behöver kritiken vara rimlig, korrekt och saklig. Det är inte sakligt att granska ett beslut utifrån föräldrarnas perspektiv när beslutet är fattat utifrån barnens perspektiv. Lagstiftningen är inte till för att skydda föräldrarna och det tycker jag är bra.

De förhållanden som framkom som jag tyckte verkade vara felaktigheter (kom ihåg nu att jag inte läst utredningen utan detta är bara utifrån TV) var förstås att man inte mer kritiskt granskade polisförhören. Sen vet jag inte vilka kontakter man tog i utredningen och vilka personer och instanser som har kommit till tals i den, så det är omöjligt för mig att uttala mig om.

Att göra sociala barnavårdsutredningar är det absolut svåraste man kan göra inom socialtjänsten. Ingen är absolut perfekt i sitt yrke. Men jag tror att socialarbetarkåren utvecklas, jag tror att man blir bättre på att göra utredningar även om vi aldrig kommer att bli perfekta. Jag hoppas att socialtjänsten alltid kommer att utvecklas i alla fall.

Sen behövs forskare som Bo Edvardsson (som var med i Debatt) som kan föra ut till socialsekreterarna var det brister, så att de kan fortsätta att bli bättre. Men det betyder inte att det är allt igenom dåligt. Den svartvita onyanserade bilden köper jag inte, långt ifrån.

Socialtjänsten har att göra en utredning, förvaltningsrätten har att fatta beslut. Förvaltnníngsrätten beslöt att barnen inte skulle omhändertas, det betyder inte att socialtjänsten skulle gjort annorlunda. Det är som att säga att en polisutredning var helt fel för att personen inte dömdes i rätten. Finns en misstanke ska en utredning göras. För barnens skull.

Sen blir det konstigt i debatten när journalister är okunniga i ämnet de granskar. UG hade ingen information om hur lagstiftningen ser ut, men mycket kritik mot agerandet. UG var som en enda röra av missnöje, men det var aldrig riktigt tydligt vart man tyckte att felet hade begåtts. Det som flest gånger har betonats var att man omhändertog efter ett enda samtal. Och det tycker inte jag är felaktigt. Inte när man misstänker att barn utsätts för övergrepp. Sen får man gärna sakligt och kritiskt granska förfarandet. Det är viktigt. Men den här emotionella stormen är inte rimlig.