Det är dags att en gång för alla göra upp med Moderaternas retorik om att Socialdemokraterna skulle vara för en bidragslinje. Apropå Calles kommentar under ett tidigare inlägg.
Det unika med svensk välfärd har varit den höga grad av fördelningspolitiska instrument som funnits. Fördelningspolitik innebär att vi betalar skatt, som sedan fördelas så att de som har minst får lite mer. Det kan ske i form av olika bidrag såsom bostadsbidrag och barnbidrag.
Skatten användes också för att finansiera sådant vi alla behöver, som skola vård och omsorg. Vi i (S) tror att det finns ett värde i att vi gemensamt finansierar de verksamheterna som vi alla har ett behov av. Alternativet är att göra som i exempelvis USA, man får betala vården själv. Det vanligaste då är att man har en privat försäkring, ju dyrare försäkring desto mer vård. Det är inte en modell jag vill ha.
För några veckor sedan fick jag ta del av siffror som förvånade mig. Om Sverige inte hade haft fördelningspolitiska instrument för att styra resurserna hade vi haft lika stora ekonomiska klyftor som många andra länder i Europa.
Det säger något om min svenska självbild, men jag trodde inte det. Det är tydligt att jämlikhet inte är av Gud givet. Om vi inte vill ha ekonomiska klyftor måste vi skapa en politik för det.
Jag tror egentligen att det finns ett stort stöd för den här politiken i Sverige. Men Moderaterna har genom sin retorik fått det att låta som att (S)-politik innebär att människor inte arbetar. Det är förstås galet.
Fördelningspolitik bygger på att människor jobbar! Människor måste jobba och betala skatt om vårt system ska fungera. Dock är det ibland en självklarhet för oss, och kanske glömmer vi att berätta att det är en grundbult i vår politik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar