Carema

Jag har inte vetat hur jag ska förhålla mig på bloggen till en sak, så jag har valt att avvakta. Nu är det offentliga uppgifter tror jag så nu kan jag lika gärna skriva om det här.

Jag har haft möte med äldrenämndens ordförande i Västerås och två tjänstemän på sociala nämndernas stab för att lämna klagomål angående min tidigare arbetsplats.

Att göra det har verkligen inte varit ett enkelt beslut. Att skriva om det är inte heller enkelt. Jag har jobbat där i tre år. Där har jag lärt mig vad demensvård är. Fantastiska arbetskamrater har tagit mig under sina vingar och lärt mig sitt yrke. Jag är så himla tacksam för den erfarenheten och jag tycker så himla mycket om många som jobbar där, så av rädsla för att de ska känna sig angripna var beslutet svårt att ta.

Dock valde jag att lita på min magkänsla och min rättspatos. Egentligen hade jag redan väntat för länge. Men när skandaler inom Carema rullades upp som värst i media rann droppen över. Jag var tvungen att berätta att vissa saker som det skrivs om i media, har även jag upplevt här. Inte allt. Men en del.

Det jag har berättat om är:
Att det tre timmar per natt på boendet är en ensam personal på 18 boenden och tre våningar.
Att om "springturen" blir sjuk får vi i perioder helst inte ringa in vikarie, vilket innebär att vi ska hjälpas åt mellan våningarna och då lämna en våning (med sex dementa) utan personal för en stund.
Att det inte tas in extra personal när det flyttar in nya boenden med speciella behov.
Att jag när jag gjorde en rapport enligt lex Sara fick höra att jag var känslig och inte passade att arbeta med dementa. Att jag inte kunde ta deras ord på allvar.
Att enhetschefen inte uppmuntrar (snarare motarbetar) fackligt engagemang.
Att vi för länge sedan inte skulle få byta blöjor efter egen bedömning utan fick ett maxantal per dygn på grund av den ekonomiska situationen boendet befann sig i.

Jag har också berättat att på grund av den fantastiska personalens engagemang drabbar inte det ovan beskrivna de äldre. Det pågår absolut ingen vanvård på boendet. Dock tror jag att de boende skulle få det bättre om personalen fick bli fler så att man hann göra mer.

Jag har också berättat att det har hänt mycket under tiden som jag jobbat där som varit positivt, man har infört en tjänst vars jobb är att aktivera de äldre, det är ett steg i rätt riktning. Jag berättade också om att maten är bra, och att de äldre får vara med och bestämma vad de vill äta i den mån de kan.

Det var väl det tror jag.