Jag tror att jag har fattat ett beslut idag. Ett beslut att våga satsa på den där drömmen som funnits med sedan starten av min utbildning, men som jag inte riktigt vågat ta på allvar. Inte vågat tro på.

Jag har beslutat mig för att göra det jag kan för att kunna bli antagen till forskarutbildning.

Jag vet inte om ni förstår hur stort det här är. Men för mig är det stort.

I praktiken innebär det först och främst att jag kommer att skriva min C-uppsats ensam. Jag skulle ha skrivit med en kollega. Det innebär också att jag kommer att fundera och försöka vara taktisk i val av ämne. Jag kommer att be min akademi om hjälp att nå mitt mål.

Det som har avgjort är att det finns en lärare som är beredd att göra det han kan för att hjälpa mig. Som tror på mig. Det känns svindlande, stort och läskigt att ens våga drömma, och uttala drömmen. Men just nu är det detta jag vill göra.

Sen får vi se.