Glädjen som uppstår när jag inser att första delen av min dröm om en akademisk karriär är fullt möjlig att uppnå. Att bli antagen till masterprogrammet på SU var enklare än jag trodde. Antalet högskolepoäng räknas, inte betygen. Känns skönt. Dessutom var det möjligt att läsa nästan allt fristående, vilket gör det enklare.
Jag som hade bestämt mig för att flytta om det var det som krävdes. Nu verkar det inte krävas. Jag kan inte beskriva hur glad det gör mig.
Detta ska firas med att skriva skiten ur tentan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar